14-åring dödade pedofil

24Okt10

14-årig flicka mördade pedofil sexförbrytare

En 14-årig flicka högg ihjäl den 45-årige man, som ska ha förgripit sig på henne, när hon fick veta att han inte kommer att ställas inför rätta.

LONDON. När hon fick beskedet – Robert Dailey, 45, som hon tillsammans med sin syster polisanmält för sexuella övergrepp skulle inte åtalas – tog hon saken i egna händer, uppger The Independent.

Hon tog med sig en 14-årig killkompis och sökte upp Robert Dailey i hans lägenhet i Stockwell i södra London.

Inom loppet av några minuter var han död. Ihjälhuggen./…/ Länk till artikel i nyheter 24

Artiklar med samma innehåll som den ovan brukar sällan ha så uppseendeväckande rubriker. Media brukar sällan fördjupa sig i motiven till misshandel, dråp och mord, i synnerhet inte när det handlar om hämnd eller om det är maktlösa brottsoffer som inte fått upprättelse via rättssystemet.

Av en del artiklar och i diskussioner på olika forum framkommer det ibland att misshandel och dråp som rapporterats i media bottnar i hämndaktioner mot icke dömda pedofiler. 

Vi har skrivit ett flertal inlägg om makthavarnas syn på sexuella övergrepp mot barn och om rättssystemets bristande förmåga att döma förövare. Vi har skrivit om det förlegade synsätt som präglar rättssamhället där ett skattebrott (brott mot samhället) ofta ger ett mångdubbelt straff i jämförelse med vad en pedofil som förstört livet för ett eller flera barn får. 

Vi har inte läst någon studie som visar  att de som utsätter barn för sexuella övergrepp får allt lägre straff, men genom att läsa domslut och följa utvecklingen den vägen får man en känsla av att domstolar allt oftare dömer pedofiler till den lägre delen av straffskalan istället för tvärtom. Varför, med tanke på att ”straffskalan” redan är så låg?

Att allt för många förövare överhuvudtaget inte blir dömda skapar misstro mot hela rättssystemet. I synnerhet när det dessutom visat sig att det finns aktiva pedofiler inom rättsväsendet.

Att man inte använder redan färdigutvecklade utredningsmetoder för att lösa sexualbrott mot barn utan istället väljer att lägga ner utredningar med motiveringen att brott inte kan styrkas är inte bara en kränkning mot brottsoffren utan skapar en ännu större misstro till rättssystemet och fara för att allt fler tar lagen i egna händer.  

Om inte siffrorna över sexuella övergrepp mot barn kan väcka upp makthavarna så kanske en ärligare nyhetsrapportering kan göra det…

About these ads


11 Responses to “14-åring dödade pedofil”

  1. Om alla som drabbats orättvist tog saken i egna händer skulle det ske mycket konstigt varje dag, i den vägen.
    Och inte alltid skulle rättsapparaten se mellan fingrarna av subjektiva känslomässiga skäl. Inte alltid skulle åklagare mygla med bevisningen.

  2. Har försökt svara under ”Chris Wittwer” men det såg inte ut att fungera, provar här.

  3. Här fungerar det, en lång kommentar ser ut att ha försvunnit, vg undersök varför det inte går att svara under den andra rubriken.
    Jag kan heller inte markera att jag vill ha besked via mail om det kommer svar och det är samma problem här.
    Vg meddela till min blogg.

  4. vg meddela till min blogg, kan inte markera ang uppföljning här heller

  5. Vi ska titta närmare på inställningarna för kommentarer, tack för att du tipsade.

    När det gäller att ”ta lagen i egna händer” så tror vi att utvecklingen går åt det hållet. I ett alltmer brutaliserat samhälle där unga ständigt osynliggörs, där barn som berättar om övergrepp inte blir trodda, när deras förövare frias kan man inte vänta annat. Alla barn blir vuxna en dag och vill vi ha ett samhälle med svikna barn, ja då är detta är ”naturlig” utveckling.

    Därför anser vi på Suspicio att samhället ska ett större ansvar. Att rättssystemet moderniseras och att de som arbetar med brottsutsatta barn utbildas. Vi anser att barndomstolar enbart innehållande experter på barn ska döma i de här frågorna. Det är skrämmande när lekmän inom rättssystemet tror mer på en dömd återfalls pedofil än ett barn som berättar om övergrepp. Ja, bara en sådan sak som att man tror mer på en gråtande å t e r f a l l s pedofil än ett gråtande och traumatiserat barn. Säger allt och lite till.

    Barn är morgondagens vuxna. Om inte vi alla tar ett ansvar för att barn slipper växa upp i övergreppsmiljöer eller andra olämpliga miljöer där de far illa så kommer vi ha ett ganska skrämmande samhälle uppburet av bittra, trasiga och kränkta vuxna med både kraft och förmåga att ”skipa rättvisa på egen hand”. Är det dit vi vill komma? Är det det våra politiker har som mål? Ja, man kan tro det med tanke på att barn behandlas som de görs idag. Gråtande och förtvivlade barn tvingas bo hos föräldrar som misshandlar eller utsätter dem för övergreppe. 15 åringar ringer gråtande socialtjänsten och b e r om att bli fosterhemsplacerade men får hån tillbaka eftersom deras föräldrar minsann berättat att det handlar om ”tonårstrots”. Detta utan att utreda bakomliggande orsaker till de ungas desperation och förtvivlan.

    Man avfärdar barn som brottsoffer i Sverige. I alltför hög utsträckning. Och det är inte okej.

    Det vi gör är att lyfta fram de fall där barn redan har hämnats sina förövare. Unga barn som burit med sig avsky och hat både för sina förövare och samhället som svikit dem. Det är ett faktum, det händer. Här och nu och det kommer fortsätta ”hända” så länge vårt rättssystem och andra hjälpinstanser inte förmår rädda och hjälpa utsatta barn. En naturlig konskevens av den politik som förs och oviljan att lyssna på utsatta barn.

    Vilka vill ha ett sånt samhälle?

    Alla handlingar får konskevenser, så även sexualbrott mot barn.

    Bortsett från övergreppen mot barn är det enormt tragiskt att män som inte har något att frukta, män som enbart gått på propagandaspridningen om hur lätt det är bli falskt dömd ansluter till pedofillobbyn och andra sektliknande grupperingar och för dessa avarters talan. Var tar det logiska tänkandet vägen, var de faktabaserade besluten vägen? Hur kan en man (eller kvinna) som v e t att inte ens 7% av de anmälda barnvåldtäkterna går till åtal göra sig till talesperson för ”oskyldigt dömda”? Beats me.
    mvh

  6. Långt och bra svar, kommenteringen fungerar även om det ibland ser ut att inte fungera så det är ok!

    Jag menar att det här med att ta saken i egna händer är ett resultat av ett dåligt fungerande rättsväsende och absolut inte bara i fallen med pedofili.
    Men det dåligt fungerande rättsväsendet slår inte bara mot många brottsoffer, det slår även mot åtalade och dömda.
    Där tycks vi ha olika åsikter som dock inte är så viktigt i sammanhanget.
    Åklagare och domare låter sig påverkas av lite av varje och detta är särskilt framkomligt i fall där det saknas fullödig bevisning, just som i sexbrottsmål (oftast) vilket kan leda till rättslöshet för vissa anmälda individer som inte faller i god jord hos de subjektiva och oärliga företrädarna för rättsapparaten.
    Även sådana kan ta saken i egna händer den dag de släpps fria eller några år senare, det är till och med så att en oskyldigt dömd person kan ledas till ”återfall” eller rättare sagt verklig brottslighet pga tappat förtroende för rätts-systemet, ett liv som krossats där det ändå inte går att komma tillbaka och det för den drabbade känns som att det inte längre spelar någon roll vad han gör..
    Har talat med sådana individer flera gånger.

    • Tack för dina kloka synpunkter. Förstår helt klart vad du menar men har valt att fokusera enbart på barn och unga som brottsoffer. Men självklart är det en fara för hela rättssamhället om domare och andra inom rättssystemet låter sig påverkas felaktigt. Det är en fara om domare och andra inom rättssystemet låter sig påverkas av yttre press, mutor eller vänskapskorruption. Dels skapar det bittra och svikna brottsoffer.

      Det vore självklart även en stor fara om oskyldiga en masse blev dömda på grund av samma omständigheter. Det scenariot är dock av logiska skäl inte lika troligt.

      Jag försöker se till helheten och på de större systematiska bristerna (systemfelen) som behöver rättas till. Vi på Suspicio tänker även på att den grupp i samhället som har minst talan och som ständigt blir osynliggjord – barnen. Vi tänker också att vi lämnar över vårt rättssamhälle och rättssystem i deras händer ”i morgon” men hur förvaltar vi det? Hur kan vi förvänta oss något positivt av morgondagens vuxna med tanke på hur alltför många av dem blir behandlade idag? Med alltför många unga svikna brottsoffer får vi alla ett samhälle som troligtvis ingen vill ha.

      Det är liksom kärnan i det hela och där blir det svårt att se till enskilda och orättvist behandlade vuxna. Men visst, vi vet att de finns och vi tycker varje enskilt fall av rättsröta eller felbehandling är bedrövligt. Men vi väljer att inte fokusera på det utan de unga.
      mvh

  7. Det finns inga gränser för vad vi alla bör göra för att hjälpa och skydda barnen mot övergrepp, att få sina liv slagna i spillror som små. Så mycket har jag förstått.
    Samma känner de flesta inom rättsväsendet och det är därför ibland svårt att se helt subjektivt på alla dylika ärenden, det vet jag efter diverse samtal med både åklagare och nämndemän. Det sjuder ofta av ilska inom dem när de befattar sig med de här målen, även de som är gamla i gamet och luttrade. De tänker ofrånkomligen på sina egna barn.
    Samma gäller en del vittnespsykologer som därför hjälper barnen att förstora sina upplevelser i stället för att vaska fram vad som egentligen hänt.
    Det finns verkligt skickliga som klarar att genom långa samtal få fram barnets egentliga upplevelser, som givetvis ofta är av typen skadande för livet, rena fantasifoster där inget övergrepp eg. inträffat, känner jag inte till annat än hos flickor 15 +

    • Vittnespsykologer har tack och lov spelat ut sin roll i rättsliga sammanhang. Däremot brukar psykologer, terapeuter eller läkare som behandlat traumatiserade och utnyttjade barn ibland vittna.

      Ja, det här är brott som skakar om. Även tjänstemän inom rättssystemet är människor och påverkas, men jag trodde de blev förhärdade och avstängda efter en tid. Att de inte tar till sig brotten känslomässigt för att dels inte låta sina egna känslor påverka domslut men även för att klara av att utföra det arbete som krävs av dom. För det är självklart inte okej att livsavgörande beslut (både för offer och misstänkta) ska baseras på känslor utan fakta. Så där instämmer jag till fullo.

      Dessvärre känner vi också till att det förekommer fall där tonåringar felaktigt pekat ut våldtäktsmän.Men det kan även vara en gränsdragningsfråga där man inte riktigt vet vad som är okej eller vad som betraktas som en våldtäkt. Många unga utsätts idag för press och påtryckningar, det förekommer en hel del s.k ”tjatsex” där unga killar tror det är okej att tafsa och tjata tills de får ett ja och där tjejer ger efter för att de inte klarar av att stå emot. Många av dessa tjejer känner sig fruktansvärt kränkta och förnedrade efteråt. Men var det en våldtäkt? Ja, säger en del. Nej, säger andra. Vad säger rättsväsendet? Om tjejen känner sig kränkt och får bekräftelse i detta kan det leda till polisanmälan. Men är det en falsk anklagelse? Svårt ämne.

      Bara det att unga har svårt för gränsdragningar gör det uppenbart att åldersgränsen på 15 är viktig, vilket många pedofiler inte anser eftersom de tycker den ska sänkas alt tas bort. Men många unga idag är förvirrade i sin sexualitet och budskapet om att allt är okej gör att de känner sig pressade till sådant de inte vill eller är mogna för och många vet inte vad som är okej och inte är okej. Finns en bra sajt för dessa unga, man hoppas de besöker den: http://www.okejsex.nu/sex_respekt

      Ja och så detta med skadeverkningar av övergrepp. Ja, det beror ju på många olika faktorer och är individuellt.
      mvh

  8. Jag kan för lite barnpsykologi o.d. men ungdomsproblem kanske jag förstår lite bättre:

    ”tjejer ger efter för att de inte klarar av att stå emot. Många av dessa tjejer känner sig fruktansvärt kränkta och förnedrade efteråt. Men var det en våldtäkt? Ja, säger en del. Nej, säger andra. Vad säger rättsväsendet?”

    Det är ett stort problem det där, tjejer ger sig in i sånt frivilligt, ångrar sig och springer till polisen. Så finns inga vittnen och bara ord mot ord.
    Som i fallet ”Dennis” som dömdes på ren trovärdighet, tror han bara var 16.
    Efter den domen kom fler anmälningar från andra tjejer. Hur blir hans liv?
    Nåja, det som ska gälla är huruvida tjejen sagt nej / protesterat eller inte.
    Domsluten bygger ofta på gissningar och känslor, intrycket man fått av personerna.
    Poliser är trötta på den här typen av ärenden, lätt att förstå och många skrivs av.

    SVAR: Just därför är det viktigt att unga lär sig var gränserna går. Både tjejer och killar.

    Pojken D erkände förövrigt övergreppet men tog tillbaka erkännandet. Så här skriver Marianne Ahrne och Rigmor Robert om varför han ändrade sig: ”Han är dömd i rättvisa domar och erkände själv på ett tidigt stadium övergreppet. Men när pojken insåg sin mammas desperata förnekelse tog han halvvägs tillbaka erkännandet. Så här förklarade pojken varför han ville ändra sig: ”Så erkände jag och sen… Jag vet ju att mamma, hon har det ju väldigt svårt hemma med sin hälsa och… och jag har ju en till brorsa också nu… Hon tycker inte det är så kul då, att han sitter ju bara där. Och han får ju gå hos BUP nu också. Så har och… som jag, som har haft problem ju också. Han sitter ju bara inne på sitt rum och gör ingenting med mamma…” http://catrine2009.blogspot.com/2010/04/fornekelse-som-forsvar-undanflykt.html

    Vill i övrigt inte diskutera det fallet då han är minderårig, dömd och alla berörda parter måste få en chans att leva vidare. Det handlar om unga människor som har hela livet framför sig. De ska inte behöva fastna i vuxnas ältande och processande utan få ett så normalt liv som möjligt. Trots det som hänt.

    mvh
    ”KIM”

  9. Ok jag är inte heller beredd att diskutera det fallet, det var länge sen jag läste om det och mest bara i hans brors desperata men innehållsrika blogg. (Om det nu är samma fall, jag hade ingen aning om det du berättar, att han först erkänt, men så unga vet inte alla gånger vad de säger, gör eller erkänner och det vet rätten mycket väl)

    mvh /Hans



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 50 andra följare

%d bloggers like this: