När barn berättar om sexuella övergrepp de utsatts för så gör de det av naturliga skäl för en vuxen dom litar på. Det är ett stort steg att våga berätta om sexuella övergrepp eftersom i prinicp alla barn som utsätts för sexuella övergrepp på något sätt har blivit hotade till tystnad.
De barn som vågar bryta tystnaden är modigare än någon av oss egentligen kan föreställa sig och den dom anförtror sig åt är oftast mamma och/eller pappa. Men Om pappan är förövaren så brukar det vara till just mamman eller andra pålitliga närstående barnet vänder sig till och berättar.
Ett vanligt förövarförsvar som pedofiler och andra barnskändare använder är att det är mamman som som hjärntvättat barnet genom ”inplantering” av sexuella övergrepp. Hur detta skulle gå till är det bara förövarna som vet men de tycks tro att mammor kan få barn att ljuga sammanhängande i åratal om sexuella övergrepp som de inte utsatts för. sic! Det finns till och med förövare som menar på att barn som fått gå i terapi för att bearbeta sexuella övergrepp under flera års tid ”manipulerat” terapeuterna med sina ”inplanterade lögner”. Ingen erfaren terapeut, läkare, psykolog, psykiatriker, utredare, polis eller åklagare köper de här förövar påhitten eftersom barn som ljuger om övergrepp avslöjas ganska snabbt.
Vad är det egentligen för fel på rättssystemet när inte ens barn som berättar sanningen om sexuella övergrepp och där i princip a l l a vet att barnet är ett offer inte lyckas få förövarna fällda? Varför lyckas inte rättssystemet att fälla fler än ca 6-7% av de anmälda förövarna? Men på grund av detta är det därför oerhört viktigt att barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp får beskydd och slipper riskera flera övergrepp även om förövaren inte blivit fälld i domstol. Barn har r ä t t att slippa bli utsatta för övergrepp, denna rätt har dom enligt svensk lag, barnkonventionen och socialtjänstlagen.
Faran för nya övergrepp är relativt stor eftersom pedofiler (enligt dem själva) har en förmåga att identifiera redan utsatta barn men om förövaren är en förälder så handlar det inte om en risk utan det handlar mer om sannolikheten för att barnet kommer fortsätta utsättas för övergrepp om barnet inte får beskydd. Och där har socialtjänsten det allra största ansvaret. Som de tyvärr inte alltid tar på allvar vilket många bland annat inom rättsväsendet och sjukvården är kritiska till.
Föresten, varför ser eller hör man aldrig de professionellas kritiska röster? Varför träder inte erfarna poliser, barnporrutredare, åklagare, terapeuter, psykologer, psykiatriker, rättsläkare, advokater mfl kunniga fram och berättar om den vidriga verklighet som många sexuellt utsatta barn lever under? Varför skriker dom inte högt exempelvis när sexuellt utsatta barn tvingas bo eller umgås med sina förövare? Förhoppningsvis kommer vi se och höra mer av dessa under nästa årtioende och förhoppningsvis kommer nästa decenium bli mer barnvänligt än förövarvänligt .
Pedofiler och andra förövare blir oftast inte dömda trots att man vet att de är skyldiga till brott och så fungerar det på grund av att beviskraven är höga och då vårt rättssystem bygger på principen hellre fria än fälla. Det innebär att det finns fler förövare utanför kriminalvårdsanstalternas murar än innanför. Men ibland lyckas rättsväsendet fälla en och annan lögnaktig och manipulativ pedofil barnskändare:
Pappa våldtog sexårig dotter
Tingsrätten finner det utrett att en man vid minst tre tillfällen våldtagit sin dotter. Våldtäkterna skedde från det att flickan började sexårsverksamhet och två år framåt. I oktober 2009 berättade en nioårig flicka att hennes pappa hade utsatt henne för ett flertal våldtäkter under flera års tid. På tisdagarna när hennes mamma och bror var iväg på fotbollsträning brukade pappan passa på att genomföra fullbordade vaginala och anala samlag med henne.
Hon berättade att hon trodde det hade börjat när hon gick i sexårsverksamheten men att hon inte hade vågat berätta något eftersom pappan ofta slog hennes mamma och hade sönder saker. Pappan berättade att flickans mamma hade ansökt om äktenskapsskillnad under hösten 2008 och menade att det var mamman som ”inplanterat” uppgifterna hos dottern för att få behålla vårdnaden om deras barn.
Tingrätten finner att flickans berättelse inte lämnar något utrymme för tvivel om att händelserna verkligen har inträffat, även om det totala antalet tillfällen är oklart. Det finns inte heller något stöd för påståendet om att mamman skulle ha påverkat flickan och vittnesuppgifter om flickans beteende efter våldtäkterna utgör dessutom ett stöd för flickans berättelse. Tingsrätten finner att det är utrett att pappan vid minst tre tillfällen våldtagit dottern och dömer honom därför för våldtäkt mot barn till tre års fängelse samt till att betala 220 000 kronor. Länk
Nätverket stoppa pedofilerna
Åter har ni lyckats skriva ett otroligt viktig inlägg!
Var finns proffsen?
De som arbetar med och som ser vardagen?
Jag har ställt frågan till ett flertal personer som arbetar med barn och ungdomar som varit/är utsatta för övergrepp. De säger sig vara rädda.
En del personer stänger av sig själva då de inte orkar se allt vad barnen blir utsatta för.
Andra vet inte hur och på vilket sätt de ska kunna göra sig hörda.
Många är rädda för sina chefer och uppdragsgivare, de vill inte förlora sin inkomst eller möjligheterna att göra karriär.
Allt för låga straff, för lite verktyg för utredarna att göra bra utredningar för barnet, outbildade jurister/domare, ihopblandning av brott och vårdnadstvist kan jag se är stora problem.
Birgitta Allmos bok berör och där man se hur samhället misslyckas att både utreda brott och straffa de som begått övergrepp.
Boken är skriven av en engagerad, varm, klok kvinna som i år fick motta ett av de finaste priser man kan erhålla!
Hon blev 2009 års Trasdockemottagare!
Juryns motivering: ”För din kamp för alla utsatta barn genom ditt stora arbete som informatör och föreläsare. Du har arbetat både i med och motvind men gör allt detta med stor värme för de utsatta barnen.”
Vi känner till några av de orsakerna du nämner som skäl att proffs inte uttalar sig till förmån för dessa barn. Det finns en enorm räddsla eller kanske man ska man kalla det för vad det är: brist på ryggrad och för mycket konflikträddsla. Det finns en flathet hos människor som arbetar med de här frågorna som får till yttersta konsekvens att barn som redan lever under svåra förhållanden tvingas fortsätta göra på grund av konflikträdda tjänstemän som inte vågar agera efter sin övertygelse och barnets rättssäkerhet. Men vi har även sett prov på motsatsen, på enormt skickliga utredare som visar på stor integritet, professionalism, rättsäkerhetstänk och socialt patos, men de är än så länge för få och alltför många barn far illa.
Birgitta Allmos bok är läsvärd och vi hoppas många tar del av den. Tack för dina kloka reflektioner.
mvh Suspicio
Med anledning av att det trots allt finns många med både patos och integritet är det märkligt att de inte går ut gemensamt i de här frågorna? Ju fler desto bättre kan man tycka. mvh S
Verkar egendomligt att ni med koppling till ett juridik-klingande namn serverar en historia utan att presentera verifierbart underlag. När, var hände detta? Varför anges inte vilken tingsrätt och vilket målnummer så att folk själv kan kolla. Finnes det omskrivet i ngn tidningsartikel? I så fall var?
Kontroll.
Detta är en blogg och inte ett juridiskt forum. mvh S
Ok, tittade nu på Dagens Juridik och den verkar seriös. Btw, att säkert många mammor med vett i huvudet inte påverkar barnet betyder väl inte att en del andra mammor inte gör det?? Där finns också domar där falsk påverkan på barnet (PAS) har fastslagits.
Om barnet i ett polisförhör berättar att hon ska få en häst av mamma om hon ljuger och säger att pappan har våldtagit henne så lär det nog komma fram ganska snabbt. PAS? Är de en maträtt? mvh S
Alexis, du har lagt in en kommentar som inte hör hemma på den här bloggen därför publiceras den inte. Vi förstår att du har någon form av oidentfierbart problem eftersom du vänder dig till oss med din begäran. Vi rekommenderar dig att kontakta den det berör.
Vi har varken tid eller lust att ägna oss åt personer som lägger in kommentarer som inte har med inlägget att göra. Det är inte bara oförskämt, det är fruktansvärt respektlöst och ett beteende man inte förväntar sig av vuxna utan små barn som inte lärt sig vett och etikett ännu.
Vill poängtera att du befinner dig i gränslandet för att vara att bli bannad då denna blogg inte på något sätt vill medverka till att barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp misstänkliggörs, förlöjligas eller hånas.
Denna blogg är inte ett forum för debatt om oskyldigt anklagade utan för sexuellt utsatta barn och inget annat. Denna blogg tar inte ställning emot oskyldigt anklagade, denna blogg tar ställning f ö r sexuellt utsatta barn! Läs textrutan till höger och respektera det! mvh S
Det var en tingsrättsdomden kommer säkert att gå vidar till hovrätten och har knappast vunnit laga kraft än
Vi vet att det är en TR dom. Tack och lov, då kan man hoppas på ett ännu strängare straff. mvh S
<strong>Skrivet av Suspcio: Nedanstående kommentar är så lång men när människor väljer att kommentera här och dessutom anstränger sig för att vara sakliga brukar vi på Suspicio försöka besvara dem. Så länge det inte är förövarvänliga kommentarer. Me tanke på att många offer för sexuella övergrepp i barndomen läser vår blogg vill vi visa dom den hänsynen och göra vårt yttersta för att det här aldrig ska bli en debattblogg där fokus ligger på något annat än sexuellt utsatta barn. Vi är öppna för kritik men när den utgår från ett fokus på oskyldigt dömda eller att barn inte far illa av sex med vuxna så raderar vi dom kommentarerna. Skriver man sådana kommentarer har man inte respekterat eller visat hänsyn till dom vi bloggar för och om. Den här kommentaren är ett undantag men det är inte värre än att den utgår från ett genusperspektiv och personen har uppenbarligen inte läst hela Suspicio bloggen och är därför inte medveten om genus är av underordnad betydelse för oss. Vi utgår från ett barn och brottsofferperspektiv och är medvetna om att både män och kvinnor är förövare samt att det finns offer bland både flickor, pojkar, män och kvinnor. Vi är inte intresserade av någon könskamp och anser man ska bedömas utifrån sina handlingar och inte utifrån kön.
Vi delar upp vårt svar till bur-qu-at (vad står förkortningen för?) så det blir mer lättöverskådligt och begripligt.
==>Surpicio.
Det är farligt att generalisera och att klassicifera människor enl. mönstret:
SVART – VITT
OND – GOD
Det var det första jag ville säga.
OM man nu inte kan generalisera män och kvinnor på detta vis, så uppstår kanske ett problem för dig.
Man måste se till INDIVIDEN!
SVAR: Man ska a l d r i g generalisera eftersom människan är komplex och aldrig uteslutande ond eller god. Vi ser a l l t i d till individen och handlingen. Vi fördömer inte människor, vi fördömer deras handlingar som skadar barn. Den som har en svartvit syn på människor besitter en rad ganska allvarliga brister, något vi förhoppningsvis är förskonade ifrån.
Se varje fall som unikt, snarare än att dra alla över en kam. Varför ska det vara ett så stort problem att se till INDIVIDEN? Endast i ett kommunistiskt samhälle har man problem med det. De flesta vet hur det har gått i s.k. ”kommunistiska” länder.
SVAR: Vi förstår inte varför du tar upp detta i vår blogg? Vi drar inte ”alla över en kam”. Däremot anser vi att alla som begått sexuella övergrepp mot barn har skadat barnen och ofta för livet. De ska därför ta konsekvenserna av sina handlingar. Vi är i övrigt opolitiska och skriver utifrån ett brottsofferperspektiv där fokus ligger på barn som brottsoffer.
Javisst Kuba finns kvar och Kina men i övrigt?
Är Kuba och Kina föredömen för dig Suspicio?
SVAR: Hm? Nej, det är inga länder v i anser vara förebilder.
Du talar om ”barnaskändare”.
Hur stor del av befolkningen (manlig och kvinnlig) är ”barnaskändare”).
SVAR: Man talar om att ca 3% av befolkningen kan vara pedofiler. Bland förövare och barnskändare tror man att ca 10% av barnskändarna är kvinnor.
Fram med FAKTA och källor, tack.
Fast FAKTA är kansle lite läskigt, eller?
SVAR: Vi försöker hänvisa till fakta när vi skriver om sexuella övergrepp på barn och statistik och i övrigt är du välkommen att läsa bakåt i bloggen för att se vad vi skriver om så du slipper komma med sådana här osakliga antydningar om att vi skulle vara skygga för fakta.
FAKTA visar nämligen (enl. BRÅ (2009:12)) att våld i hemmet lika ofta begås av kvinnor som av män.
(vi har plockat bort länken. Den går att hitta genom att googla på ovanstående och nedanstående text)
Rapporten heter: ”Våld mot kvinnor och män i nära relationer”. Kan du vara så vänlig att läsa den?
SVAR: Vår högst personliga uppfattning är att kvinnor kan vara minst lika fysiskt våldsamma mot barn som män. Barn blir minst lika utsatta av mödrar som fäder när det gäller fysisk misshandel och vi tror att det är ett problem som uppmärksammas alltmer vilket vi anser är mycket bra. Barn ska inte utsättas för några som helst kränkande handlingar av någon. Barn far lika illa av fysiskt våld oavsett vem som orsakar den. Vi tar avstånd från alla våldshandlingar som riktar sig mot barn.
Som ett nyårslöfte för allas bästa, liksom?
Fler exempel finns givetvis.
SVAR: Hm? Lova dig att läsa studien? Ledsen att behöva göra dig besviken, det finns många andra olästa studier som har högre prioritet men den här kommer någon av oss med största sannolikhet att gå igenom. Så småningom.
Min nyårsönskan är helt enkelt:
kan vi inte alla förenas och bli vänner, äver könsgränserna, anno 2010?
SVAR: Den som har problem med vänskap över könsgränserna har a l l v a r l i g a problem och bör omedelbart ta itu med dem. Om man inte kan se och bemöta människor som individer utan hänsyn till vare sig kön eller etnicitet är man sannolikt både ensam och isolerad, det mår ingen bra av. Du vänder dig till fel personer med din önskan. Vi på Suspicio är könsneutrala och som vi skrev utgår vi och bedömer människor utifrån handlingar och inte kön. Det finns säkert andra bloggar eller grupper som behöver din vädjan mer än vi.
Fast vad skulle då hända med begreepp som ”jäv”, om alla blev vänner? Fy mig! Hemska tanke.
SVAR: ?
Samhället bygger ju på polarisering och motsättningar (/motsatser).
nordpol sydpol, kvinna man, ung gammal, invandrare svensk, arbetslös arbetstagare/robot, moderat socialdemokrat, amerikan ”terrorist”, o.s.v.
Kan vi inte lämna det bakom oss under 2010, eller åtminstone försöka?
Det kan låta ”klyschigt” men är inte K Ä R L E K
ORDET?
/
B12
SVAR: Hm? Vi har inget vi behöver lämna bakom oss därför är din kommentar rätt så märklig. Vi fortsätter under 2010 som vi gjorde under 2009 och dessförinnan. Vi har inget otalt med dig eller någon annan, vi tror inte heller vi har några ”fiender”, såvida inte pedofiler betraktar oss som sådana…
God fortsättning till er alla!
Vi vill även lägga till att det är mycket bra att samhället och forskning tar tag i frågor kring våld mot barn. Det är oerhört viktigt att man inte utsluter kvinnor som barnmisshandlare i forskningen eftersom deras våld är lika skadligt för barn. Barn som blir utsatta för fysiskt våld far illa oavsett könstillhörighet på den som misshandlar barnet.
Vad vi på Suspicio skriver om är en annan typ av våld mot och det är sexuellt våld. Det är brott som än idag inte talas helt öppet om och som många förnekar att det ens förekommer. Det finns en enorm kunskap om sexuellt våld (där innefattar vi allt från sexuellt ofredande till penetrerande våldtäkter) men den kunskapen når inte ut till allmänheten i någon högre utsträckning. Det finns än idag människor som blundar för att detta är ett enormt samhällsproblem. Det finns dom som hävdar att sexuella övergrepp på barn för ett folkhälsoproblem! Hur kan man tiga ihjäl ett folkhälsoproblem undrar vi på Suspicio?
Det är dock bättre idag än det var för 10-20 år sedan och det kommer att bli ännu bättre vilket ur vårt perspektiv är att problemet lyfts upp ännu mer och ges större uppmärksamhet. Att forskning och vetenskap når ut till allämnheten och att a l l a barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp får hjälp, vård och stöd att bearbeta sina trauman och får växa upp till harmoniska vuxna. Barn som inte får hjälp med detta är morgondagens vuxna. De kommer bli vuxna som inte mår bra och många av de som sitter i fängelse för våldsbrott är sexuellt utsatta barn som inte fick hjälp och många som sexuellt utsattta barn som inte fått hjälp eller blivit lyssnade på får idag som vuxna psykatrisk vård av något slag. Det är inte värdigt och det är vidrigt att dessa inte blivit sedda och fått hjälp i tid.
Vi hoppas 2010 och framåt kommer innebära att man uppmärksammar de här utsatta barnen, att alla hjälps åt att bekämpa de här brotten mot barn, vi hoppas att förövarna får längre fängelstraff som inkluderar vård och vi hoppas självklart på ett nationellt register där kända sexualbrottslingar identifieras eftersom alltför många är kända återfallsförbrytare.
Att besöka den här bloggen och försöka debattera eller diskutera exempelvis oskyldigt utpekade sexualbrottslingar anser vi vara en grov förolämpning och förnedring mot de vi bloggar f ö r och om.Vi bloggar uteslutande om reella sexualbrott mot barn om de faktiska skadorna och faktiska förövarna. Vi kommer aldrig befatta oss med sjuka människor som kastar grundlösa anklagelser omkring sig om de värsta brott man kan begå mot ett barn, vi kommer heller aldrig befatta oss med dom som blir utpekade av dessa störda personer. Vår blogg handlar uteslutande om f a k t i s k a brott mot barn! Inte påhittade sådana…! Respektera det!
Jag blev aldrig hotad! Jag trodde att det tillhörde det vanliga livet och att alla andra barn hade det likadant, så snacka inte som om att du vet hur allt går till ”bara” för att ex antal experter, som vet ännu mindre, påstår något!!!!!!!!
Jag är så oändligt less på alla förståsigpåare att jag vill slå till med alla bokstäver jag kan!
Små barn är enkla, oförstörda, har ingen livserfarenhet och är bara rara, de vill inte göra mamma eller pappa ledsen, och att manipulera ett barn är dessvärre mycket enklare än att bli sol och vårad, som många vuxna och välutbildade har blivit i alla år och fortsätter att bli trots alla alarm som utlösts de senaste åren. Så ta dig en riktig funderare innan du hasplar ur dig en massa trams!
Vi publicerar den här kommentaren trots att den utgör ett övertramp genom sitt påhopp och antydan om att barn inte alls blir hotade till tystnad. Den här skribenten beskriver sin egen situation och gör anspråk på att det skulle vara norm för hur alla barn introduceras i övergrepp och invaggas i tron att det är något naturligt. Förvisso har skribenten rätt i att väldigt små barn som introducerats tidigt har ingen annan verklighet men så fort de lär sig tala och gå, placeras på förskola eller dagbarnvård riskerar förövaren att avslöjas.
Som vi förstår är skribenten 60+ och kan delvis ursäktas på grund av bristande kunskap om hur världen ser ut idag. De barn som utsätts för sexuella övergrepp idag har andra möjligheter att kommunicera med omgivningen än ett barn hade förr. Idag har barn ”vänner” de aldrig träffat och umgås med på internet. Det gör det enklare för barn och unga att dela med sig av sitt liv och vardag men även om övergrepp de utsatts för. Barn idag, till skillnad mot 40-50- talet går på dagis och träffar dagligen andra vuxna än sina närmast anhöriga vilket innebär att de dagligen kommer i kontakt med andra vuxna de kan berätta för ifall de utsätts för övergrepp.
Barn idag lever under helt andra förhållanden än de gjort tidigare och de nås av större kunskap om sina rättigheter både genom dagis, fritids och skola. Allt detta utgör ett hot mot ”dagens” förövare och för att få ett utsatt barn att tiga så hotas de allra flesta barn till tystnad. Det innebär naturligtvis inte att a l l a barn hotas till tystnad. Vissa mutas.
Vi litar mer på forskningsbaserat underlag än hätska utfall! Du är bannad från bloggen och förstår säkert varför. Synd, för bakom din ilska har du kanske en del att tillföra.
Ramona har skrivit en kommentar till. Du tycks inte förstå att du är bannad och inte är välkommen här. Det var därför din kommentar fastnade i spam-kön och inte kommer publiceras och det ska du kanske vara tacksam för. Läs inlägget du kommenterar! Du kommenterar ett inlägg som tar upp en liten flicka som blivit utsatt för våldtäkter sedan hon var sex år gammal. Om du läser inlägget ser du att flickan blivit hotad till tystnad, hon vågade inte berätta på grund av sin våldsamma pappa/förövare. I din värld räknas inte den flickan som ett ”riktigt” offer eftersom du inte ens nämner henne! Du reflekterar inte ens över hennes trauama utan det var viktigare för dig att spy ut din inre ilska mot bloggskribenter du inte ens känner. Ramona, det finns hjälp att få, man ska inte behöva bära så mycket ilska och hat som du gör och man ska inte behöva låta den gå ut över främmande människor vilket i sin tur innebär att du skämmer ut dig själv. mvh S
Ramona!
Om du är den Ramona som skrivit på newsmill där du gått ut med att du själv varit utsatt för sexuella övergrepp när du var liten, så förstår jag inte hur du kan skriva som du gör?! Alla övergrepp ser inte ut som de övergrepp du råkade ut för, alla fall är unika. Många blir idag hotade! Det är ett annat klimat som inte går att jämföra då du var liten, MEN, det tar inte bort det du varit utsatt för. Men det du gör är att antingen förminska eller förgöra dagens offer. Du ser det inte själv, men ställ dig vid sidan om och titta på hur du skriver.
Vill du bli bemött med respekt så får du även respektera andra. Jag har varit utsatt för övergrepp i många år då jag var liten, jag blev hotad. Inte bara att jag skulle skadas för livet eller att jag skulle dö utan även min hund skulle dö, min mamma skulle dö, min bästa kompis skulle ”råka ut för en olycka” om jag berättade. Alla fall som rör sexuella övergrepp är UNIKA!
Hellre lyssnar jag på experter än att läsa trams från dig, hellre läser jag Suspicio som är nyanserad och som de skrivit innan så är skriver de inte efter kön utan förövare, kvinna som man, mamma som pappa. Varför ska jag som läsare tro på dig att du varit utsatt för sexuella övergrepp? Vad är det i din historia som gör att jag ska ta till mig dina ord? Det jag läst lite varstans där du uttalat dig så är din historia trovärdig men andras historier sågar du med fotknölarna! Varför? Vad gör dig så speciell mot alla andra som varit utsatta för sexuella övergrepp?
Du och dina gelikar skriver de mest grymma påhopp om överlevare, har du lite medmänsklighet i kroppen? Du är en stor skam och du har en svans efter dig, eller du tillhör nog svansen som xx, xxx och xx har. (Vi på suspicio tog bort nicken)
Tänk om jag skulle håna dig för att du inte kan få barn? Tänk om jag skulle kommentera lite varstans att du bara ljuger och är patetisk.
(Vi på suspicio raderar ett längre avsnitt här)
Du Ramona skadar många i din väg, så kryp tillbaka till ditt ruttna mörka hål, för det är där du hör hemma. Du är en skam, du är skadad på något sätt, hur vet jag inte, men du borde undersöka dig noga!!
Vi förstår att du upprörd över kommentaren och vi förstår din ilska över bemötandet och den enormt nonchalanta och raljanta tonen i kommentaren. Vi känner inte till de nick du hänvisar till och därför tog vi bort det avsnittet. Vi hoppas verkligen du har överseende med det och det var inte för att det du skrev var fel, tvärtom så håller vi med dig om jämförelsen du gjorde. Man väljer barnlöshet lika lite som man väljer att bli utsatt för sexuella övergrepp men ingen skulle komma på tanken att håna hennes barnlöshet däremot tar hon sig rätten att raljera över sexuellt utsatta.
Skillnaden mellan dig och Ramona är att hon haft (hon berättade att hon född 1956) över 40 år på sig att bearbeta övergreppen (tveksamt om hon gjort det men hon har i alla fall tiden på sin sida), för dig som är så mycket yngre än henne ligger övergreppen närmare i tid men sånt kan vara svårt för en människa som levt så länge att förstå. Vi på suspicio beklagar verkligen de känslor hennes kommentar väckte upp hos dig. Vi ångrar att vi lät den publiceras och ska i fortsättningen vara lika hårda och konsekventa som vi lovade från början. Det är inte meningen att kommentarer på Suspicio sa väcka upp vare sig sorg eller ilska hos våra läsare.
Vi har inte följt Ramona men efter din kommentar så googlade vi och kan se att det du skriver stämmer. Vi orkade dock inte gå igenom allt eftersom vi hamnade på sidor där det råder ett klimat som vi på inga villkor kommer tillåta här. Somliga väljer att skriva nedlåtande och fördömande kommentarer och de väljer att befinna sig i sammanhang som präglas av negativa och ganska askyvärda förhållanden. Sådant tillåter vi inte här.
Tyvärr är hennes kommentar genomsläppt och det får vi ta på oss. Vi förstår dina känslor mer än väl och du har all rätt att känna som du gör. Vi vet att fler upplever det på samma sätt och kan inte annat än beklaga vårt misstag. Om du önskar kontakt med oss eller vill prata så vet du att det bara är att skriva en kommentar där vi kan nå dig. Vi modererar våra kommentarer och släpper inte igenom dom som söker privat kontakt utan ser till att lösa det på annat sätt. Du känner till hur, men andra vet inte så det här var en information även till dem.
Tack för din otroligt starka kommentar och för ditt mod att uttrycka dina känslor. Vi hoppas att alla som känner sig kränkta på något sätt berättar detta eftersom dom känslorna är viktiga att få ur sig. Vi bemöter alla er och vill ni inte att vi publicerar kommentaren så bemöter vi er via e-post. Återigen beklagar vi vårt misstag men hoppas ni fortsätter följa bloggen. Vi kan försäkra er om att vi inte kommer upprepa vårt misstag. mvh Suspicio
Återigen ett otroligt bra och viktigt inlägg! Tack för att ni orkar.
Som en som varit utsatt och hotad är det svårt att läsa Ramonas utfall. Den hatiska tonen känns igen från andra fora och det är mycket tråkigt att se att hon tydligen inte ens läst hela inlägget.
Jag tycker att det är mycket bra att ni behåller ert fokus och att det ligger på de utsatta. Anklagade och dömda förövare har andra fora där de kan finna stöd för sin situation. Det gäller även deras anhängare.
Ofta behövs inte hoten vara tydligt uttalade. Ett barn är inte färdigutvecklad och deras konsekvenstänkande kan inte jämföras med vuxnas. Därför är det lätt att hota ett barn till tystnad. Det räcker att säga att ”mamma kommer att tycka illa om dig om hon får veta”. Ett barn gör allt för att inte förlora en förälders kärlek.
Ramonas oförmåga att se att det finns många sorters hot och att alla fall är unika, gör det svårt att ta henne på allvar. Men jag förstår att de som har varit utsatta för övergrepp som ligger närmre i tiden, kan reagera starkt på hennes uttalanden.
Jag känner ju till henne sedan tidigare insåg hur det skulle låta redan när jag såg hennes namn.
Jag ser fram emot att få ta del av ert arbete under året som kommer och jag önskar er alla en riktigt god fortsättning.
Mvh Marina
Tack för din kommentar. Ja, det blir riktigt obehagligt när man släpper in krafter som så uppenbart bara är ute efter att tillfoga skada. Varför kan man fråga sig? Vi hoppas dock att hon får hjälp med attt bearbeta sin ilska så andra oskyldiga slipper fara illa av den.
Ja, utsatta barn reagerar olika, det visar alla offer och överlevares berättelser och all den forskning och vetenskap som finns. Barn behöver inte utsatts för regelrätta hot för att vara tysta, men en agressiv förälder som slår sönder saker och misshandlar den andra föräldern är ett hot i sig som inlägget ovan visar.
Barn vill inte orsaka skada och de är lojala med sina föräldrar. Därför är det fullständigt obegripligt att man inleder med att tvivla på ett barns utsaga om övergrepp utfört av en förälder. Det är inte något de säger i första taget men när de väl öppnar sig har det gått så långt så de i regel inte står ut längre. Och i och med att vi lever i ett samhälle där barn inte är isolerade som de var för 40 – 50 år sedan finns alltid risken att de berättar eller råkar ”försäga” sig om övergrepp för någon de möter dagligen och just därför är det idag ganska vanligt att förövarna hotar dom till tystnad. Många förövare använder sig av argument som att ingen kommer att ”tro på dig” när de tystar barn. Tyvärr är det inte bara ett hot. Det är ett faktum. Förövare i Sverige har tyvärr inte så mycket att vara rädda för idag. Men utvecklingen går ständigt framåt och det forskas på många håll och kanter. Rättsväsendet blir allt bättre på att tillvarata utsatta barns intressen men det är långt ifrån bra. Tyvärr uselt än så länge trots att viljan finns. Många överlevare är ute och föreläser och informerar på skolor, dagis och kommuner. Fler och fler vågar träda fram och vägrar låta sig tystas och där har vi internet att tacka för mycket. Vårt samhälle kan inte bli mycket mer förövarvänligt så den trenden måste vända, med hopp om start redan 2010 önskar vi dig god fortsättning. mvh Suspicio
Hej
Tack för erat svar. Jag blev arg och ledsen igår.
Jag är tacksam för att denna blogg finns och jag vet en hel del som känner likadant, yngre som äldre.
Jag vill önska en god fortsättning
Ni gör ett fantastiskt arbete.
Sparven
Vi såg din rättmätiga ilska, den kan ingen ta ifrån dig. Du har rätt i att känna som du gör och vi förstår att du blev ledsen. Alla förstår inte detta och kvinnan R är en av dom. Märkligt nog med tanke på att hon själv gått igenom samma sak. Märkligt att kliva in på en blogg som skriver om ett sexuellt utsatt barn som blivit hotat till tystnad och förneka att sådant inte förekommer. Ytterst beklämmande när människor inte kan känna empati och förståelse med andra som farit illa och mår dåligt av det. Men den största skadan tillfogar hon sig själv genom sitt beteende. Hoppas känslorna svalnat något och att du mår bättre idag. Tack för dina värmande ord. Allt gott. mvh Suspicio
Jag tycker nog att det kan vara bra att Ramona Franssons kommentar kom med men jag gjorde samma reflektion som ”Sparven”.
Varför ska vi tro på Ramona Franssons uttalande om att hon blivit sexuellt utnyttjad som barn?
Ramona Fransson och många med henne ifrågasätter andras berättelser om sexuella övergrepp och det är ett problem för överlevare eftersom det är ett sätt att tysta överlevare.
Om man som överlevare fortfarande är skör och inte orkar bli ifrågasatt bör man inte berätta om sina erfarenheter annat än för människor som klarar av att höra berättelserna. När berättelserna väcker ren aggression hos den som får ta del av dem så tyder det på att mottagaren inte klarar av ta emot en berättelse om sexuella övergrepp.
Övergrepp ser olika ut många gånger men har också likheter. Effekterna av övergrepp är ockå olika men har också likheter.
Min erfarenhet är att de som varit utsatta för övergrepp vet många gånger hur det påverkat dem och i samtal med andra utsatta har man fått bekräftelse på de effekter och skador man fått. Den bekräftelsen är oerhört viktig för alla som utsatts!!! Det vet alla jag stött på som blivit utsatta, alla har uppskattat att känna igen sig i andras berättelser och reaktioner.
Därför blir Ramona Franssons attacker på överlevare desto märkligare!
Jag hoppas att ingen avstår från att berätta om sina upplevelser på grund av risk att stöta på en Ramona Fransson i överlevarsammanhang, den risken är nog obefintlig.
Har man inte fått adekvat hjälp för att bearbeta sina upplevelser så hittar man strategier för att hantera skadorna av övergreppen och mycket tid och kraft går åt att hålla problemen hanterbara eller på avstånd. Ramona Fransson kan här tjäna som ett exempel på hur det kan se ut om man som medelålders vuxen hanterar sina upplevelser genom en en felriktad ilska. I stället för att rikta ilskan mot förövaren och den omgivning som hade som uppgift att skydda Ramona som barn, så riktas aggressionen mot andra utsatta. De som är som hon.
De som ÄR hon, i ett avseende, och självhatet och föraktet som många utsatta kan känna igen, projiceras på andra utsatta i stället för på rätt personer. Utan att förstå och skämmas låter Ramona Fransson andra utsatta bära hennes sorg och ilska, hon projicerar den på andra som redan är tyngda av sitt eget.
Sök hjälp, ni som blivit utsatta! Se till att det blir RÄTT hjälp! Alla terapeuter klarar inte av den här typen av ärenden eftersom det är svåra frågor som väcker mycket känslor.
Be att få hjälp med att lägga skiten där den hör hemma på riktigt.
Tack för din kloka kommentar Berit. Javisst är det märkligt att en överlevare ifrågasätter andra överlevare, det där begriper vi inte riktigt och forskar inte mer om. Men onekligen anmärkningsvärt. Tack för att du berättar om din uppfattning om publiceringen av kommentaren, att den kanske även kan föra något gott med sig. Om inte annat så illustrerar den tydligt hur en vuxen människa på ett oförskämt sätt tar sig rätten att sätta sig över alla och utgå från sig själv som norm. Både vad det gäller beteende och reaktioner. Det är inte okej men det känns som en lättnad att läsa din kloka och empatiska tolkning.
Vi på Suspicio anser det vara anmärkningsvärt att somliga helt och hållet tycks glömma bort att bakom varje överlevare och offer för sexuella övergrepp i barndomen finns det minst en förövare som förtjänar all klander den eller dom kan få? Varför är det så viktigt för en del att kränka offren och samtidigt låta deras förövare gå fria från klander. Det ä r ett direkt hån och säger mer om dom än det gör om de som vågar berätta om övergreppen.
Vi struntar i kvinnan R och går vidare, försöker ägna oss åt det som är viktigt. Hon har säkert andra ställen där hon kan bearbeta sin ilska. Tack för ditt tips om hjälp och hoppet om den faktiskt finns att få och att de som mår dåligt verkligen bör ta emot den. Att leva med minnen av övergrepp är för många ett livslångt arbete och ständig process och de skador övergreppen åsamkat individerna finns på så många olika plan. Helandeprocessen är lång och ju snabbare ett offer för sexuella övergrepp får hjälp, desto större sannolikhet för en snabbare läkning.
Tack igen. mvh Suspicio