Vi har fått ta del av ganska många vårdnadsfall där domstolar tagit beslut i vårdnadsfrågan till fördel för den förälder som barnen i n t e vill träffa. Det pågår något märkligt i våra domstolar som än så länge inte fått någon större allmän spridning eller uppmärksammats i media. De uppgifter vi tagit del av motsäger det faktum att det skulle vara ”lätt” för en mamma att få vårdnaden genom att försöka ljuga eller manipulera sig till den. Tvärtom så verkar domstolar tro att barn som berättar om misshandel och övergrepp ljuger och vill de dessutom inte träffa den person de är rädd för så brukar det alltför ofta vara den personen som får vårdnaden. Varför? Jo, man kallar barnens vägran att träffa den andra föräldern för umgängessabotage och på det viset tar man vårdnaden från den ”umgängessaboterande” föräldern. Vi ger några exempel från senaste året. En del omständigheter är ändrade för att inte hänga ut någon.
1. I det här fallet tillåter inte pappan som har skyddad adress att barnen får träffa mamman eftersom han fruktar för sitt liv. Han fruktar för sitt liv av andra skäl än att barnens mamma ska komma att skada honom. Men han undanhåller alltså barnen rätten att träffa sin mor på grund av rädsla. Barnen vill träffa sin mamma. Pappan är rädd för att barnen ska ”skvallra” var han bor. Och detta accepterar myndigheterna och de gör i n g e t för att barnet ska få ett normalt umgänge med sin mamma. Barnen har på grund av pappans rädsla inte fått träffa mamman på över ett halvår. Kommentar: Psykiskt frisk mamma, arbetar har hög lön och har en dokumenterat god omsorgsförmåga och mycket lämplig som förälder.
2. I det andra fallet lever mamman med skyddad adress därför att barnens pappa utgör en fara för henne. Han är dokumenterat farlig och barnen vill inte träffa honom. Barnen har blivit misshandlade av honom och livrädda. Den här pappan fick vårdnaden av barnen just på grund av att barnen inte ville träffa honom. För domstolen och myndigheterna sa att barn behöver båda föräldrarna och eftersom mamman inte lyckas göra så att barnen vill vara hos pappan så får pappan vårdnaden därför han kommer göra så att barnen även får träffa mamman. Men barnen vägrar bo hos honom. Myndigheterna t v i n g a r barnen till umgänge med honom. Mamman försökte få myndigheterna att förstå att hon är rädd för att han ska pressa ur barnen var hon bor. ”Dumheter” sa myndigheterna som inte har någon förståelse för h e n n e s rädsla. Än mindre barnens. Kommentar: Psykiskt frisk mamma, arbetar har hög lön och har en dokumenterat god omsorgsförmåga och mycket lämplig som förälder.
3. I ett annat fall skrev en läkare att barnet riskerar dö om domstolen flyttar på barnet. H*n behöver lugn och ro efter att ha behandlats två år för en livshotande sjukdom. Barnet måste ha sin fasta trygghet hos modern med sina syskon. Domstolen tyckte inte det spelade någon roll och eftersom inte det här barnet ville träffa sin pappa dömde domstolen vårdnaden till honom. TROTS att det är livshotande för barnet att byta miljö. Barnets behandlande läkare säger att barnet riskerar återfalla i sin livsfarliga sjukdom och dö. Generöst nog svarar fadern via sin advokat att om 7-åringen återfaller i cancer är modern välkommen att vara med under behandlingen. Kommentar: Psykiskt frisk mamma, arbetar har hög lön och har en dokumenterat god omsorgsförmåga och mycket lämplig som förälder.
4. Pappan fick vårdnaden efter löfte om att barnen skulle få träffa sin mamma regelbundet men så fort han fick vårdnaden försvann han. Barnen fick inte träffa henne på två år. Hon har kämpat för att få umgås med sina barn, men pappan gör allt för att det inte ska ske. Han har fortfarande vårdnaden om dem och barnen har ännu inte fått träffa henne. Kommentar: Psykiskt frisk mamma, arbetar har hög lön och har en dokumenterat god omsorgsförmåga och mycket lämplig som förälder.
5. I ett annat fall. Det finns foton, vittnen och bevis. Det finns flera fällande domar på misshandel. Han ä r livsfarlig. Barnen är livrädda för honom. Han har slagit dom med. De vill inte träffa honom. Just därför får han vårdnaden om barnen eftersom mamman inte lyckats ”förmå” barnen att träffa pappan. Kommentar: Psykiskt frisk mamma, arbetar har hög lön och har en dokumenterat god omsorgsförmåga och mycket lämplig som förälder.
6. Pappan är under utredning för sexuella övergrepp och barnet har vittnat om allt han gjort mot denne. Barnet har blivit nedsövt och läkarundersökt. De sexuella övergreppen är bekräftade genom skador. Men åklagaren har i n t e väckt åtal! Mamman vill ha egen vårdnad och vill inte att barnet ska träffa pappan utan kontaktperson. Pappan vill också ha egen vårdnad och kommer nog få det eftersom barnet inte vill träffa honom och mamman inte lyckats förmå barnet till det. Kommentar: Psykiskt frisk mamma, arbetar har hög lön och har en dokumenterat god omsorgsförmåga och mycket lämplig som förälder.
7. Barnet berättade om sexuella övergrepp. Men utredningen lades ner. Barnet fortsatte att berätta om sexuella övergrepp och ny anmälan gjordes. Men polisen hittade inga bevis och utredningen lades ner. Barnet har blivit misshandlat av fadern och det finns dokumenterat. Pappan fick vårdnaden eftersom barnet inte ville träffa pappan och för att mamman inte förmådde tvinga barnet att umgås med honom.Kommentar: Psykiskt frisk mamma, arbetar har hög lön och har en dokumenterat god omsorgsförmåga och mycket lämplig som förälder.
Detta är alltså bara ett fåtal fall. I samtliga fall mår barnen dåligt men ingen ”kan göra något”. Så här ser det ut och så fortgår det. Så kom inte och säg att ”mammor kan ljuga och manipulera” sig till vårdnaden……..Tvärtom så är det ingen som lyssnar på mammor som försöker skydda sina barn efter att de berättat om övergrepp och misshandel! I övrigt handlar det inte om föräldrarna. Det handlar om vad som är bäst för barnen!
Vi kommer lägga ut flera fall och göra jämförelser med vad svensk lagstiftning säger. Givetvis kommer allt vara avidentifierat. Vi anser i övrigt inte att domstolar överhuvudtaget ska ha makt och befogenhet att ta sådana här allvarliga livsavgörande beslut. De här utredningarna och de här besluten ska göras och tas av proffs på barn!
Uppdateras 7 nov 2010:
Vi har nu fått kännedom om så många fall att vi omöjligen har tid att lägga ut alla här. Tyvärr! Vi fortsätter skydda identiteten på de inblandade genom att göra en del förändringar.
8. Barnet 11 år berättar om misshandel och sexuella övergrepp hos pappan. Barnet vägrar träffa sin pappa som stämmer mamman för umgängessabotage och vårdnadstvisten är ett faktum. Barnet berättar i polisförhör om det denne utsatts för och berättar att styvmamman medverkar till den fysiska och psykiska misshandeln. Polisutredningen läggs (som vanligt) ner då brott inte kan styrkas. Barnet tvingas till umgänge med sin pappa och övergreppen fortsätter. Barnet kissar på sig i skolan men har med sig torra kläder (som mamman skickar med) så ingen lärare känner till detta. Barnet drömmer mardrömmar och är sängvätare. Barnet vill inte träffa sin pappa men tvingas till det. Mamman som fått rådet att upphöra med ”anklagelser” om sexuella övergrepp då hon kan förlora vårdnaden tiger om detta inför omgivningen. Barnet håller masken av rädsla för att tvingas till boende hos pappan, när familjerätten gör sin utredning är barnet livrädd för att inte få hos sin mamma så denne säger inget om de sexuella övergreppen. När familjerätten träffar barnet tillsammans med pappan (EN gång) gör de bedömningen enligt sitt nya sätt att arbeta med parental coordination (en variant av PAS) att barnet blivit påverkat av mamman att tycka illa om pappan. Familjerättens utredning kommer genom manipulation av sanningen, undanhållande av väsentliga fakta fram till att barnet ska bo hos pappan som är den bästa vårdnadshavaren då han kommer tillgodose att barnet får lika mycket umgänge med båda föräldrarna. Trots det förordar de att mamman enbart ska få träffa barnet varannan helg under ÖVERVAKAT umgänge! Detta trots att det inte finns en endaste indikation på att barnet far illa hos mamman. Tvärtom är hon är dokumenterat utmärkt förälder som ger barnet trygghet och god omsorg.
Fortsättning följer..
Sofia Rapp Johanssons blogg
Intressant artikel som också till stora delar överensstämmer med den erfarenhet som finns inom vår förening. Barnkonventionen artikel 12 ger barn rätt att komma till tals i viktiga frågor som rör denna. Obegripligt att våra domstolar vid bekräftade eller obekräftade fall av sexuella övergrepp oftare och oftare drar slutsatsen att barnens bästa överensstämmer med motsatsen till vad barnet själv säger, vill och önskar. För att inte nämna motsatsen till vad en seriös riskbedömning vid misstanke om våld eller sexuella övergrepp borde komma fram till. En skrämmande utveckling som inga barn tjänar på.
Tack för er kommentar. Vi delar uppfattning med er, efter att ha tagit del av fall efter fall och det genomgående är samma bedömningar som görs så handlar det inte om någon slump. Det här är ett regelrätt systemfel som måste åtgärdas snarast. Det här drabbar utsatta barn som tvingas till boende eller umgänge med föräldrar de är rädda för.
Att denna rädsla vänds mot barnen är skrämmande. Men det som är ytterst sofistikerat i de här fallen är att man inte anklagar barnen utan deras föräldrar. Ja, den förälder som barnen berättat för att de blir misshandlat eller utsatt för sexuella övergrepp av den andra föräldern. Istället för att grundligt utreda dessa barns utsagor har man satt i system att negliera dem och göra gällande att det är den andra föräldern (oftast modern) som ljuger, hittar på eller manipulerat barnen. Detta antagande gör man alltså på helt lösa grunder, utan någon som helst substans.
Det är ett faktum att barn berättar inte om övergrepp förrän de är trygga. Och när en skilsmässa eller separation är ett faktum brukar barn våga börja berätta. Det andra är att när att ett barn berättar om övergrepp utförda av den ena föräldern så brukar d e t leda till skilsmässa eller separation.
Vid båda dessa fall (som ni på ATSUB känner till men kommentaren riktar sig även mot andra – ovetande) uppstår det inte alltför sällan en vårdnadstvist där förövaren söker vårdnaden för att framställa det som att anklagelserna om övergrepp gjorts för att den andra parten ska ”vinna vårdnadstvisten”. Det är ett så oerhört grymt agerande som myndigheter dessutom är helt blinda för. Varför?
Vi har sett fall där förövaren haft så bråttom att lämna in skilsmässoansökan när övergreppen uppdagades att han hängde på låset till tingsrätten för att vara den som ”först” agerade, polisanmälan om övergreppen kom inte in förrän dagen efter hans skilsmässoansökan. Sedan körde han hela rejset om ”oskyldigt anklagad” och ”hämnd”. Och när en sån här psykopat sätter igång och härjar med myndigheterna blir de helt handfallna. En psykopat driver på så hårt att till och med många professionella har svårt att hantera det. Istället för att stanna upp och reflektera över vad som händer så agerar de precis som psykopaten vill och fokus försvinner från den viktigaste frågan av alla. – Vad har hänt barnen? Varför berättar barnen om övergrepp? Finns det någon sanningshalt i barnens utsagor? Etc etc. Men när en anmälan väl är gjord så är det försent. Barnen ska de facto omedelbart separeras från den misstänkte och utredas. Men i psykopatfallen är det vanligt att han till och med får träffa dem ensam under pågående utredning. Dessa barn berättar INGET. Dessa barn är tystade, kanske för all framtid.
Detta ger psykopaten ännu större spelrum för då kör han nästa etapp och det är att börja anklaga mamman för lögner. Javisst är det raffinerat. Det är ju för mamman dessa barn berättade om övergreppen men när nu barnen tiger och inte säger något så framstår det ju som om det är modern som hittat på allt. Sen lägger man till diverse diagnoser på modern, PAS, childhood amnesia, PAD, Munchausen contemperary eller by proxy och så har man en skapat en mamma som på pappret framstår som vansinnig. Och barnen fortsätter tiga.
Det vi noterat här på Suspicio är att samtliga i de ovanstående fallen tillhör de ”övre samhällsskiktet”. Både mammorna och papporna. Vår uppfattning är att barn till höginkomsttagare eller tillhörande adeln har mycket svårare att bli trodda och få upprättelse än barn i lägre samhällsgrupper. Det är som socialtjänst och domstolar inte vill ta in att övergrepp även sker där. Om inte i ännu större utsträckning, ja rent procentuellt (inget vi vet med säkerhet och vårt underlag är för tunt för att dra några generella slutsatser, men vi hoppas någon så småningom granskar just detta närmare).
Nu fick du ett långt svar men det var även ämnat för andra. Ni på ATSUB lever ju i denna verklighet och möter dessa föräldrar och barn som ingen lyssnar på. Det ni gör är oerhört viktigt och att ni finns har räddat många från att gå under i kampen mot socialtjänst och domstolar. Ett stort och varmt tack för ett oerhörda arbete och engagemang.
mvh
Suspicio
Jag håller med Föreningen Anhöriga till Sexuellt Utnyttjade Barn, när någon bestämmer för ett barn att ”det bästa för dig är att du bor med den du är rädd för” så är det obegripligt och helt i strid mot barnkonventionens syn på barn och barns rättigheter.
Vad är egentligen definitionen på ”umgängessabotage”? Nej – jag vet att det inte finns någon – men hur mycket måste man inte som förälder övertala sitt barn att genomföra ett potentiellt farligt umgänge för att slippa att bli anklagad för ”umgängessabotage”?
Lillemor Dahlgren skrev för rätt länge sedan nu, en C-uppsats ”Täckmantel Barnets Bästa – En Feministisk Analys av Förändringarna angående Vårdnad, Boende och Umgänge i Föräldrabalken 1998″ som kort berör myten om ”umgängessabotage”. Jag har den i elektronisk form om någon vill ha en kopia (hans@sociologi.cjb.net). Ett föredrag av Lillemor Dahlgren finns här: ”Myten om umgängessabotage”
Er jämförelse mellan hur mammor och pappor bedöms som farliga är viktig!
Jag googlade på umgängessabotage och hittade Rädda Barnens rapport om umgänge med kontaktperson av Inger Ekbom och Åsa Landberg. Lite perifert här kanske, men barnens råd till dem som bestämmer (s. 54) passar bra:
· Lyssna på barnen!
· Man ska bry sig mer om vad barnen känner de är trots allt de som
varit utsatta!
· Lyssna mer på barnen!
· Vuxna har en föreställning om hur det är för barn. Den kan vara fel!
· Det är inte alltid man vågar säga vad man tänker till soc och BUP.
Bra grävt, S. och glad påsk. Jag ser fram emot nättidningen
Stort tack Hans för ditt eget gräv
Mycket värdefull information och vi ska kolla närmare på studien du hänvisar till. B kommer säkerligen mejla dig för ett digitalt exemplar. Vi andra ska självklart också ta del av det. Vi är mitt uppe i nätverkande där kontakter knyts och länkas samman. Det ska bli intressant att få ta del av allt som kommer ske framöver. De här frågorna kommer nämligen inte tystas eller tigas ihjäl utan tvärtom, enough is enough och nu är det fokus på barnens bästa och inget annat som gäller.
Som tröst för alla som börjat misströsta så kan det här inte fortgå hur länge som helst. Vansinnigt nog har det pågått sedan 1990-talet men då de drabbade barnen och den förälder som kämpar för de lever i sin egen oerhört traumatiska situation och knappt har ork till det vardagliga i kampen för barnens bästa så har detta heller inte fått någon stor spridning. Men idag finns det organisationer som äntligen börjar få gehör, internet påverkar oehört och kontakter knyts den vägen. De kämpande föräldrarna inser att de är inte ensamna i sitt veritabla hel**e och stöttar varandra. Och de som kommit ur mardrömmen fortsätter i många fall att hjälpa andra. Det här är en rörelse som inte går att stoppa och det spelar ingen roll vilka nya metoder eller begrepp vittnespsykologer och andra som stöttar förövarna använder. Det är nämligen dags för dem att byta karriär. Kanske stötta barnen istället för förövarna
Fler och fler uppmärksammar det som pågår i våra domstolar och socialtjänster gällande de sexuellt utsatta eller mishandlade barnen och de tänker varken tiga eller blunda. Barnen som förlorade kontakten med den föräldern som ville skydda dem är i många fall stora idag. De är vittnen och facit på vad socialtjänstens bristäflliga utredningar och domstolarnas feleaktiga beslut inneburit för dem. Det är de vi ska lyssna på.
Umgängessabotage Hans, ja ska man skratta eller gråta? Definitioner på det? ”Jag vill inte träffa pappa för han slår mig?” = Mamma har PASAT barnet att ljuga om att pappa slår det alltså är det mamman och inte barnet som inte vill att barnet ska träffa pappan. ”Jag vill inte träffa pappa för han xxxxxx i munnen på mig och skulle d u vilja träffa någon som gjorde så mot dig” var det ett barn som sa till sin kontaktperson. Det kallades för umgängessabotage och vårdnaden gick till pappan.
Usch och fy fasiken. Det finns hur många exempel som helst. Men faktum kvarstår. OM socialtjänsten tillsammans med barnpsykiatrin OMEDELBART utredde barns utsagor och gjorde det ordentligt och lät det ta den tid det tar att få ett barn att berätta. DÅ skulle inget barn behöva utstå det här vidriga som pågår – dvs bli påtvingade umgänge och i värsta fall boende hos en förövare. MEN socialtjänsten gör inga sådana utredningar utan litar på polisen och polisen får sällan fram hela berättelsen därför att de träffar inte barnen mer än en eller två gånger och det behövs oerhört mer för att få ett utsatt barn att berätta. Så ärendet går tillbaka till socialtjänsten och barnet fortsätter tiga. Och socialtjänsten tolkar en nedlagd förundersökning som att ”inget har hänt” och gör ingen egen grundlig utredning. Utan börjar efter detta jobba på att barnet ljuger och hittar på. Äh..det är så bedrövligt så det saknas ord.
Och eftersom förövaren nu känner sig säker och trygg då förundersökningen är nedlagd så lägger han i en extra växel och lyckas tyvärr få socialtjänsten på sin sida. Detta trots att de ska lyssna på barnen. MEN det här gäller inte alla socialtjänster i Sverige. Det här gäller inte ALLA handläggare i Sverige. De allra flesta är riktigt bra och går enbart på barnens bästa. Men tyvärr så finns det tillräckligt många dåliga (osäkra-oproffesionella?) utredare som genom sitt agerande förstör livet för alltför många barn.
Jo, rapporten från Rädda barnen om umgänge med KP är riktigt bra. Där står om barn som tvingats till umgänge med förövare. Och där står klart och tydligt med barnens egna ord att de vill bli lyssnade på och tagna på allvar. Rekommenderar den till alla. I synnerhet barnutredare på socialtjänsten.
Nu blev det en till lång kommentar..tack för att du orkade läsa ända hit. Hoppas många gör det. Ser fram emot någon form av samarbete framöver Hans och stort tack för ditt stöd och engagemang.
mvh
Suspicio
Men alltså hur stor del av dessa personers liv har du haft?
Klart att det är fruktansvärt när det slår fel och personer som begått gärningar, som ingen skulle behöva vara med om, går fria. Men alla de barn som faktiskt blir manipulerade och känslomässigt utpressade av den ena föräldern mot den andra utan orsak, vad är bäst för dem?
I min närhet finns det barn som blir manipulerade, pressade och stressade på dessa sätt av en förälder som jag ser alla tecken för PAS på. Oavsett om du gillar begreppet eller ej. Vad gör man för dessa barn?
Det du ser är barn som blir pressade och manipulerade. Inget annat. PAS existerar inte som en hållbar teori som kan förklara det du beskriver att barnen utsätts för. Det du har att förhålla dig till är just det du ser och får kämpa utifrån det. Att använda ovederhäftiga teorier som är påhittade för att underlätta för pedofiler att bortföklara sina övergrepp kommer varken hjälpa de barn du berättar om eller något annat barn.
Det finns självklart föräldrar som svartmålar varandra inför barn, som tvingar barn att ta ställning, som manipulerar och pressar och som drivs av bitterhet, hämnd, sorg, svartsjuka eller psykisk sjukdom. Men det är just d e t och inte PAS. Det finns ingen vetenskapligt bekräftad teori eller begrepp som heter PAS så snälla, sluta för barnens skull att använda det.
Försök istället synliggöra det faktiska problemet och inte att förklara eller bortförklara det genom en ”teori” som inte ens existerar. Vi blundar verkligen inte för att föräldrar använder barn som vapen mot varandra och vi blundar inte för att både onda och goda föräldrar manipulerar och pressar barn att agera som de önskar. Men att diagnostiera de här barnen och deras föräldrar med en teori som inte är vetenskapligt belagd är förödande för barnen och hjälper ingen.
Om socialtjänsten lät barnpsykiatrin göra ordentliga utredningar av dessa utsatta barn. Då menar vi självklart även utsatta av manipulation och press. Då skulle sådant som att barnet utsätts för känslomässig utpressning med mera komma fram ganska snart. Så frågan är varför gör man inte dessa utredningar, varför lyssnar man inte på barnen och tar reda på vad de egentligen säger och menar?
Det finns inga genvägar och frågan är när socialtjänst och domstolar ska inse det? Det är bara ordentligt utredda barn som kan förklara varför de säger det dom gör eller agerar som de gör.
mvh Suspicio