Ja det är inte speciellt ovanligt att en manipulativ förövare lyckas framställa mammans oro och barns utsagor om övergrepp som lögner i vårdnadstvister (som 
förövarna själva dragit igång när det börjar bränna i marken under dem – dvs när barnet börjat berätta .
Eftersom mamman vägrar lämna ut barnet till en förövare (barnet hade berättat om övergrepp) så beslutar domstolen med socialtjänstens goda minne att barnet ska bo hos förövaren (oooh jaaa han är ju oooskyldigt anklagad, felaktigt utpekad, barnet är PASAT - dvs hjärntvättat av mamman och alla andra bortförklaringar förövarna lyckas hitta på inför socialtjänst och domstol). Barnet ska bo hos förövaren så att barnet får lika mycket umgänge med förövaren som med mamman eftersom mamman ”umgängessaboterar”.
Tror ni förövarna slutar begå våldtäkter och andra sexuella övergrepp när de fått vårdnaden? Nä, precis. Det är tvärtom. Nu kan de fortsätta utan någon som helst insyn och dessutom tysta ner barnet ännu mer.
Så fruktansvärt tragiskt när f a k t a senare visar sig att den så kallat uppslitande vårdnadstvisten inte handlade om något annat än en förövare som ville ha kontroll över sitt offer.
Det är inte bara tragiskt utan fullkomligt oacceptabelt att varken socialtjänst eller domstol genomskådande förövaren när det begav sig utan köpte hans påhitt om att mamman hjärntvättat barnet. Det kostade barnet ytterligare många år av dagliga övergrepp.
Skämmes tamejfan den oproffesionella socialtjänsten och domstolen som förlängde barnets lidande på grund av er bristande kompetens.
I det här fallet segrade sanningen till slut. Tack Kalmar Tingsrätt för att ni slutligen dömde honom till 3,6 års fängelse och stort tack för er proffesionalitet.
***
Vi lägger inte ut målnummer eller andra detaljer som n ä r beslutet togs. Vi inväntar och ser om domslutet blir överklagat till hovrätten och tittar sedan närmare hovrättens eventuella bedömning. Det finns många olika skäl till att återkomma till det här fallet….
***
Tillägg 25 januari 2012. Av en händelse såg vi idag i ett inlägg hos Noboytoy att h*n hänvisar till en namninsamling. I namninsamlingen beskrivs ett närmast identiskt fall som det vi skrivit om i inlägget. Skillnad är att det här barnet ska till pappan.
Vi har ingen möjlighet här att redogöra för alla snarlika fall vi tagit del av genom åren (där vi satt oss in i varje möjlig aspekt av fallen) och som vi skrivit om i bloggen. Men vi vågar utifrån vår kunskap påstå att det pågår en rättsröta utan dess like i Sverige mot de våra minsta och mest utsatta i samhället.
Det är så skrämmande att läsa hur myndigheter brister i sina utredningar och hur de samt domstolar låter sig manipuleras av de mest vältaliga vilka alltsom oftast även är de som tilldöms vårdnaden om barn som berättat om övergrepp. Detta trots att fakta, barns utsagor och bevis bekräftar eller påvisar att det är större sannolikhet att dessa övergrepp inträffat än att de i n t e gjort det.
Vi rekommenderar alla läsa den gripande namninsamlingen.
I övrigt har vi hört advokater be mammor tiga om sina barns övergreppstrauman eftersom de då riskerar f ö r l o r a vårdnaden till förövaren. Ja, det är sant. De riskerar förlora vårdnaden om de berättar vad deras barn sagt att de blivit utsatta för. Så ser det ut i Sverige!
Postat i:Brott mot barn, De som inte gick att tysta, Förövare - psykologi, Förtroendet för rättssystemet, Lobbyism/propaganda, Papparätts- och mans-rörelsen, PAS, Pedofilbloggare och nätaktivister, Pedofiler/pedofila nätverk, Propaganda, Rättsröta, Rättsväsendet/myndigheter, Socialtjänsten, Tingsrätt, Vårdnadstvister | Lämna en kommentar
Etiketter:barnperspektiv, förövarlögner, hjärntvätt, Incest, kalmar, kalmar tingsrätt, manipulativ förövare, PAS, pedofil, proffesionella utredare, tidigare anmäld för sexuella övergrepp, vårdnadstvist
…ett långt och tryggt liv i underkastelse” säger Lydia Cacho, en av Olof 
Palmepristagarna i en DN intervju.
Hon är författaren som bl.a avslöjat pedofila nätverk. Hon är en av vår tids modigaste researchers och författare. Läs intervjun med henne i dagens DN. Länk
Läs också Shedlights utmärkta inlägg om Lyda Cacho, här. Vi har tidigare skrivit om Lydia Cacho, länk här.
Postat i:Brott mot barn, De som inte gick att tysta, Lydia Cacho, Modiga journalister, Pedofilbloggare och nätaktivister, Pedofiler inom rättssystemet, Pedofiler som arbetar med barn, Pedofiler/pedofila nätverk, Stalking - förföljelse | Lämna en kommentar
Etiketter:lydia cacho, Olof Palmepriset, pedofila nätverk
Brottsofferfokus…
Brottsoffermyndigheten har (naturligtvis) ett brottsofferfokus i sin verksamhet. Mer om dem kan man läsa på deras sajt, länk här. Brottsoffermyndigheten söker sig även utanför sin egen verksamhet och till högskolor för att uppmuntra till studier och forskning om brottsoffer:
2011 belönades återigen tre kandidater varav en är Camilla Landgren som skrev om Våldtäkt mot barn eller sexuellt utnyttjande av barn – en kritisk analys av den straffrättsliga tillämpningen. Det är en av de bästa vetenskapliga analyser vi tagit del av när det gäller just granskningen av den straffsrättsliga tillämpningen och hur domstolar närmast vanemässigt - numera - bortser från lagstiftarens intentioner med den skärpta lagstiftningen 2005. Dvs den att barn under 15 år är just barn och ska behandlas som sådana och inte små vuxna - vilket domstolarna dessvärre gör.
Vi har inte haft tid att fördjupa oss i studier, forskning och annan vetenskaplig litteratur senaste halvåret. Men denna studie är i alla fall en de bästa vi tagit del av på mycket länge. Den tar upp en del av det vi själva ofta kritiserar, dvs domstolsväsendets syn på barnsexbrottsoffer ( vs förövarna.)
Landgren granskar kritiskt hur domstolarna förhåller sig till brott som enligt lagstiftarens intentioner är våldtäkt på barn men där domstolar ständigt tycks finna förmildrande omständigheter (ja förmildrande för förövarna) så att de döms till sexuellt utnyttjande av barn när det i själva verket borde vara för våldtäkt av barn.
Det står tydligt att svenska domstolar lägger ett enormt ansvar på 
barnsexbrottsoffer, ett ansvar som ska åligga den vuxne. Många barn får bära ansvarsbördan – i fall där de inte säger nej, gör motstånd eller skriker. För det måste de göra. Än idag! Annars är de inte trovärdiga.
Jisses. Har vi inte kommit längre? Är inte tid och utveckling något som strävar framåt - hela tiden? Hur kommer det sig att vi i domslut efter domslut ser formuleringar som knappt skulle godtagits 1980? Varför når inte forskning och kunskap in i domsalarna?
Finns en del enkla lösningar på problemet: Byt ut de som gjort sitt inom rättssystemet. Ta bort dem som uppenbart inte kan sköta och ta ansvar för sina viktiga ämbeten. Släng ut dem som låter sina förövarsympatier lysa igenom vid domslut. Detta kränker brottsoffren.
Det vore en bra början. Sedan är naturligtvis ständig kompetensutveckling ett måste inom hela rättssystemet. Ökad kunskap om barn, viktimologi, förövare, psykopati och andra sjukliga egenskaper som gör att alltför många förövare lyckas manipulera både polis och domstol.
Vi har läst igenom Camilla Landgrens vetenskapliga analys och den håller en hög kvalité. Hon ger flera fallexemplel, jämför och visar upp det absurda i domsluten, hon analyserar domstolarnas förhållningssätt förövare vs brottsoffer vilket synliggör domstolarnas avsaknad av barnperspektiv. Men här ges också en inblick i deras avsaknad av brottsofferperspektiv i många fall. Där framkommer också att domstolar har en förlegad syn på brottsoffer och domstolarnas bristande kunskap om viktimologi känns närmast unken. Man lägger ansvaret över den vuxnes sexualitet på barnet, vilket inte bara är motbjudande utan borde närmast vara kriminellt!
Dessutom går domstolarna emot lagstiftarens intentioner som framgår tydligt i förarbetena till nya lagen 2005. I domstolarna gör de med andra ord lite som de vill.
Dessvärre har vi inte tid att lägga upp alla viktiga avsnitt här och ge våra synpunkter på dem och vi hinner heller inte på något annat sätt att fördjupa oss i den. Just nu. Men vi rekommenderar alla som är intresserade av dessa frågor att läsa den om ni inte redan gjort det. Ännu en länk (studien börjar på sidan 141.)
Ni som orkar läsa eller redan läst studien, ge gärna era kommentarer på den i kommentarsfältet, via mejl eller länka till egna bloggar ifall ni skriver om den. Självklart får ni skriva ett inlägg här som vi kan publicera, antingen anonymt eller med namn. Ni väljer själva.
***
Det är möjligt att en del förbättrats efter 2010 då groominlagen infördes eftersom den förbjuder vuxna att ta kontakt med barn i sexuella syften. Landgrens uppsats är skriven 2009. Dock har vi efter 2010 läst domslut som strider mot det som står i förarbetena till lag 2005……………. Även synpunkter på det tas emot, ja dvs om det finns exempel på förbättringar jmf 2009 ochnnan dess….
Postat i:Brott mot barn, Förövare - psykologi, Förtroendet för rättssystemet, forskning, Grooming, HD, Hovrätten, Lagstiftning, Pedofiler inom rättssystemet, Rättsröta, Rättsväsendet/myndigheter, Sexualbrottsutredningen 1976, Studier och forskning, Tingsrätt, Viktimologi | Lämna en kommentar
Etiketter:brottsofferfokus, Brottsoffermyndigheten, Camilla Landberg, definitioner av brott, domstolars tillämpning, kritisk analys av domstolars tillämpning av strafflagen, strafflagarna, våldtäkt av barn vs sexuellt utnyttjande av barn, viktimologi
Tänd ett ljus och delta i ljusmanifestationen idag 12 januari 2012 kl 19.30 – 22.30. Det är en ljusmanifestation som initierats av nätverket stoppa pedofilerna och är ämnad för att visa stöd för alla de som blivit utsatta för sexuella övergrepp i 
barndomen och för de barn som är offer för övergrepp just nu. Nätverket stoppa pedofilerna är också en förening med föreskrifter och stadgar.
När detta skrivs så har närmare 5 000 personer anmält via facebook att de kommer stödja ljusmanifestationen. Förhoppningsvis är det ännu fler i verkliga livet som tänder ett ljus.
Det vore fint om den 12 januari kunde bli en stående återkommande dag att ägna alla dessa brottsoffer och överlevare en tanke - genom att tända ett ljus visar vi dem vårt stöd, visar att människor bryr sig samtidigt som det är en signal till makthavare och rättssystem att vi inte accepterar deras oförmåga att angripa de här allvarliga brotten och att vi inte accepterar den alarmerande utvecklingen som innebär att alltfler barn blir offer för pedofiler och andra barnskändare och att allt färre förövare åtalas och döms. I Sverige.
Här kan du se om det kommer vara någon ljusmanifestation på din ort. Om inte, så tänd ett ljus eller fler i ditt fönster.
För övrigt är det nu 145 804 personer som är med i facebookgruppen Visa pedofilers identitet , vi som vill skydda våra barn!
Den senast nämnda facebookgruppen har inget med nätverket stoppa pedofilerna att göra men visar däremot att det finns en efterfrågan på kunskap om vilka de dömda barnskändarna är. Det är under all kritik att ett enda politiskt parti har den här frågan på sin dagordning eftersom sexuella övergrepp på barn i Sverige numera benämns som ett folkhälsoproblem och borde aktivera samt engagera alla politiska partier……………
***
P.S För säkerhets skull påpekar vi för nya läsare att vi inte tillhör eller representerar någon politisk falang och har bloggat här sedan 2008 utan att tillhöra någon politisk organisation. Vi samarbetar bra trots skilda politiska åskådningar. Ingen av oss tillhör någon organisation och vi hyser heller inga extrema politiska åsikter. Bloggen utgår från ett barn och brottsoffer perspektiv vilket är vårt fokus sedan 2008. Vi uppmärksammar de flesta som i sin tur uppmärksammar problemen vi skriver om. Detta gör vi utan att ta ställning till eventuella bakomliggande politiska eller religiösa värderingar hos alla dem vi länkat till genom åren. Vi är heller inte feminister eller rasister. Vi tar avstånd från våld och vi tar avstånd från hot om våld.
Vårt enda syfte med bloggen sedan år 2008 är att belysa sexuella övergrepp på barn. Inget annat. Detta vet läsare som följt vår blogg under flera år men upprepas nu för att informera alla nya läsare och för att undvika missförstånd.
Postat i:Återfallspedofiler, Barnporrkonsumenter, De som inte gick att tysta, Hjälp och stöd till sexuellt utsatta, Lagstiftning, Manifestationer, Namn och bildpublicerings debatten, Sexuell exploatering av barn | 3 kommentarer
Övergrepp i rättssak…
Vi har skrivit om det tidigare men gör det igen som en påminnelse: Det är ett brott att
försöka hindra någon från att exempelvis vittna i brottmål. Det är ett brott att genom våld eller hot om våld försöka hindra ett brottsoffer från att vittna och berätta om det denne utsatts för. Det gäller faktiskt även barn som blivit utsatta för brott!
[...] Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra någon från en sådan åtgärd, döms för övergrepp i rättssak, till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma ska gälla, om man med någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom från att avge en sådan utsaga. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst två år och högst åtta år [...] Länk till studie om övergrepp i rättssak
Det är viktigt att anmäla försök att tysta brottsoffer till polis och/eller åklagare.
P.S Du glömmer väl inte att tända ett ljus den 12 januari 2012
Postat i:Brott mot barn, Brottsförebyggande, forskning, Hjälp och stöd till sexuellt utsatta, Näthat/mobbing/kränkningar på nätet | 3 kommentarer
Etiketter:att tysta brottsoffer, övergrepp i rättssak, hotade brottsoffer, hotade vittnen
Barn är morgondagens vuxna
Barnsexhandel är ett globalt problem och Sverige är inte på något sätt förskonat från 
den. Dels finns förövarna bland svenskar som reser utomlands för att köpa våldtäkter på barn, men även svenska barn utsätts för detta.
Vi har tagit del av domslut, artiklar och vittnesmål där svenska barn berättar om hur deras förövare sålt (lånat ut) dem till andra pedofiler. I Sverige. Nyligen dömdes en svensk som våldtagit barn i Filipinerna och som dessutom planerade att göra en ny våldtäktsresa dit. Man fann att han hade egenproducerade bilder/filmer på våldtäkter av barn. Mycket små barn. Han var även en del i en större barnporrhandel.
Han är långt ifrån ett undantag utan tvärtom en allt vanligare typ av brottsling.
Barn är morgondagens vuxna. De är vår framtid. Om inte makthavare och vuxenvärlden starkt tar avstånd ifrån och angriper brott mot barn så sänder detta ut signaler till morgondagens vuxna. Om man ser detta ur ett mer övergripande perspektiv så förstår man att det inte är en slump att många grova brottslingar är brottsutsatta barn som aldrig blev uppmärksammade, lyssnade på eller fick rättslig upprättelse.
Det betyder dock inte att alla brottsutsatta barn blir grova brottslingar. Men man får inte bortse från sambandet. Man får heller inte bortse från att brottsutsatta barn som inte får rättslig upprättelse eller hjälp att bearbeta sina trauman växer upp med konsekvenser som ofta påverkar dem för resten av livet och med misstro mot vuxenvärlden och med stora tillitsskador som i sin tur ger en rad negativa konsekvenser. Både för dem själva men även andra. Där finns en allmän misstro mot både myndigheter och makthavare -mycket av den ser man idag i olika former på nätet. På nätet där även förövare gör sina röster hörda idag.
Att inte angripa sexbrott mot barn eller synliggöra problemet är inte bara ett svek, det sänder också ut signaler till morgondagens vuxna och allra högsta grad till dagens vuxna om att brott mot de minsta inte är värda att ta på allvar.
Att missnöjet mot nonchalansen växer märks om inte annat på nätet. Det finns en enorm misstro till både rättssystem och makthavare som inte förmår (vill?) ta tag i de här allvarliga frågorna och lyfta fram dem dagordningen. Människor upprörs också över att domstolar inte tillämpar strafflagstiftningen så som man får anta att det var tänkt utan istället ständigt tycks finna förmildrande omständigheter som gör att en pedofil förövare får det lägsta straffet på straffskalan istället för det högsta. Ja, i de få fall de överhuvudtaget döms.
Människor är med rätta allvarligt upprörda över att varken makthavare, rättsväsende eller domstolsväsende bidrar till att stävja de här brotten genom att markera allvaret i dem. I dag är sexbrott mot barn så vanligt att det tycks som de allra flesta känner någon eller några drabbade men trots det behandlas det närmast som ett ickeproblem. Med undantag från frivilligorganisationer och ideella krafter som försöker belysa detta (trots att de utsätts för både hot och hat för sitt engagemang).
Det här problemet ägs inte av ideella krafter. Det är samhället, makthavarna och våra folkvalda som ska angripa det gemensamt. Med full kraft. Men trots upprop och signaler från de med kunskap i frågan så händer det alltför lite.
/…/Och vi uppmanar alla vuxna att lyssna noga! Om barn möts av genuint intresserade vuxna som visar barnen att deras synpunkter och åsikter är viktiga och värda att ta på allvar i det vuxna beslutsfattandet, så lär sig våra barn att det går att påverka och ta ansvar för att bidra till att förändra situationer som inte är bra. Härigenom läggs grunden för demokrati bland kommande generationer./…/ Länk vårt inlägg om denna uppmaning som kom från BRIS, UNICEF, RB, PLAN, SOS, Ecpat, Childhood mfl.
Så här skrev vi 3 april 2010:
[...] År 2004 ansåg rättsväsende och politikerna att det var alarmerande att ”bara” 38% av barnsexbrottmålen gick till åtal. Artikel från 2004: ”Antalet anmälda sexövergrepp på barn pendlar mellan 2 000 och 2 500 fall årligen. För två år sedan, 2002, lyckades åklagare samla tillräckligt med bevis för att åtala i 36 procent av fallen. Det var en förbättring jämfört med tidigare, men ansågs ändå vara för få. Riksåklagaren storsatsade på kompetensutveckling av åklagare. Fler misstänkta skulle åtalas var det tänkt. Det blev tvärtom. Förra året gick bara 28 procent till åtal. – Vi får inte dra för stora växlar på det här. Men det är mycket, mycket allvarligt att det på ett år har blivit den här minskningen, säger justitieminister Thomas Bodström till TT[...] Länk till inlägget
I dag är siffran på åtal och fällande domar nere på omkring 3 – 7 % och det är naturligtivs något som påverkar hela samhället. Sverige har till och med blivit kritiserat av Amnesty.
År 2011 anmäldes fyra gånger fler våldtäkter mot barn än under 2010 och något måste göras.
I USA försöker makthavarna väcka uppmärksamhet i frågan. I Sverige är det så gott som tyst. I USA har man även funnit en 100 % ig återfallsförebyggande metod. I Sverige släpper vi ut förövarna utan någon som helst kontroll. Därför är det heller inte förvånande att det dyker upp sajter på nätet som publicerar domslut och berättar var förövarna bosätter sig.
Frågan vi ställer oss är varför inte fler av de här brotten klaras upp, varför är domsluten så milda, varför behandlar man återfallspedofiler som förstagångsförbrytare och varför ser inte våra folkvalda allvarligt på den här typen av grov brottslighet mot barn?
P. S Glöm inte bort att tända ett ljus den 12 januari 2012.
Postat i:Barnporrkonsumenter, Brott mot barn, Brottsförebyggande, Förtroendet för rättssystemet, Göran Lambertz, HD, Internet, Lagstiftning, Rättsväsendet/myndigheter, Sexuell exploatering av barn | 2 kommentarer
Äntligen säger vi. Äntligen en stor rikstäckande manifestation som uppmärksammar barn 
som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Den 12 januari 2012 kommer det att tändas ljus i olika städer runt om i Sverige kl 19:30 till 22:30 (korrigerade klockslaget till det som angavs i kommentaren, på facebooksidan står dock tiden 11.30-14.30 )
En tyst och djupt empatisk ljusmanifestation för pedofiloffren. Vi ser er, vi vet att ni finns, vi vet att ni är många och vi bryr oss om er och framförallt så tar vi avstånd från brotten ni utsatts för.
2010 anmäldes över 2 600 våldtäkter mot barn. I Sverige. Vi har ännu inte sammanställt siffrorna (ytterligare tusental) som rubriceras: sexuellt ofredande, sexuellt utnyttjande, utnyttjande för sexuell posering, sexköp av minderårig, barnporrbrott och andra sexbrott mot barn, men det handlar sammanlagt om tusentals barn som årligen blir och blivit våldtagna och dessutom sexuellt exploaterade av sina förövare som fotat/filmat övergreppen och som sedan sprider bilderna/filmerna till andra pedofiler och barnskändare. 
I förhållande till alla barnsexbrottsoffer som finns i Sverige är det försvinnande få fällande domar. Sexbrotten mot barn ökar, men de fällande domarna minskar. Varför?
Gå in på facebooksidan där man presenterar städerna som hittills anmält intresse att delta i ljusmanifestationen. Det är idag (hittills) 3 644 personer som anmält att de kommer tända ett ljus för pedofiloffren den 12 januari. Om du upptäcker att ingen i din egen stad ännu anslutit sig finns det inget som hindrar att du själv tar ett initiativ…..
Vi måste våga se offren och vi måste våga visa dem vårt stöd och deltagande. Den 12 januari har vi alla möjlighet att öppet ta ställning och visa dessa tusentals vårt stöd. Genom att tända ett ljus.
Stort tack till nätverket som bidragit till denna manifestation och alla som anslutit sig och som vägrar blunda för det som alltför många barn i Sverige utsätts för!
Tillägg: Att tända ett ljus för barnsexbrottsoffren är inte ett politiskt ställningstagande. Det är en empatisk och medmänsklig handling som syftar till att uppmärksamma en stor och utsatt grupp i vårt samhälle. Heder åt alla som tänder ett ljus den 12 januari.
Tillägg 4 januari 2012: Idag är det 3 735 personer som anmält att de kommer delta i manifestationen. Vi hoppas det blir ännu fler. Trots att vi inte har någon del i detta vill vi ändå tacka alla människor som sluter upp och visar sitt stöd. Ni gör skillnad! Och så en sak till, låt er inte provoceras av de som av någon anledning inte vill att människor visar empati och tar ställning mot de här brotten.
Postat i:Brott mot barn, De som inte gick att tysta, Goda krafter, Manifestationer | 3 kommentarer
Etiketter:Ljusmanifestation för pedofiloffren 12 januari 2012, nätverket stoppa pedofilerna är här för att stanna, stoppa pedofilerna, uppmärksamma och ge offren ert stöd
Tack…
…till alla er läsare som följer vår blogg. 1 Januari 2012 har vi haft över 200 000 besökare på bloggen. Detta trots att våra inlägg inte är av den muntra sorten och ämnet vi skriver om är oerhört tungt. Vi går fortfarande på sparlåga och hoppas så småningom få möjlighet (tid) att skriva mer genomtänkta och mer analyserande inlägg men också att vi får tid att följa upp en del av de ämnen vi tidigare skrivit om.
Vi uppskattar verkligen era besök på bloggen och hoppas ni fortsätter följa oss även under år 2012….
Postat i:De som inte gick att tysta | 4 kommentarer
Det är något speciellt med årskiften. Det är som att man hoppas kunna lägga allt gammalt bakom sig med önskan om en fresh start 1 januari där man börjar om på nytt. Trots att allt i själva verket bara fortsätter.
Det är egentligen inte fel att vilja lägga händelser och trista skeenden bakom sig och se framåt, tvärtom. Men det är oerhört trist när man till och med väljer att lägga mycket av den samlade kunskapen som finns bakom sig och fortsätter uppfinna hjulet gång på gång istället för att se vad exempelvis samlad forskning och empiri har givit och arbetar vidare utifrån det…
Nåväl, en vacker dag kanske också Sverige blir ett land där forskning inte samlas på hög för att ersättas av ny forskning som ersätts av ….ja en vacker dag kanske vi mognat och blivit såpass civiliserade att vi inser att syftet med forskning inte är att läggas på hög för att samla damm utan ska användas för fortsatt utveckling och att den även ska ligga till grund för metodutveckling i praktiskt arbete inom olika områden… Vem vet. Det kanske händer under år 2012…
Den som förväntar sig ett muntert slut på 2011 ska nog inte läsa vidare för här kommer ett axplock av inlägg under år 2011.
Januari 2011
Vi började år 2011 med att ta upp en artikel om just den eftersatta forskningen inom det område som vi bloggar om. 
Vi skrev också om den unga återfallspedofilen som våldtog en liten flicka under sin ”vårdtid” och undrar hur länge Sverige har råd att vara så här naivt och uppvisa sådan okunskap om hur barnsexbrottslingar fungerar? Vi skrev också ett inlägg om hur pedofiler på flashback tipsar varandra om hur man ska få tillgång till barn.
Här finns resten av våra inlägg janauari 2011: 
http://suspicio.wordpress.com/2011/02/ . Det går att söka inlägg månadsvis via rullisten i högerkolumnen på bloggen. Man får upp inledningen på inläggen och en överblick av innehållet.
Februari 2011
I februari 2011 skrev vi 24 stycken inlägg varav ett handlade om att myndigheter än idag i Sverige år 2011 inte lyssnar på barn som berättar om övergrepp. Barn får heller ingen hjälp av barnpsykiatrin om den ena vårdnashavaren inte godkänner det. Vi har genom åren tagit del av flera fall där barn till och med tvingas att bo och/eller umgås med en förövare som barnet är rädd för.
I Sverige finns forskning och fakta som säger att barn som blivit utsatta för övergrepp sällan ljuger, tvärtom så ljuger de om att de i n t e blivit utsatta och det tror man att de gör på grund av lojalitet, rädsla, eller på grund av skuld/skam och/eller andra skäl de har att skydda sina förövare.
Denna kunskap finns eftersom man intervjuat barn som identifierats som barnsexbrottsoffer via barnporrbilder/filmer. Mycket viktiga kunskap som inte tycks fått något fäste inom rättssystemet eller inom andra myndigheter som arbetar med brottsutsatta barn. Så när barn väl berättar om övergrepp ska man lyssna på dem. Man ska ta deras utsagor på allvar och man ska utreda dessa grundligt. Men så långt har vi inte kommit ännu i Sverige. Förhoppningsvis är vi på väg dit, kanske redan 2012?
Vi skrev också att det blir allt vanliga med sexövergrepp på barn i Sverige men att allt färre åtalas och döms. Hur går den ekvationen ihop. Någon? Men lite positivt fick med när vi skrev om de goda krafter som finns, om människor som både orkar och vill engagera sig i de här tunga frågorna.
Sedan skrev vi också om hur barnsexbrottsutredningar läggs ner innan rättsväsendet ens börjat utreda dem. Karlskrona var visst sämst. En katastrof eftersom man idag vet att pedofiler och andra barnsexbrottslingar inte slutar begå sexövergrepp med mindre än att de åker fast och fängslas. Innan de åker fast hinner de flesta förövare skapa alltför många barnsexbrottsoffer. I Sverige. Vi skrev även några inlägg om allmänhetens misstro till rättssystemet. Här är länk till ett av inläggen. Här är länk till våra inlägg februari 2011: http://suspicio.wordpress.com/2011/02/
Mars 2011
I mars 2011 upprepade vi det faktum att barn inte är små vuxna och ska därför heller inte behandlas som sådana. Inte av någon.
Ja, barn är inte små vuxna och därför ska man heller inte tungkyssa dem som en pappa gjorde och dömdes för sexuellt ofredande av sina barn. I mars 2011 skrev vi även om ett domslut med en intressant formulering. I domslutet menar man att även en till synes välfungerande och socialt etablerad person kan begå sexbrott mot barn.
Vi skrev också om en återfallspedofil som dömdes till drygt 3 års fängelse för sexbrott mot 25 barn. I Sverige. Sedan undrade vi n ä r Sverige blev så sjukt att man till och med ger misstänkta förövare vårdnaden om sina offer? Här är resten av inläggen för mars 2011: http://suspicio.wordpress.com/2011/03/
April 2011
I april 2011 skrev vi – liksom många andra – om Patrik Sjöbergs uppseendeväckande avslöjande om sexövergreppen han utsatts för av sin tränare. 
Det betyder oerhört mycket för andra barnsexbrottsoffer att personer som Patrik Sjöberg vågar berätta om det de utsatts för. Det ger mod och styrka till andra att våga berätta. Vi på Suspicio önskar att ännu fler vågade träda fram och att tystnaden bryts - en gång för alla. Ingen ska behöva bära den här bördan ensam och ju fler som vågar berätta, desto bättre.
Vi skrev inlägg om den brisfälliga förövarkunskapen i Sverige…
Vi skrev ett inlägg om att barnporr var ett stort problem redan år 2002. Vi skrev också att både PAS anhängare och pedofiler firar 25 april. Pedofilerna firar den s.k Alice day och det är pedofiler som gillar småflickor som ägnar den dagen åt sin störning. Av någon anledning har de sektliknande grupperna som saluterar PAS valt samma dag för att ”upplysa” om PAS (parental alienation syndrom som de kallar det.
Ett ”syndrom” som de menar endast uppstår när ett barn berättar om sexuella övergrepp och den andra föräldern valt att tro på barnet. Då heter det att barnet ljuger, dvs har blivit PASAT av den beskyddande föräldern. En pseudoteori att ta till när man vill bortförklara övergrepp)
Det finns väl inte en vettig vuxen som idag förnekar att det finns föräldrar som baktalar varandra inför sina barn eller ägnar sig åt smutskastning av varandra. Men att diagnosticera dessa föräldrar är lika sjukt som PAS eftersom skälen till att föräldrar använder barn som vapen mot varandra inte är ett ”syndrom” eller en sjukdom.
Det handlar om bitterhet, avund, missunsamhet, hämnd, hat eller av andra skäl. Men PAS används aldrig i sådana ”vanliga” sammanhang. Den används uteslutande när ett barn berättar om sexuella övergrepp och/eller misshandel utförda av den andra föräldern och där den utpekade föräldern (med hjälp av PAS anhängare) hävdar att barnet är PASAT och att övergreppsanklagelserna är hjärntvätt. Trots att det inte finns något som helst belägg för att detta skulle vara något vanligt förekommande. Tvärtom visar studier att det är högst ovanligt med falska anklagelser om övergrepp, och i de fall där det kan tänkas vara så handlar det om f e l a k t i ga och inte falska utpekanden. Men även detta är synnerligen ovanligt. I en långtidsstudie gjort i USA med över 9 000 vårdnadstvister visade sig att högst 2 % kunde handla om felaktiga utpekanden. Ändå sprider propagandagrupper myter om att det är vanligt….
Vi skrev också om den enda 100 % -iga metoden för att förebygga sexbrott mot barn: GPS boja på dömda barnsexbrottslingar efter avtjänat straff. Här är länk till inläggen i april 2011: http://suspicio.wordpress.com/2011/04/
Maj 2011
Vi skrev om medias ovilja att namn och bildpublicera farliga brottslingar som är på rymmen. Ja så tillvida att rymlingen är en återfallspedofil. Annars går det bra att efterlysa brottslingar med namn och bild. Märklig inställning…
Vi skrev även ett inlägg om hur en del förminskar konsekvenserna av sexuella övergrepp. Dessa påståenden brukar komma från samma håll och vi är alltid lika tacksamma när de avslöjar sig själva och uppskattar att även andra vågar och vill ta upp detta. Allt är som sagt inte elände och kunskap sprids långsamt (lite väl långsamt om ni fråga oss…men ändå..) även in i domstolarna. Detta tog vi också upp i maj 2011:
Här är länk till alla inlägg i maj 2011: http://suspicio.wordpress.com/2011/05/page/2/
Juni 2011
Vi skrev om hur Amnesty kritiserade Sverige för nedlagda våldtäktsutredningar. Vi skrev om den förrymda återfallspedofilen (som slutligen åkte fast) som media inte publicerade bild på trots att polisen bett allmänheten om hjälp. Länk till alla inlägg i juni 2011: http://suspicio.wordpress.com/2011/06/
Juli 2011
I juli blev det inte så många inlägg. I ett av dem skrev vi dock om en intressant artikel skriven av Torbjörn Tännsjö. Om att oavsiktligt uppmuntra…
Vi berättar ibland om det hat som drabbar de som skriver eller på något sätt engagerar sig i ämnen som rör sexuella övergrepp på barn. Inte ens Patrik Sjöberg klarar sig undan det. Det mest patetiska är den nya retoriken man använder sig av. Numera påstås nämligen alla som debatterar ämnnet vara feminister. Extremt löjeväckande men prov på klassisk retorik och usel debatteknik. Här är länk till de övriga 12 inlägg vi skrev då: http://suspicio.wordpress.com/2011/07/
Augusti 2011
Vi skrev att orimliga beviskrav inte bidrar till ökad rättssäkerhet.
Vi skrev om oskyldigt anklagade och så skrev vi om att när en vuxen tar kontakt med ett barn över internet i sexuella syften. Ja då ska man anmäla! Här är länk till inläggen i augusti 2011: http://suspicio.wordpress.com/2011/08/
September 2011
Vi forsätter naturligtvis att skriva om hur PAS tillämpas i Sverige. En av de som vet mycket om detta är advokat Eva Kornhall.
Vi fick ett mycket bra gästinlägg om de som kämpar för att fria dömda som vi lade ut här. Vi skrev återigen att animerad barnporr inte är någon isolerad företeelse utan koppling till riktig barnporr.
Vi skrev även ett inlägg om kändisen Wille Crafoord och hur hans gästbok hade kapats av barnporrkonsumenter som använde det för sin handel. Här är länk till resten av september månads inlägg: http://suspicio.wordpress.com/2011/09/
Oktober 2011
Vi skrev om företaget som modererar kommentarsfälten till våra största nyhetsmedier.
Vi skrev att mangamannen fått prövningstillstånd (obegripligt) i HD. Han är dömd av både tingsrätt och hovrätt för barnporrinnehav. Vi skrev om barnvåldtäktsmannen som slapp straff 2002 men dömdes 2011. Vi tog upp en artikel skriven om statistikmygel. Här är länk till våra inlägg skrivna under oktober: http://suspicio.wordpress.com/2011/10/
November 2011
Ett inlägg om vilka pedofilerna är. Vi skrev om sportbladets granskning av barnsexbrottslingar inom idrottsvärlden.
Här är länk till november månads övriga inlägg: http://suspicio.wordpress.com/2011/11/ och här är länk till inläggen i december 2011: http://suspicio.wordpress.com/2011/12/
***
Den 3 april 2011 hade vi sammanlagt haft 100 000 besökare på vår blogg. Vilket gjorde oss både överraskade och glada.
Idag på nyårsafton har vi haft över 199 000 besökare på vår blogg. Alltså snart
200 000 vilket känns väldigt roligt och ganska omtumlande. Undrar om vi passerar 200 000 innan året är slut eller om det blir imorgon…
Hursom…tack alla läsare, gamla som nya, hoppas ni får ett gott slut och ett mycket gott nytt år 2012!
Postat i:Advokat Eva Kornhall, Återfallspedofiler, Brott mot barn, Brottsförebyggande, Censur & yttrandefrihet, De som inte gick att tysta, Lena Hellblom-Sjögren, Lobbyism/propaganda, Papparätts- och mans-rörelsen, PAS, Rättsväsendet/myndigheter, Vårdnadstvister | Lämna en kommentar
Läs Anna-Karin Granbergs intressanta inlägg här: http://blogg.digenia.se/2011/12/28/nkmr-ar-en-samhallsfarlig-organisation/
Postat i:De som inte gick att tysta | Lämna en kommentar
En blogg som skriver om sexuella övergrepp och bortträngda minnen inleder så här:
Thomas Quick och bortträngda minnen
/Skrivet 22/12 2008./
Har sett andra delen av Hannes Råstams dokumentär om Thomas Quick. De konkreta detaljerna kommer säkert att stötas och blötas i åratal framöver, men här ska jag kort ta upp en annan sak.
Programmet utvecklas efter hand till ett generellt angrepp på alla teorier att minnen kan trängas bort. Man intervjuar Richard J. McNally, som påstås redovisa ”vetenskapens” nuvarande syn på dessa frågor. I svepande formuleringar avfärdar han att trauman kan trängas bort, och tar också avstånd från att multipel personlighet kan ha något att göra med traumatiska barndomsupplevelser.
Vad som inte framkommer i programmet är att McNally står på den ena ytterkanten i en het debatt, som pågått i årtionden. Hans bok om saken används gång på gång av mer eller mindre välorganiserade grupper av förnekare för att diskreditera alla som minns övergrepp i barndomen, men som inte kan berätta allt genast. En alternativ syn, som stämmer mycket bättre med överlevarnas egna erfarenheter, kan man bland annat ta del av hos psykologiprofessor Jennifer Freyd, vars bok ”Betrayal trauma” jag tidigare[...]
Och bloggaren avslutar så här:
[... ] Quick har alltså aldrig påstått att någon ”inplanterat” ”falska minnen” i honom, men nu används hans eget tillbakatagande av allt han sagt, inklusive minnen av övergrepp i hans egen barndom, av en målmedveten liten grupp av opinionsbildare för att diskrediteraöverlevare från övergrepp i barndomen.
Vad kan göras? Vi som vet att återkallade minnen inte är någon myt har ett ansvar att tålmodigt förklara beläggen för dess existens. Och inte låta kampanjer av personer med tvivelaktiga motiv lägga locket på samhällets kunskaper om trauman, övergrepp och bortträngning.
Starka krafter i samhället har intressen av att Quick-affären ska leda till en allmän backlash mot alla överlevare. Låt dem inte lyckas.
Läs inlägget i sin helhet här: http://abuseandrepression.blogspot.com/2011/12/thomas-quick-och-borttrang
*****
Tillägg:
Vi citerade i ett inlägg 9 maj 2011 ur tidningen Misstänkt:
”Trauman som ger minnesluckor”
”Prydligt undandstoppade i hjärnans byråldor, eller samlade fragment utan tidsordning. Offer för tortyr sorterar minnen på olika sätt, och inte alltid som det passar rättsväsendet (Misstänkt nr 1 2011)
[...] I brottsutredningar är det viktigt att så detaljerat som möjligt slå fast vad som hänt – vem som sett vad vid vilken tidpunkt. Men offer som utsatts för tortyr och förnedring kan ha svårt att minnas händelserna. Hur mycket en person minns från ett krigsbrott beror bland annat på hur länge man sett det man sett och hur omänsklig personen själv upplevt situationen, konstaterar Tom Lundin, professor i katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet:
- Är synintrycken tillräckligt skrämmande kan man helt enkelt låta bli att minnas. Man avskärmar de delar som man inte klarar av och får då minnesluckor på grund av synitryckets obehagliga innehåll. -Den som ser något som är skrämmande, men fortfarande uthärdligt, kan minnas bättre. Man minns tydligt och detaljerat under en kortare tid.
Minnet fungerar genom att bearbeta synintryck så att de över tid blir lättare att hantera. Tom Lundin tar exemplet om den som sett en nära anhörig dö, ett jobbigt minne som bleknar över tid, för att därefter blandas med minnen av hur den anhöriga var i livet. För den som, lik lägeroffren, varit utsatt för överhängande dödshot, blir minnena betydligt starkare. Men hur minnet påverkas av svåra trauman är högst individuellt[...]
[...] Vissa sorters övergrepp kan offren irrationella känslor av skuld och skam som också kan påverka hur mycket man kommer ihåg. I ett läger kan det vara särskilt svårt att minnas tid och dagar eftersom dagarna och övergreppen flyter ihop. -Vad offren berättar är ändå lika trovärdigt, oavsett om det är fragmentariskt eller om tidsuppfattningen är fel, säger Tom Lundin och poängterar att detta sätt att minnas inte är något konstigt med tanke på omständigheterna.
Att dra upp svåra minnen när en långt tid gått är värt smärtan, tycker Tom Lundin: – Att få reda på sanningen, som i en rättsprocess, har ett stort värde. Vi får en känsla av lättnad av att veta hur det var. Obearbetade minnen kan visserligen röra upp mycket känslor, men minnen är inte farliga i sig [...] Länk till inlägget: http://suspicio.wordpress.com/2011/05/09/trauman-som-ger-minnesluckor/
Postat i:Bortglömda minnen, Brott mot barn, De som inte gick att tysta, Germund Hesslow, Hannes Råstam, Lobbyism/propaganda, Papparätts- och mans-rörelsen, Pedofilbloggare och nätaktivister, Tom Lundin forskare katastrofpsykiatri, Tomas Quick - Sture, Viktimologi | 4 kommentarer
Etiketter:övergrepp, bortträngda minnen, hjärna, jobbiga minnen, katastrofpsykiatri, minne, psykiatri, tortyr, traumatiska minnen, trovärdighet
Läs Mats Edmans krönika. Finns inte på nätet, men vi har fått lov att lägga ut den här. Mats Edman är chefredaktör och VD på tidningen Dagens Samhälle.
Mats tar upp i sin krönika dagens kvinnohat som inte skiljer sig från 1800-talets, han tar upp misstron mot brottsoffren och att polisen hellre väljer att lägga ner jobbiga brottsfall än att utreda dem grundligt.
De nöjer sig med att ”ord står mot ord”. Detta kan vi bekräfta som tagit del av brottsfall där det till och med finns fysiska bevis som styrker våldtäkt mot barn. Hur polis och åklagare kan lägga ner sådana mål övergår vårt förstånd och har definitivt påverkat synen på vårt rättssystem. Negativt!
Om polisen och åklagare - som i det senaste fall vi tagit del av – inte kan döma en barnporrinnehavare vars offer lämnat en trovärdig utsaga om våldtäkter och förövaren lämnat ”trovärdiga” bevis efter sig…ja…vad krävs då för en fällande dom? Att förövaren inte har kontakter inom rättsväsendet…eller?
Vi har snart en bok att fylla av rättsrötor mot barn och frågan är om det inte snart är dags…. För att inte tala om att allt hat på nätet mot brottsoffren, ett hat och en häxjakt som dessutom underblåses (eller regisseras?) av propagandagrupper med sina egna respektive agendor och så tv förstås… med ett antal ökända journalister vars trovärdighet numera är ett minne blott. Men skadorna alla dessa lämnar efter sig. Det är inga minnen. Det är är öppna och färska sår som aldrig får en chans att läka hos brottsoffren!
Åter till Mats Edman, en bättre krönika om brottsoffer och hur det står till med svenskt rättsväsende har vi inte läst på länge. Han har även intervjuat brottsoffret vi skrev om i förra i inlägget.
Jo, en sak till. Med fler journalister som Mats och fler som vågade granska det som pågår, då skulle inte flatheten/rötorna eller vad man ska kalla eländet kunna fortgå. Vare sig när det gäller hanteringen av barnbrottsoffer eller smutskastningen av dito. Klicka på bilden för att komma till Mats Edmans utmärkta krönika.
Ett stort tack för att vi fick lov att publicera den nätet.
Postat i:Brott mot barn, Förtroendet för rättssystemet, Kapten klänning, Korruption, Mats Edman, Media/journalister, Modiga journalister, Näthat/mobbing/kränkningar på nätet, Patrik Sjöberg, Rättsröta, Robert Aschberg, Stalking - förföljelse | 15 kommentarer
Etiketter:Dagens Samhälle, Gabriella Rastad, lögner om brottsoffer, Mats Edman, Modiga journalister, robert aschberg, STRIX, Uthängning och förföljelse av brottsoffer i tv
Det är en synnerligt obehaglig berättelse som vi upptäckte av en slump. Längre ner lägger vi ut det förmodade brottsoffrets version. (Som vi i n t e haft kontakt med och ingen annan heller i detta fall) Vi har inte sett STRIX programmet där tydligen förmögna föräldrar med Robert Aschbergs hjälp ondgör sig över en flicka som berättat om övergrepp och hävdar att hon ingått i en sekt.
Pappan lovade göra deras liv till ett helvete..
Vi har sett tv programmet Det finns ingen större sannolikhet i att någon av oss kommer att titta på tv programmet som pekar ut flickan som lögnare och en person som sektledare. I offrets version längre ner framkommer att det var just detta som skulle komma att hända om hon inte slutade berätta. Ja, det vill säga att fadern lovade ett tv-program och att göra den utpekade ”sektledarens” liv till ett helvete. Och som sagt - det inträffade.
Vi har sett alltför mycket av sådant och vet redan på förhand att det finns grupper även inom media som hellre går förövares ärenden än försöker reda ut fakta.
En del journalister går förövares ärenden…
Vi vet också att en del s.k journalister söker förklaringar i osannolikheter eller istället
för att se på det som verkar mest sannolikt. Som i det här fallet, när man läser den unga kvinnans egen berättelse, framstår det som en normal ung människa med arbete, lever i en relation och går framåt i livet. Det handlar således inte om ett nedbrutet sektoffer. Utan en som konstaterar vad som hänt, vilka konsekvenser det fått för hennes liv och hur hennes familj agerat efter avslöjandena.
Allmänhetens bild av brottsoffer…
Här kan vi som parantes nämna att barnsexbrottsoffer ofta får leva med livslånga negativa konsekvenser av de övergrepp de utsattes för som barn. Det är inte samma sak som att dessa inte klarar av att leva ett normalt liv med både arbete, familj och starka sociala nätverk av vänner.
Många i de vuxna barnsexbrottsoffrens nätverk känner inte ens till vad deras vänner har utsatts för. Sedan finns det barnsexbrottsoffer som i vuxen ålder blir föremål för både lång och kortvariga kontakter inom psykiatrin, en del blir missbrukare, andra lyckas bryta med missbruket och en del misslyckas.
Vi har haft kontakt med barnsexbrottsoffer som i ett helt liv hållit brotten hemliga för sina makar/makor, barn och barnbarn och som levt ett - ialla fall utåt sett – gott liv. En del lär sig hantera traumat.
Det finns många föreställningar om hur ”ideala brottsoffer” ska vara och agera. En ung kvinna som blir våldtagen förväntas att bli ett vibrerande nervknippe och förväntas ligga som sådant i fosterställning resten av livet fylld av ångest helst 7/24. Om en våldtagen ung kvinna i n t e reagerar som ”förväntas”. Ja då bedömer en del åsiktsmaskiner det som att ”inget hänt” alternativt att det var kvinnans eget fel.
Samma sak ser vi hur en del behandlar barnsexbrottsoffer. Om barnet ler och ser lycklig ut tillsammans med sin förövare. Ja, då har inget hänt. Eller om barnet knyter an till sin förövare. Ja då är det enligt propagandister och åsiktsmaskiner ett ”tecken” på att inget hänt. En del barn vägrar träffa sina förövare medan andra barn fortfarande älskar sina förövare men vill att de upphör med övergreppen. Inget fall är det andra likt!
Med ”ideala brottsoffer” menas med den allmänna synen/föreställningen om hur man förväntar sig att dessa ska reagera för att: bli trodda, få sympati eller ökad trovärdighet.
Det finns lika få ”ideala brottsoffer” som det finns brottsoffer eftersom alla reagerar olika. Och detta gör det pga sina olika personligheter,, förutsättningar, hur mycket stöd de fått m.m
De flesta brottsoffer lär sig leva med det de gått igenom- i synnerhet de som blir trodda och de som fått hjälp. Ibland retraumatiseras brottsoffren och ibland gör de inte det. En del offer vill och kan tänka sig ha kontakt med förövarna om de tar ansvar för sina handlingar (som i det aktuella fallet). Andra offer vägrar förlåta och tar helt avstånd. Inget fall är det andra likt!
Många baserar sina antaganden om huruvida något har ”hänt” eller hänt på sin egen föreställning om hur de anser att brottsoffer s k a och b ö r reagear och agera. De gör sina egna subjektiva bedömningar om hur de sett ”andra” reagera och agera, eller kanske på hur de själva reagera och agerat.
Det finns inga rätt eller fel i hur brottsoffer reagerar. Ingen kan ta ifrån brottsoffren deras egen upplevelse och ingen har rätt att fördöma dem om de inte reagerar eller uppför sig som just omgivningen f ö r v ä n t a r sig att de ska göra.
Offrens tystnad - är förövarnas bästa skydd…
Vi vet att barnsexbrottsoffer som växer upp utgör ett hot mot sina förövare. Ett synnerligt hot utgör offren som vägrar fortsätta tiga och när de berättar helt öppet för sina vänner och andra om det som hänt eftersom de vägrar låta sig tystas. Dessa barnsexbrottsoffer har kommit långt i sin läkning och ett barnsexbrottsoffer som en gång börjat berätta. Oavsett om det var under barndomen eller i vuxen ålder kommer aldrig låta sig tystas.
Media vinklar och manipulerar fakta…
I några sådana fall har vi här i Sverige fått se media rycka ut till förövarnas hjälp. I synnerhet när det handlat om:
1. resursstarka förövare
2. där det funnits flera förövare inblandade
Vi nämner inga exempel, men det finns ganska många sådana fall här i vårt lilla land och en del journalister drar sig inte ens för att ljuga och manipulera fakta till förövarnas fördel. Skrämmande, men dessvärre sant.
Om det aktuella fallet…
I det aktuella fallet som det här inlägget skulle handla om har vi endast kort läst igenom en del bloggar och kommentarer men tycker den här unga kvinnans berättelse är värd att läsas och fundera över. Man behöver inte värdera allt man ser och hör. Ibland har människor för bråttom att fördöma eller tro på något de saknar djupare kunskap om. Inte sällan bygger fördömande eller tro på egna subjektiva antaganden utifrån egen tidigare erfarenhet.
Om det finns fall där någon utsatts för yttre påverkan så innebär inte det alla som berättar har blivit det! Inget fall är det andra likt!
Brottsoffrets version vs STRIX version…
Här kommer i alla fall den unga kvinnans version av det STRIX med Robert Aschberg tydligen har sänt ett program om. Oerhört starkt och modigt av både Alexandra och Gabriella att inte låta sig tystas ner!
Aschbergs program där en person som heter Gabriella pekas ut som ”sektledare”. (Påminner lite om hur en fostermamma pekades ut som lögnare och hjärntvättare för att hon trodde på det Södertäljeflickan berättade för henne. I det fallet dömdes två av förövarna till fängelse. Trots detta fortgår smutskastning, förföljelse och förtal av fostermamman av vissa grupper och individer på nätet. Det vi möjligtivs kommer titta närmare på i det aktuella fallet är om det är samma individer som bedriver sin hetsjakt på denna Gabriella. Intressant i så fall…..). Tillägg: vi lägger även in en länk till ett mejl som Gabriellas dotter skrivit till STRIX.
I Sverige förföljs brottsoffren inte bara IRL utan på nätet och i tv…
Skälet till att vi lägger ut det förmodade brottsoffrets version beror på att även denna
(liksom andra barnsexbrottsoffer) alltför ofta blir utsatta förföljelsekampanjer. Nu inte ”bara” i verkliga livet, på nätet utan även av (inte oväntat) Robert Aschberg och STRIX:
Brottsoffrets version…
|
Detta är det som har hänt från de att jag flyttade till Öland till dagens läge. Detta är MIN sida av historian genom dom åren av min vistelse på Öland och det är då ingen som tagit varken mig eller min “story” på allvar! Allt detta är i kronologisk ordning. 2007 Min mamma (Anna Utterström) kontaktar på eget initiativ Gabriella Rastad på Öland. Mamma vill gå i terapi för att bearbeta olika slags övergrepp av en närstående inom familjen under hennes uppväxt. Efter ett tag börjar jag själv i samma terapi. Mamma introducerar mig för Gabriella. 2008 Anledningen till att jag går i terapin är att jag då hade ett självdestruktivt sexmissbruk, som blev värre och värre. Jag var ute på kvällar och nätter och kunde ha sex med vem som helst. När mina föräldrar försökte hålla mig hemma rymde jag. I terapin berättar jag för mamma och andra i gruppen att samma person som mamma berättat om, som utsatt henne för sexuella övergrepp och psykiska kränkningar, även utsatt mig när jag var liten. De sexuella övergreppen skedde bland annat när den här äldre släktingen var barnvakt åt mig. Mamma gav mig stöd och det slutade med att hela familjen sade upp all kontakt med den här personen. Både mamma och jag hade utsatts för övergrepp som barn. Även pappa (Claes Utterström) deltog då och då i samma gruppterapi. Hösten 2008 Det går dåligt för mig i skolan. Jag kan inte koncentrera mig och mår fruktansvärt dåligt. Mycket av min energi går till att hitta sätt att komma ifrån skolarbetet och hemmet. Jag söker upp kända och okända män och killar för att fortsätta mitt sexmissbruk. Jag märker hur jag tänjer på gränserna och det både skrämmer mig och kittlar mig. Mamma och jag träffar min mentor på skolan för att dra ner på min studietakt. Jag går då i andra ring i gymnasiet och läser samhällsvetenskap på Jensen Gymnasium Norra vid Vanadislunden i Stockholm. Vi beslutar gemensamt att jag fortsättningsvis bara ska läsa tre ämnen: matte, engelska och svenska. Förutom mitt sexmissbruk shoppar jag hejdlöst. Pappa betalar i stort sett allt som jag vill ha och jag utnyttjar det ganska hänsynslöst. Under den här tiden hade jag dyra vanor och ingen känsla för pengars värde. Till exempel hade familjen ”svart kort” på NK, Stockholms mest exklusiva varuhus. Det innebär att jag som tonåring var med och spenderade mer än 20 tusen kronor om året bara där. Jag shoppar och går i butiker flera dagar i veckan och även regelbundet med mamma på helgerna. November 2008 Mina föräldrar berättar för Gabriella att de är oroliga för mig och mitt beteende. De kan inte hantera mig. Jag har inte ändrat mig, sexmissbruket bara fortsätter och blir värre. Nu vill de att jag ska byta miljö helt för att kunna bryta mönstret. Mina föräldrar frågar om jag kan få bo på Gabriellas gård, där hon även driver familjehemsverksamhet. Pappa betalar vistelsen och min terapi. Gabriella anser att mina problem är så allvarliga att jag även behöver gå i vanlig terapi. Jag påbörjar därför en behandling hos en fristående terapeut. Jag går fortfarande hos henne. Februari 2009 Mamma och pappa säljer vår villa i Stocksund, där jag vuxit upp, för nära 11 miljoner. Vi har diskuterat saken fram och tillbaka en tid. Tanken är att familjen ska bo året runt på vår gård i Enköping. Det här är en del av miljöombytet för att jag inte ska riskera att falla tillbaka i mina gamla mönster när jag är redo att komma hem igen. Gabriella tycker att mina föräldrar gör helt rätt. Jag vill gärna flytta från huset för att jag hade så mycket dåliga minnen därifrån. Men jag vill kunna gå i skolan i Stockholm, inte i Enköping. Därför föreslår jag att mamma och pappa ska köpa en lägenhet till mig i Stockholm så att jag ska slippa pendla. Innan jag flyttade ner till Öland hann vi titta på två olika våningar i innerstaden. Men det blev inget köp. Sommaren 2009 Nu kan jag inte hålla igen längre. Inför mamma och terapigruppen berättar jag att pappa regelbundet förgripit sig på mig under min uppväxt. Det börjar när jag är väldigt liten och har pågått ända tills nyligen. Det var svårt att berätta. Jag har tappat räkningen på alla gånger han haft sex med mig. Först stöttar mamma mig. Jag vill att hela familjen ska bearbeta händelserna för att kunna gå vidare tillsammans. Mitt mål är att hålla samman familjen, trots allt. Men pappa blånekar till allt, han blir helt rasande. Plötsligt ändrar sig mamma och tar pappas parti. Till hundra procent. Mamma ringer sedan runt till olika personer som varit med i gruppterapin, och med egna öron hört våra berättelser, att mina anklagelser bara är ”påhittade”. September 2009 (Red: vår fetning) Då fyllde jag 18 och blev myndig. Men det verkar mina föräldrar inte ha förstått. Efter mammas svek, och pappas förnekande, ville jag inte längre flytta hem. December 2009 Jag träffar mina föräldrar hos Gabriella. De kräver att jag ska flytta hem och förnekar helt att pappa skulle ha begått några övergrepp. Hur mamma kan vara så säker på det kan jag inte få in. Hon var ju inte närvarande. Jag står på mig, håller fast vid min berättelse och vägrar följa med dem. Efter det mötet kan man säga att familjen splittras. Mina föräldrar gav mig en Iphone i 18-årspresent. När jag vägrade flytta hem, slutade de betala abonnemanget för telefonen, trots att jag inte hade någon inkomst och att telefonen hade en bindningstid på 24 månader. Jag bad om att få kläder och smycken skickade till mig. Men de svarade att jag måste hämta dem själv. Inga pengar skickas till mig eller Gabriella. Men jag får bo gratis hos Gabriella. Jag blir försörjd av henne. Hon ställer inga andra krav än att jag ska hjälpa till hemma. Pappa ringer upp Gabriella och kräver att jag ”skickas hem”. Jag vägrar. De kan inte bestämma över mig. Han ringer igen och ger henne ultimatum: (Red: vår fetning) ”Om Alexandra skickas hem ska du få betalt för den senaste månaden” (november månad, som de inte betalat). ”Om inte”, hotar pappa att ”ska jag krossa dig och din verksamhet och göra livet till ett helvete för dig”. Jag är väldigt ledsen och besviken, men mina föräldrar visar inga tecken på att ändra sig och ta reson. Flera gånger ringer jag upp dem men till ingen nytta. Pappas ”story” är att Gabriella ”hjärntvättat” mig och fått mig att hitta på min berättelse. Mamma kör samma linje. De hittar på att terapin är en ”sekt”. (Red: vår fetning) Det finns ingen sekt. Men de måste ju ha något att säga till släkt, vänner och bekanta när jag inte längre deltar. Sanningen vill de förstås inte säga. Nu är de offer. Februari 2010 Mina föräldrar anmäler anonymt Gabriella till socialtjänsten i Borgholm och hävdar att hennes barn far illa. Myndigheten lägger ned ärendet efter att ha gjort hembesök och träffat barnen. Jag byter efternamn från Utterström till mammas flicknamn von Essen. Jag vill markera för alla att jag tar avstånd från pappa. Sommaren 2010 Mina föräldrar ringer till socialtjänsten och vill att jag ska tvångsomhändertas enligt LVU och omyndigförklaras. Förvaltningen i Borgholm, som träffar mig, anser att problemet ligger hos mina föräldrar och meddelar dem att de inte kommer att springa fler ärenden åt dem. Nu blir det ännu mer skruvat. Mina föräldrar anlitar en gubbe, Åke Wiman, som säger sig vara expert på att avprogrammera människor som fångats av sekter. Han deltar i en av Gabriellas kurser på Öland. Han uppträder på ett sätt som får deltagarna att känna obehag, bland annat med närgångna frågor. Gabriella konfronterar Åke Wiman, som erkänner att han har fått i uppdrag av mina föräldrar att kartlägga hennes verksamhet och få mig – en myndig person – att åka hem. Han vill träffa mig för att prata. Jag går med på att träffa Wiman tillsammans med ett vittne. Vid mötet framför han mina föräldrars krav på att få träffa mig. I annat fall hotar Åke Wiman med att skandalisera Gabriella i media. Jag vill inte träffa mina föräldrar. Inte heller Åke Wiman, som jag tycker var väldigt obehaglig. Wiman besöker Öland flera gånger, gör efterforskningar, baktalar Gabriella inför grannar och ringer runt till olika personer som någon gång varit i kontakt med Gabriella. Han anklagar henne för att vara en ”sektledare”. Han hotar dem som inte vill ta avstånd från Gabriella med att de ska hängas ut som sektmedlemmar, bland annat på hans egen hemsida. Jag får ett jobb på en golf- och konferensanläggning (Ekerum) på Öland. Då ringer Wiman, som är betald av min pappa, till min arbetsgivare och påstår att jag är fångad i en sekt. Han kräver att hotellchefen ska medverka till att jag skickas hem till mina föräldrar. När hotellchefen vägrar medverka, ringer Wiman flera gånger till henne och närstående och anklagar vår hotellchef för att vara ”kriminell”. Jag ringer till pappa och ber honom sluta med sina förföljelser av henne och andra i hennes bekantskap. Han vägrar om jag inte flyttar hem. Mamma dyker upp på min arbetsplats utan förvarning i mitten av juli. Jag pratar med henne och säger att jag inte tänker flytta hem. Jag har inte ändrat min anklagelse om att pappa förgripit sig sexuellt på mig vid mängder av tillfällen. Släktingar och tidigare skolkamrater till mig dyker också upp oanmälda på Gabriellas gård samt på min arbetsplats. Jag ska ”avprogrammeras” och tas hem. Även en tidigare kompis och hennes bror står plötsligt på mitt jobb en dag. Mamma skickar SMS till mig där hon försöker locka mig att följa med på en shoppingresa till Rom. Jag svarar att jag inte är intresserad och skriver att ”somliga har faktiskt ett jobb att sköta”. Samma sommar träffar jag min pojkvän Henrik Magnusson, vi är idag sambo och har nyligen köpt ett hus tillsammans. Jag är absolut inte inspärrad hos Gabriella, vilket mina föräldrar gång på gång påstår. September 2010 Jag polisanmäler Åke Wiman för trakasserier. Gabriella polisanmäler Åke Wiman för trakasserier. Hotellchefen polisanmäler Åke Wiman för trakasserier och förtal. Oktober 2010 En farbror och faster står plötsligt på Gabriellas gård. En kusin och en tidigare kompis kommer också oanmälda en dag. Oktober 2010 – JAG POLISANMÄLER PAPPA Den 9 oktober anmäler jag pappa för sexuella övergrepp. Jag anmäler i Kalmar men ärendet förflyttas till Stockholm, där jag förhörs. Förhören pågår i två timmar och utskriften är 22 sidor lång. I förhöret berättar jag
December 2010 Mina föräldrar anmäler Gabriella på nytt till socialtjänsten, denna gång öppet. Fallet avskrivs. Mamma fortsätter ringa runt till personer som deltagit i terapin hos Gabriella. Anklagelsen är den som pappa hittat på, att Gabriella driver en ”sekt i syfte att splittra familjer”. För många som i terapin hört mig och mamma berätta om våra erfarenheter känns det som nu händer väldigt konstigt. Januari 2011 På nyårsdagen står min farmor inne i Gabriellas hus. Eftersom jag inte är där ber farmor om mobilnumret till mig. Gabriella säger att jag inte vill att mitt mobilnummer ska lämnas ut och ber farmor att omedelbart lämna gården. Våren 2011 Åklagaren lägger ner förundersökningen mot pappa ”i brist på vittnen och bevis”. Ord står mot ord eftersom både mamma och pappa hävdar att jag ljuger. Det är väl inte vanligt att en förövare erkänner direkt. Och vittnen, ja det brukar väl sällan finnas. Jag känner mig helt rättslös. Våren 2011 Trakasserierna fortsätter. Mina föräldrar tar kontakt med Danilo Asp, en heroinmissbrukare, mytoman och småkriminell kille som varit placerad hos Gabriella. Han bodde hos Gabriella samtidigt som jag var där. Han fick regelbundet metadon för sitt missbruk. Danilo berättar numera om alla möjliga ”missförhållanden” hos Gabriella för vem som helst som vill lyssna, och betala. (Red: vår fetning) Mina föräldrar kontaktar Barometern i Kalmar och försöker få dem att granska Gabriellas verksamhet. Maj 2011 – KIDNAPPNINGSFÖRSÖK Jag går en utbildning i zonterapi. I samband med ett kurstillfälle i Borgholm på Öland, går jag och en annan kursdeltagare ut för att äta lunch. En grupp tar plötsligt kontakt med oss. Det är mammas bror Henrik von Essen, pappas bror Fredrik Utterström, prästen Louise Linders (som känner Henrik von Essen väl sedan lång tid och vigt honom) samt en för mig helt främmande kvinna. Henrik von Essen visar bilder på sin tvååriga dotter för mig (allt enligt Wimans handbok i ”avprogrammering”). Han insisterar på att vi ska luncha ihop. Sedan tar Henrik tag i min arm och försöker dra med mig till en hyrd minibuss med mörklagda rutor som står parkerad i närheten. Min kurskamrat tar tag i min andra arm för att hjälpa mig att hålla emot. Jag kommer loss och tillsammans springer vi till hennes bil som står parkerad en bit ifrån. Henrik von Essen följer efter och tar sig in i bilen. Jag och min kurskamrat skriker åt honom att lämna bilen. Hennes hund försvarar oss och till slut lämnar min morbror bilen. Jag polisanmälde händelsen som kidnappningsförsök. Trots att det fanns flera vittnen som ville berätta gjorde polisen inga förhör. De tyckte att det var onödigt eftersom ”inget hade hänt”. Efter den här händelsen har jag mått väldigt dåligt, vågar inte vara ensam på dagar eller kvällar. Känner mig ständigt förföljd. Från polis och åklagare kan man tyvärr inte räkna med någon hjälp. September 2011 En okänd man bevakar Gabriellas hus på kvällen. Gabriellas man sätter sig i bilen och kör i riktning mot den okände. Han ser i skenet av strålkastaren hur mannen först kastar sig mot marken. När han kommer närmare flyr mannen till en bil som står parkerad intill och kör iväg. Bilen har registreringsnummer TRG 984, en Volvo V70, registrerad på en Georgij Farber från Täby. Varför var han där? September 2011 Jag föreslår för min terapeut att vi tillsammans ska träffa mina föräldrar för att få något slags avtal. Jag vill få ett slut på trakasserierna som pågår månad efter månad.Det blir ett möte hos henne. Med på mötet är även min pojkvän Henrik Magnusson och Jacob Rastad, son till Gabriella och vän till mig. (Red: vår fetning) Förslaget var följande: mina föräldrar upphör att förfölja mig, Gabriella och andra personer i hennes närhet. Om de håller sig till överenskommelsen, får de träffa mig igen om sex månader. Mamma godtar förslaget, men pappa svarar: ”Jag kan inte hålla upp så länge. Dessutom kommer Strix snart att visa ett program som handlar om Gabriellas verksamhet”. Det blir inget avtalat. Pappa är arg, otrevlig och gör även utfall mot min terapeut. Under mötet framkommer bland annat följande: Pappa har hyrt in Svensk Bevakningstjänst för att bevaka vad jag och Gabriella gör. Pappa bekräftar att han samarbetar med missbrukaren Danilo, som han kallar ”den förträfflige unge mannen, han är som en son i vårt hus”. (Red: vår fetning) Produktionsbolaget Strix är i färd med att producera ett program som ska handla om Gabriellas verksamhet, där mina föräldrar medverkar och att intervjuer med dem redan har spelats in.[...] |
Läs resten på hennes blogg. Det är en mycket lång berättelse men väl värd att läsa för att få en större kunskap om hennes situation. Läs den här, länk
Vi tar naturligtvis inte ställning för vare sig det ena eller andra utan ser mest till mönstren som tydligt går igen när vissa objektiva och subjektiva rekvisit är uppfyllda….
*****
Tillägg:
Okej, nu börjar bilden klarna. Skämmes tamejfan Robert Aschberg och STRIX!!
Tillägg II
Länkar om fallet:
Den av Ashberg och c.o utpekat (kränkande och förnedrande) hjärntvättade Elisabeth/Alexandras version
Gabriella Rastads egen blogg: sanningen om Gabriella (vi rättade till länken då vi lagt in fel tidigare)
Gabriella Rastad pratar ut om sektanklagelserna
Erik Rodenborg skriver om STRIX i ett äldre inlägg.
Även NoboyToy har uppmärksammat det här.
Bukefalos tråd om ämnet
Miljonstämning mot STRIX av alternativmedicinare
Verkar som vi kan slippa flera dylika – rent ut sagt - skitprogram som syftar till att genom lögn och manipulation förvranska verkligheten och på sätt ödelägga oskyldiga människors liv: Dagensmedia.se kan avslöja att TV3:s samhällsprogram ”Sanning och Konsekvens” pausas på grund av för dåliga tittarsiffror
Vårt inlägg 19 dec 2011 med Mats Edmans krönika
Tillägg III: Svar på Gabriella Rastads blogg om STRIX vinkling av terapeutens yrkestitel:
I övrigt så finns det inte en enda normalfungerande vuxen förälder som bidrar till uthängning, förtal, förföljelse och smutskastning av sitt barn via tv, internet och allra minst fortsätter med detta på flashback!!
Detta gör inte normalbegåvad förälder oavsett vad som hänt eller inte hänt!!
Tillägg IV: Vi fick ett länktips om fallet: http://kollafakta.blogspot.com/
Postat i:Brott mot barn, Censur & yttrandefrihet, De som inte gick att tysta, Förövare - psykologi, Förtroendet för rättssystemet, Hjälp och stöd till sexuellt utsatta, Korruption, Media/journalister, Polisen, Rättsröta, Robert Aschberg, Stalking - förföljelse, STRIX | 2 kommentarer
Etiketter:Aschberg, Åke Wiman, Barometern, brottsoffer, Danilo Asp, förföljelse, förtal, Gabriella Rastad, Georgij Farber Täby, hjärntvätt, Incest, lögner, manipulation, sexuella övergrepp, stalkning, STRIX, Svensk Bevakningstjänst, Utterström, victimologi, von Essen
Den 30 april 2010 skrev vi ett inlägg om den bloggande dagispedofilen ”Alex L” som skrev 
om hur det var att arbeta på dagis, vi skrev att han upphört med sitt bloggande. Ett bloggande vi följt sedan han startade år 2007. Syftet med att följa bloggen har varit att öka kunskapen om pedofiler, deras argument, retorik och få en inblick i deras resonemang och deras lobbyism för ökad tolerans för pedofiler och pedofila handlingar.
Det var inte förrän 2009 som Alex uppmärksammades i gammelmedia som pedofilen som bloggade om sitt jobb på dagis. Länk
Alex polisanmäldes för att i ett inlägg berättat om sexuella handlingar mot ett av barnen på dagiset han arbetade på. Efter det drog han ner på sitt bloggande men i bloggen raljerades det över huruvida polisen skulle komma att finna honom eller inte….
Förmodligen slutade han självmant sitt arbete som barnskötare när det stod klart för honom att polisen var honom på spåren och under 2010 – som sagt - upphörde han blogga. Något åtal om sexövergrepp mot barn känner vi inte till. Däremot stod det klart nu i somras 2011 att han åtalats för barnporrinnehav.
Samma Alex som bedyrade i sin blogg att han 
inte var intresserade av barnporr utan endast erotiskt poserande lättklädda småflickor. Vilket naturligtvis också är en del av barnporrmarknaden och det är känt att även dessa ”erotiskt poserande” små barn ofta förekommer i andra bild och filmsekvenser än enbart påklädda.
Efter att Alex i sin blogg berättat vilka sajter han brukade besöka för att tillfredsställa sitt pedofila ”behov” framstod det för flera av oss läsare att det handlade om sajter där det förekom barnporr. Detta trots att Alex och hans pedofilvänner förnekade detta utan menade att det enbart förekom bilder på lättklädda barn.
Som vi skrev i inlägget 30 april 2011 så ändrade hans blogg karaktär under ”resans gång”. Kommentatorerna på bloggen bestod från allt från sådana som ömkade honom hans störning och andra pedofiler som tyckte han var för mesig och ville att Alex skulle strida mer offensivt för pedofilers rättigheter. Det vill säga, pedofilers rätt att ”ha sex med barn” och de ville att han skulle ta striden mot det ”moraliserande” samhället som inte förstod ”barns behov”…. (dvs vanliga pedofilargument)
Forskning och kunskap om vilka konsekvenser ”sex med barn” för med sig bet inte på pedofilerna. Att sexuella handlingar mot barn ofta skapar ett livslångt lidande var inte något de mest aggressiva pedofilerna kunde ta till sig. En av Alex mest flitiga och aggressiva kommentatorer blev senare dömd för sexuellt ofredande mot barn. Det framkom även att han hotat föräldrarna till de barn han ofredat - detta genom en annan pedofilblogg.
Alex blogg hostas av numera ökända PRQ och var en del av ett extremsexliberalt nätverk där grundaren av det internetbaserade nätverket var en Hanna (mer känd under ett annat namn och nick på nätet som vi inte lägger ut här) som gav plats åt Alex att bedriva sin pedofilpropaganda.
I den andra delen av Hannas extremsexliberala nätverket förekom det en rad kommentarer och stöd för Alex och pedofili som signerades av en rad kända internetpersonligheter. Som i n t e utger sig för att vara pedofiler!
I övrigt finns naturligtvis även några av dessa i kretsen som försvarar den s.k ”mangamannen”. Det är i regel samma falang som stödjer som alla former av barnporrinnehav. Vi kan inte se någon särskild uppdelning på de som stödjer ”enbart” animerad barnporr och äkta dito. Naturligtvis finns det individuella undantag, men rent generellt känns anhängarna oftast igen på att de anser att all barnporr ska släppas fri - detta sägs mer eller mindre öppet.
Alex dömdes för någon månad sedan av en oenig tingsrätt för barnporrinnehav. En av nämndemännen ansåg att Alex skulle dömas till fängelse men av någon outgrundlig anledning beslöt rätten att döma honom till dagsböter. Vilket vi finner ytterst anmärkningsvärt.
Inte bara i detta fall utan i även i andra fall har vi märkt att domstolarna i allt större utsträckning börjar visa en närmast gränslös tolerans för barnporrinnehav och tycks glömma att bakom dessa bilder finns en omfattande tragedi för tiotusentals barn som skulle kunna begränsas av bl.a en minskad efterfrågan eftersom barnporrkonsumtion i mångt och mycket är en ”affärsverksamhet” som styrs av tillgång och efterfrågan. Och en minskad efterfrågan kan man enbart få genom att rättsystemet markerar noll tolerans och dömer barnporrkonsumenterna till straff som står i proportion till skadan de medverkat till.
Vi lägger ut utdrag ur domen mot Alex där vi maskerat hans riktiga namn. Vi vet inte om han överklagat domen till hovrätten. Om så är fallet hoppas vi att Hovrätten med sina jurister gör en mer adekvat bedömning av straffvärdet för innehavet. Vi varnar känsliga läsare för innehållet i några av skärmdumparna:
Alex berättade för domstolen att han bloggade för att hjälpa andra pedofiler. Han berättade även att han ska skriva en bok. Med detta innehav han förverkat allt förtroende och de följare av hans blogg som trodde att han var en ”snäll och oskyldig” pedofil. Ja, de är nog mer än besvikna.
Det sista stöd pedofiler behöver är att vägledas av en pedofil barnporrkonsument! De pedofiler som följde hans blogg och var aggressiva i sina kommentarer om Alex ”mesighet” bör känna sig rätt nöjda med att han visade sig vara en av dom….
Tack till polisens barnporrutredare och it forensicer som gjort ett suveränt arbete. Tack till nämndemannen som yrkade på fängelse istället för patetiska dagsböter. Domstolen i övrigt kan ju fundera på vilka signaler sådana här domslut sänder ut och vilket ansvar som medföljer sådan här flathet…..
Vi återkommer eventuellt med kompletterande länkar.
P.S Vi kommer inte lägga ut domen
Postat i:Barnporrkonsumenter, Brott mot barn, Dagispedofiler, Pedofilbloggare och nätaktivister, Pedofiler som arbetar med barn, Pedofiler/pedofila nätverk, Pedofilmanualen, Pirater, Propaganda, Sexuell exploatering av barn, Tingsrätt | 1 kommentar
Etiketter:Alex dömd för barnporrinnehav, Alex lLimonovic, bloggpedofilen, dagispedofil dömd för barnporrbrott, Dagispedofilen alex, pedofil på dagis
Bloggen kommer gå på sparlåga en tid framöver. Hoppas ni har överseende med att det kan dröja mellan både inlägg och svar på kommentarer.
Jag längtar någonstans… men vet inte vart av Helena Berggren
-
Senaste kommentarer
Nätverket stoppa pedofilerna- Nätverket besöker Gotland 26 januari, 2012Viktigt meddelande. Med tanke på den senaste veckans uppmärksammade händelser på Gotland, så har nätverket beslutat att besöka Gotland och kalla till öppet möte i Visby. Alla som vill och har frågor till nätverket är välkomna och det innebär att allmänheten, pedofiler, journalister och polisen är välkomna. Tid och plats måste vi få återkomma med [...] […]
- Nätverket besöker Gotland 26 januari, 2012
Ängeln vid Hovs Hallar
- Kanal 24
- Historien bakom Kanal 24 22 november, 2011I den här filmen berättar Thor-Björn Bergman om övergreppen han utsattes för som barn, om konsekvenserna det fick i det vuxna livet och om projektet som förhoppningsvis blir hans sätt att hitta den harmoni och livsglädje han saknar.
- Historien bakom Kanal 24 22 november, 2011
- Barnkamp
- Naiva socialhandläggare kränker familjehemsplacerade barn! 20 januari, 2012Åter kränks barn som är familjehemsplacerade av okunniga och naiva unga barn-och familjehemshandläggare på en socialförvaltning i Sverige. Bakgrunden är nyligen placerade barn som i och för sig har fått ett väldigt bra familjehem men där socialtjänstens handläggare förbjuder barnen och anhöriga och andra som är bra för barnen att använda barnens mobiltelefon […]
- Naiva socialhandläggare kränker familjehemsplacerade barn! 20 januari, 2012
- Erik Rodenborg
- Törngren och matriarkatet 28 januari, 2012När jag väl är inne på Pehr Henrik Törngren vill jag dessuom säga att han, mig veterligt, dessutom var den förste som fick mig intresserad av ämnet matriarkala samhällen. I tidningen NU, 1935 eller (mer troligt) 1936, skrev han en artikel om folket på Trobriandöarna - som jag tagit upp i denna blogg och på andra ställen pga av deras förnekande av faderns rol […]
- Törngren och matriarkatet 28 januari, 2012
- Sexuella övergrepp och bortträngda minnen
- Vuxenincest och Westermarckeffekten 27 januari, 2012För något år sedan fanns det på nätet en del så kallade sexliberaler som drev frågan om legalisering av vuxenincest. De menade att det inte fanns några skäl att förbjuda sexuella relationer mellan vuxna människor. Och de talade då inte endast om syskonincest, utan även om incest mellan föräldrar och (vuxna) barn. Det är uppenbart att i det senare fallet är d […]
- Vuxenincest och Westermarckeffekten 27 januari, 2012
Det du inte såg
- Patrik Sjöbergs blogg
- Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
- Ecpat blogg
- Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
- Shedlight
- Från" löjliga fruntimmer"då till "skärpning tjejer" idag 26 januari, 2012Två herrar ger en föreläsning med titeln "Skärpning tjejer". http://www.svd.se/kultur/ar-det-kvinnor-som-ska-rycka-upp-sig_6797433.svd Ser man i historien är det knappast en skärpning som behövs från "tjejerna". De som har vågat kämpa för kvinnors mänskliga rättigheter har varit kvinnor(=tjejer) med livet, hälsan, och friheten som insats. […]
- Från" löjliga fruntimmer"då till "skärpning tjejer" idag 26 januari, 2012
- Noboytoy
- Fick en kommentar.. 27 januari, 2012Jag fick en kommentar på bloggen, som jag uppfattar som mycket seriös och som jag respekterar fullt ut. Därför är det tidigare inlägget, nu borttaget. Jag kan inte säga mer än så.
- Fick en kommentar.. 27 januari, 2012
- NBT
- 17-åring häktad för våldtäkt mot skolkamrat 28 januari, 2012
- Monica Antonsson
- Du får listan, John Johansson Jakida! 27 januari, 2012
- Barnperspektivet. BRIS för vuxna
- Allt mer ovanligt med veckopeng 27 januari, 2012Hur mycket ska man få i veckopeng och vad ska pengarna räcka till? Det är frågor som diskuteras flitigt i många hem. Men en ny undersökning visar att det blir allt ovanligare att få vecko- eller månadspengar. Läs mer
- Allt mer ovanligt med veckopeng 27 januari, 2012
- S.O.P
- SCUM-manifestet – en kritisk jämförelse 26 november, 2011Dessa extrema papparättsförespråkare med Pär Ström och Billing i spetsen upprörs mer av att Solanas text spelas än över de autentiska mordhot som riktas mot skådespelerskan som spelar den. Vi genomsyras för övrigt av en mansdominerad våldskultur – och har gjort i hundratals år, i vars kulturalster kvinnor smutskastas, bedras, våldtas, mördas, jagas, fö […]
- Papparättsrörelsen och den svenska nazismen 5 november, 2011Nu verkar papparättsrörelsen använda Uppdrag Gransknings senaste reportage om Sandvikenfallet som ursäkt för att propagera för ett uppluckrat barnskydd i lagstiftningen och dess tillämpning. Något som också är alarmerande är att ingen får veta något om deras verkliga agenda, som i stora stycken är både mörk och dold, enligt min mening. Som tidigare redovisat […]
- SCUM-manifestet – en kritisk jämförelse 26 november, 2011
- Second opinion
- Uppdrag Granskning vill gräva mer i näringslivet 27 januari, 2012
- Nättidningen VGNT
- Nio år för amfetaminleverantör 27 januari, 2012En 53-årig man döms till nio års fängelse och en 63-åring till fängelse i sex och ett halvt år för bland annat grovt narkotikabrott. Domen avkunnades på fredagen av Malmö tingsrätt. De två har levererat sammanlagt närmare tio kilo amfetamin till tre mottagare i Malmö och Staffanstorp. Båda nekar till brott. Männen avslöjades då en stor europeisk amfetaminhär […]
- Nio år för amfetaminleverantör 27 januari, 2012
Spionen på FRA
- Anders Jallai
- Vad gjorde Hans Holmér kvällen då Palme mördades? 18 december, 2011
