Fortsättning om de så kallade pedofila arbetsgrupperna.

 

Jag tycker inte vi ska mörklägga den här kunskapen. Med den yttrandefrihet som finns idag och som vi måste värna om är det viktigt att sådan här historisk kunskap kommer så många som möjligt till del. De pedofila rösterna på 2000 talet tystas inte ner så varför ska vi tysta ner dom från 1970 talet? Det här är en unik historisk inblick och ger oss alla en uppfattning om det politiska läget och kunskap om den makt och möjlighet pedofilerna hade att påverka den politiska debatten. Vi tillmäter pedofilerna den betydelse de hade mellan 60-80-talet, varken mer eller mindre. Inga över- eller underdrifter.

 

Enligt uppgift ur den tidning som den norska pedofila arbetsgruppen gav ut 4-5 gånger om året framgår att pedofilerna var (och är?) politiskt aktiva och arbetade målinriktat i en rad sakfrågor. De synes varit uppdaterade kring alla politiska spörsmål som rörde just “deras” intresseområden.  Det vill säga sänkt åldersgräns för sexuellt umgänge, borttagandet av incest som en kriminell handling, att somliga sexuella handlingar med barn skulle accepteras i lag och självklart att barnporr skulle avkriminaliseras med mera.

De var politiskt aktiva och deltog i sammanhang där de hade möjlighet att föra fram sin politiska agenda.  Ur deras tidning  1978 nr: 3: I nr.1 av Lov og Rett for 1975 ble et foredrag Røstad holdt i denne forbindelse trykket. Han understreker at sikring nærmest skal avskaffes og at “forvaring på ubestemt tid” bare skal gjelde for virkelig farlige volds- og sedelighetsforbrytere. Uforferdet siterer Røstad fra straffelovrådets innstilling: Deras eget citat:

“… Hvis lovbryteren tidligere har begått en alvorlig forbrytelse, skal man etter en særregel kunne idømme forvaring, selv om den forbrytelse han nå kjennes skyldig i, objektivt sett ikke kan regnes til de mest alvorlige. Flertallet i straffelovrådet vil med dette forslag fange opp saker hvor rene tilfeldigheter kan ha ført til at lovbryteren denne gang ikke fikk utført en alvorlig forbrytelse. Den foreslåtte særregel vil således kunne dekke et tilfelle hvor vedkommende tidligere har begått en meget grov sedelighetsforbrytelse, og nå pågripes MENS HAN ENNÅ BARE BEFINNER SEG PÅ STADIET FOR BLOTTING OVERFOR BARN…”

 

Det verkar som man i Norge redan på 1970 talet tog blottning på allvar. År 2008 i Sverige har man just insett att blottning kan vara ett observandum för en störd sexualitet. Man har just insett att det kan vara ett förstadium till grövre sexualbrott eftersom många av de idag dömda gärningsmännen tidigare blivit dömda för att ha blottat sig. Men utifrån den storstilta texten kan man tolka det som att just detta är något som är synnerligen upprörande för pedofilerna.

 

Denna kraftigt markerade inställning till sexualbrott gällde inte den norska regeringens “kriminalmelding” om man utgår från pedofilernas tolkning:

La oss tross alt prise oss lykkelig over at den slags resonnement er fjernet fra regjeringens kriminalmelding. At det i justisdepartementet finnes vilje til å reformere straffelovens sedelighetskapittel slik at ‘overgrep’ blir grunnlag for straffereaksjon ved forhold til mindreårige, vet alle som deltok i **NAFP’s weekend møte fredag 16. juni i år. Men de vet også at reformer i sedelighetslovgivningen ikke er høyest prioritert i departementet. Hevning av den kriminelle lavalder er det gått såpass politisk prestisje i at denne reform i alle fall vil måtte komme først. Departementet føler vel at en får ta en reform av gangen. I alle fall ville et lovforslag om heving av den kriminelle lavalder fremmet samtidig med senkning av den seksuelle lavalder lett kunne bli en endeløs kasteball mellom de politiske fraksjoner. Videre føler nok Justisdepartementet at det ville være lettere å ta opp reformer med sedelighetskapittelet om en f.eks. fikk en henvendelse fra en seriøs institusjon.

 

Pedofilerna var mycket insatta inte bara i de  politiska strategierna utan även det politiska “spel” som låg bakom de olika politiska prioriteringarna. Med stort allvar arbetade (arbetar?) de målmedvetet för att påverka politiker i “rätt” riktning men visade förståelse för att just deras frågeställningar inte alltid låg överst på den politiska dagordningen. De besatt ett mycket stort tålamod.

 

Vi vil imidlertid peke på flere foranledninger til å ta sedelighetslovgivningen opp til revisjon. Vår juridiske professor dr. xxxxx (jag skriver inte ut namnet då personen fortfarande verkar vara verksam)  fremmet for fire år sider et privat lovforslag om senkning av den seksuelle lavalder.

I 1974 gjorde også riksadvokaten en henvendelse til Justisdepartementet med forslag om å oppheve § 196 i straffeloven, dvs. å senke den seksuelle lavalder fra 16 til 14 år – subsidiært 15 år, slik det nå er både i Danmark og Sverige. Og vi vet at det både i Danmark og Sverige ligger forslag om en ytterligere senkning av denne lavalder ned til 14 år; forslag utarbeidet av offentlig oppnevnte komitéer. 

Förslaget om sänkt ”lovlighetsålder” var således utarbetat av offentliga öppna kommitéer. Jag har inte sökt efter någon deltagarlista från dessa ”öppna” komittèr? Skulle någon ha en sådan tar jag dock tacksamt emot den.

 

Den svenska pedofila arbetsgruppen PAG var som sagt inte ensam om att ägna sig åt lobbyingverksamhet i syfte att få sänkt åldersgräns för sexuellt umgänge och borttagandet av incest ur lagstiftningen. De var heller inte ensamna om att vilja tillåta vissa sexuella handlingar med barn eftersom barn är sexuella varelser från födseln och sådant ska därför inte straffbeläggas. Det märkliga och mest förvånansvärda är det gehör de tycktes få av somliga av sina samtida politiker.

 

De olika pedofila arbetsgrupperna anordnade möten och träffar. Enligt pedofiltidningen som kom ut mellan 1975-1981 står det i 1979 nr 2 att svenska PAG (pedofila arbetsgruppen) inbjöd de övriga pedofila arbetsgrupperna till en sammankomst (möte) i “Dalsland”. Sammankomsten varade i två dagar mellan 15-17 juni. Så här skriver dem:

Week – end treff i SverigeDen svenske pedofile arbeidsgruppen PAG inviterer i år igjen til et week-end treff i Dalsland, nær den norske grensen. Dette er tredje gang svenskene inviterer til sommer-treff, denne gangen er det lagt til dagene 15. – 17. juni, altså uken før konferansen i Oslo. Vi som har vært der før kan bare anbefale turen på det varmeste!

 

Mötet mellan de olika pedofilgrupperna hade uppebarnligen slagit väl ut och beskrivs i det nästkommande numret av pedofiltidningen Ur 1979 nr1.

SVENSK~NORSK TREFF: PAG i Dalsland

Man ger den svenska pedofilgruppen (PAG) beröm för att de utarbetat ett lagförslag till den svenska sexualbrottsutredningen. Detta innebär att det är inte en alldeles orimlig tanke att det pedofilerna själva som låg bakom den kontroversiella och idag starkt kritiserade lagförslaget.

Pedofil Grupp – PAG den svenske grenen av NAFP har vel ikke lykkes i å arbeide kontinuerlig. Men bevares, de har jo i alle fall i sin tid utarbeidet lovforlag til den svenske sexualbrottsutredningen.

Men den största succen svenskar bidragit med var tydligen det årliga mötet de arrangerade:

Det som svenskene har størst suksess med er de årlige internasjonale sammenkomstene som arrangeres i det naturskjønne Dalsland. Her i et ca. 100 år gammelt herskapshus som også har vært pensjonat roes vi ned fra den stressede hverdag. Fin sommervær, samtaler i små eller store grupper om politikk, språk og naturligvis pedofili.
Halvparten av deltagerne var norske ved fjorårets sammenkomst. Dette kommer vel av at svenskene er så hensynsfulle at arrangementet legges såpass nær den norske grensen.

 

Detta med att PAG (pedofila arbetsgruppen) legat under RFSL står tämligen klart. Här informerar norska pedofilgruppen att svenska PAG skulle bryta sig loss från RFSL och söka andra intresserade grupper :

 

PAG har inntil nå arbeidet innenfor RFSL – den svenske homofile organisasjon, men de tar nå sikte på å arbeide helt uavhengig av andre organisasjoner. Ved hjelp av annonser i vanlige aviser vil de forsøke å få kontakt med nye grupper av interesserte. (…) 

 

Vilka blev dessa “andra grupper”? Någon som vet mer?