”Barn ska gråta när de vittnar”

25Jun12

Den som följt vår blogg vet att vi vid flera tillfällen skrivit om de så kallat ”ideala brottsoffren” och om viktimologi. Vi har många gånger upprörts över hur dåligt bemötta våldtäktsoffer blivit på grund av att de inte agerat eller reagerat så som okunniga ”förväntar” sig att de ska göra.

Vi har skrivit om barn som kan berätta om våldtäkter utan att gråta och om barn som trots övergrepp förmår vistas i samma rum som förövaren. Vi har skrivit att barn som utsatts för sexuella övergrepp reagerar olika, det finns inga rätt och det finns inga fel beteenden. Dessutom har det visat sig att barn som inte visar några känslor när de berättar om övergrepp trots det kan vara svårt traumatiserade.

Det som är fel är att personer utan kunskap om sexuellt utsatta barn ska bedöma deras ”trovärdighet” och dessutom gör det utifrån barns reaktioner. Nu har det gjorts en studie om detta som dessutom bevisar att det vi tagit upp tidigare stämmer: barn som inte uppvisar det ”rätta beteendet”, dvs gråter när de berättar – de anses inte som lika trovärdiga som de barn som visar med sitt kroppspråk att de mår dåligt.

Det är skrämmande att vi år 2012 inte kommit längre och att myndigheter och domstolar envist och hårdnackat vägrar ta till sig forskning och studier som finns i ämnet. Att få rättslig upprättelse är en viktig del i läkningen för brottsoffren.

En norsk studie visar nu att barns ”trovärdighet” bedöms hurivida de gråter eller inte…. Citat från Psykologiska institutet  (googleöversättning):

Barn som bevittnar våld och sexuella övergrepp ska gråta för att bli trodd. Är de arga under förhör, de anses mindre tillförlitliga, enligt ny studie.

Vi ser att människor förförd av barnets känslor, som vittnen om våld och sexuella övergrepp.  Om barnet gråter eller arg påverkar frågan om trovärdighet, skuld och straff, säger ledande forskare Ellen Margrethe Wessel Institutionen för psykologi vid universitetet i Oslo. Hon har handlett Espen Langnes i sin avhandling ”Crying är lika med ärlighet”, där han har studerat hur människor bedömer barns vittnesmål om sexuella övergrepp, hur tillförlitlig och trovärdig som de tror att barnen var, övertygelse och eventuell dom. I sådana fall finns det sällan några vittnen. Således barnens förklaringar som är nödvändiga för rättegången och barn reagerar olika när de vittnar om vad som hände, enligt forskning.

Borde inte visa ilska

– Vi ville undersöka om de känslor slog ut på bilderna av barn som vittnen, säger Langnes.

Försökspersonerna såg en video av en konstruerad vittnesmål av en flicka på 11 år och ansåg att flickan som mycket mindre trovärdig som arg jämfört med de andra känslor uttryck.  Något som gjorde resulterar i bedömningar av skuld och straff, där en ilsken vittne gav några domar av skuld och straff i den lägsta jämfört med andra känslor uttryck.

– Detta är en mycket viktig slutsats. Hur barnet beter sig under förhör påverkar frågan om skuld och längden av straffet, sade tur Wessel.

- Barn som har utsatts för våld och sexuella övergrepp har ofta beteendeproblem, visar mycket aggression och instabilitet, som ilska är en ganska vanlig reaktion, tillägger hon.

Langnes tycker att våra förväntningar på ”rätt” beteende spelar i de vittnesmål bedömningar.

–  I sådana fall verkar det som en ledsen eller neutral reaktion bättre matcha allmänhetens uppfattning om lämpligt beteende efter att ha utsatts för denna typ av missbruk.  Ilskereaktion på sexuella övergrepp anses vara mindre tillförlitliga och ger lägre straff enligt vår studie[...] Läs artikeln i sin helhet här.

Här är länk om studien i en artikel i norska VG.

About these ads


2 Responses to “”Barn ska gråta när de vittnar””

  1. 1 Tittarstorm

    Precis såhär okunniga om psykologi är man inom rättsväsendet. När det kommer till brottsoffers reaktioner sitter dessa högutbildade personer helt enkelt och gissar eller tror.
    Gäller även vuxna brottsoffer som utsatts för sexualbrott som också måste leva upp till andras bild av hur ett brottsoffer ska uppträda.
    Föreställningen och idén om att det finns ett enda uttryck ett brottsoffer bör uppvisa för att vara trovärdigt kan man också se på ett flertal antifeministiska pappabloggar.

    Den här synen på utsatta människor möter man även inom sociala myndigheter och andra instanser som har makt över andra människor men också hos omvärlden i övrigt.
    Det ideala offret uppför sig som en synbart kuvad människa som ber snällt och försöker förklara sig på ett sätt som väcker sympati och medkänsla. Gärna gråta lite också, det ökar möjligheten att få ett vänligt mottagande.
    En person som reagerar på andra sätt, kanske med ilska och upprördhet tas inte alls emot på samma sätt.

    Det finns undersökningar som visar att de som reagerar mer med ilska får sämre hjälp även om deras hjälpbehov och utsatthet är detsamma som för dem som uppträder som de ideala offren.

    Kort sagt så får vissa människor helt enkelt mindre och sämre hjälp och stöd än andra.

    • Tack för dina reflektioner. Visst är det märkligt att det samma myndigheter som ställer krav på fakta och bevis samtidigt sänker sig till en så ”ovetenskaplig” nivå där de bedömer brottsoffer efter beteende. Ja, dessvärre har du rätt i att bemötandet på andra områden, som myndigheter också präglas av hur brottsoffret förväntas bete sig. Det finns de som gråter när de egentligen är arga och de som visar ilska när de eg är ledsna.

      Idag finns det fakta och forskning, dvs kunskap i de här frågorna. Problemet är – som vanligt i Sverige – att den inte förankras i praktiskt arbete. Mycket märkligt.

      mvh
      Suspicio



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 50 andra följare

%d bloggers like this: