Bildpublicering av våldtäktsmän…ett paradigmskifte?

21Jun11

Kan det vara så att vi i Sverige lever i en naiv föreställning om att man är en god eller bra människa om man inte lägger sig i vad andra gör?  Vi undrar om denna ”godhet” och ”omtanke” om andras integritet till viss del bottnar i att ”inte vilja veta” eller att det skulle vara synonymt med fult/fel/elakt a t t ”vilja veta”?

Hursomhelst har den här inställningen (enligt vår erfarenhet) ofta inneburit att många brottsoffer, i synnerhet barn inte fått den hjälp de skulle behövt.  Dessutom har den schabloniserade bilden av förövare ofta präglats av en naiv föreställning om att socialt väletablerade och utåt sett ”lyckade” personer inte kan begå grova brott mot barn. Men det är inte bara viljan att vara ”god” som gjort att vi fått en märkligt vinklad bild av förövare som bla inneburit en negativ påverkan när det gäller brottsförebyggande insatser. Vi har även påverkats av att det länge funnits en allmän inställning  i forskarvärlden att det inte är förövarna  det är fel på utan på samhället. Allt sammantaget har inneburit att de flesta av oss blundar för de brott barn utsätts för.

Media har präglats av den här snedrivna ”omtanken” om en del människors integritet och bristen på densamma när det gäller andra. Exempelvis anser man det vara okej att hänga ut de rikaste i din kommun, förrymda bankrånare och narkotikassmugglare mfl eller till och med  oskyldiga barn. Med bild och personuppgifter.

Men när det varit fråga om bildpublicering av våldtäktsmän och då i synnerhet pedofiler så har man värnat förövarnas integritet mer än offren och de presumtiva offrens säkerhet och allmänhetens rätt att få veta och vår möjlighet och hjälpa polisen att fånga in förövaren,

Polisen har sedan en tid fått klartecken att gå ut med namn och bild på misstänkta brottslingar, något som tv programmet efterlyst i övrigt ägnat sig åt i många år. Just nu är föremålet för en diskussion en namn och bildpublicering som polisen i Södermanland gjort av en återfallsvåldtäktsman som är häktad i sin frånvaro. (Klicka på bilden för att komma till polisens pressmeddelande)

Många tidningar har skrivit om detta men även ett flertal bloggare som dessutom är mycket upprörda över de grova brott som denna våldtäktsman gjort sig skyldig till, bloggare som exempelvis Helena Palena och Affes statistikblogg.

Då vi utgår från ett brottsofferperspektiv och i synnerhet när det gäller barn som utsatts för sexuella övergrepp eller som riskerar att bli utsatta har vi länge förespråkat att man ska namn och bildpublicera dömda pedofiler och andra barnskändare.

Vi har även ifrågasatt det faktum att både polis och media valt att INTE publicera bild och namn på en nyligen gripen - förrymd – återfallspedofil. Vi har också ställt frågan om vilket ansvar media har när de väljer att i n t e publicera namn och bild på pedofiler som är på rymmen.

Vi har varit tydliga med att då vi utgår från ett brottsofferperspektiv så är vi inte intresserade av vare sig etnicitet eller kön på förövarna. Vi anser att man ska namn och bildpublicera individer som utgör en fara för barn – oavsett ursprung och kön på förövaren.

Nu har polisen uppenbarligen sakteliga börjat inse att de är i sin fulla rätt att publicera bilder på efterlysta personer och därifrån bör inte steget vara långt till att det i framtiden även kommer innefatta efterlysta personer som våldtagit barn. Det finns nämligen inget fint eller sunt i att att undanhålla viktiga och kanske livsavgörande fakta för allmänheten.

[...]Paradigmskiftet inträder när någon bryter kollektivets tankemönster och förklarar anomalin som en del i en större felaktig föreställning eller världsbild, och detta nya tankemönster vinner gehör[...]

About these ads


One Response to “Bildpublicering av våldtäktsmän…ett paradigmskifte?”

  1. 1 Wilma

    Jag frågar mig också hur det har kunnat bli så att grova brottslingar visas så stor hänsyn med tanke på hur illa oskyldiga drabbas av denna missriktade hänsyn. I just detta fall lobbade Amnestys Madeleine Seidlitz för att han skulle slippa utvisas. Kan det vara så att dessa människor känner en behovstillfredsställelse av att ta en grov brottsling i försvar? ”Tänk vad snäll jag är som hjälper om en våldtäktsman.” Det är viktigt att man inte bedriver biståndsverksamhet för sin egen skull.
    Jag hoppas verkligen att ett paradigmskifte är på gång. Att anomalin i detta land är på väg mot sitt slut

    SVAR: Tack för dina reflektioner. Tankeväckande att en brutal våldtäktsman kan trigga igång ”godhetskänslor” hos samma myndighetspersoner som inte upplever några hinder i att utvisa integrerade barn som inte känner till något annat land än Sverige. Skulle kunna vara ett intressant forskningsämnet. Den missriktade godheten i det aktuella fallet är inte något annat än ytterligare kränkningar mot våldtäktsoffren. Ja det finns en gammal tradition i Sverige att man ska värna om förövare mer än offren men den pendeln har svängt rejält. Vi hoppas också på en tvärvändning där medkänsla och hänsyn riktas mot brottsoffren.
    mvh
    Suspicio



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 50 andra följare

%d bloggers like this: