"Barn ska gråta när de vittnar"

25Jun12

Den som följt vår blogg vet att vi vid flera tillfällen skrivit om de så kallat ”ideala brottsoffren” och om viktimologi. Vi har många gånger upprörts över hur dåligt bemötta våldtäktsoffer blivit på grund av att de inte agerat eller reagerat så som okunniga ”förväntar” sig att de ska göra.

Vi har skrivit om barn som kan berätta om våldtäkter utan att gråta och om barn som trots övergrepp förmår vistas i samma rum som förövaren. Vi har skrivit att barn som utsatts för sexuella övergrepp reagerar olika, det finns inga rätt och det finns inga fel beteenden. Dessutom har det visat sig att barn som inte visar några känslor när de berättar om övergrepp trots det kan vara svårt traumatiserade.

Det som är fel är att personer utan kunskap om sexuellt utsatta barn ska bedöma deras ”trovärdighet” och dessutom gör det utifrån barns reaktioner. Nu har det gjorts en studie om detta som dessutom bevisar att det vi tagit upp tidigare stämmer: barn som inte uppvisar det ”rätta beteendet”, dvs gråter när de berättar – de anses inte som lika trovärdiga som de barn som visar med sitt kroppspråk att de mår dåligt.

Det är skrämmande att vi år 2012 inte kommit längre och att myndigheter och domstolar envist och hårdnackat vägrar ta till sig forskning och studier som finns i ämnet. Att få rättslig upprättelse är en viktig del i läkningen för brottsoffren.

En norsk studie visar nu att barns ”trovärdighet” bedöms hurivida de gråter eller inte…. Citat från Psykologiska institutet  (googleöversättning):

Barn som bevittnar våld och sexuella övergrepp ska gråta för att bli trodd. Är de arga under förhör, de anses mindre tillförlitliga, enligt ny studie.

Vi ser att människor förförd av barnets känslor, som vittnen om våld och sexuella övergrepp.  Om barnet gråter eller arg påverkar frågan om trovärdighet, skuld och straff, säger ledande forskare Ellen Margrethe Wessel Institutionen för psykologi vid universitetet i Oslo. Hon har handlett Espen Langnes i sin avhandling ”Crying är lika med ärlighet”, där han har studerat hur människor bedömer barns vittnesmål om sexuella övergrepp, hur tillförlitlig och trovärdig som de tror att barnen var, övertygelse och eventuell dom. I sådana fall finns det sällan några vittnen. Således barnens förklaringar som är nödvändiga för rättegången och barn reagerar olika när de vittnar om vad som hände, enligt forskning.

Borde inte visa ilska

– Vi ville undersöka om de känslor slog ut på bilderna av barn som vittnen, säger Langnes.

Försökspersonerna såg en video av en konstruerad vittnesmål av en flicka på 11 år och ansåg att flickan som mycket mindre trovärdig som arg jämfört med de andra känslor uttryck.  Något som gjorde resulterar i bedömningar av skuld och straff, där en ilsken vittne gav några domar av skuld och straff i den lägsta jämfört med andra känslor uttryck.

– Detta är en mycket viktig slutsats. Hur barnet beter sig under förhör påverkar frågan om skuld och längden av straffet, sade tur Wessel.

- Barn som har utsatts för våld och sexuella övergrepp har ofta beteendeproblem, visar mycket aggression och instabilitet, som ilska är en ganska vanlig reaktion, tillägger hon.

Langnes tycker att våra förväntningar på ”rätt” beteende spelar i de vittnesmål bedömningar.

–  I sådana fall verkar det som en ledsen eller neutral reaktion bättre matcha allmänhetens uppfattning om lämpligt beteende efter att ha utsatts för denna typ av missbruk.  Ilskereaktion på sexuella övergrepp anses vara mindre tillförlitliga och ger lägre straff enligt vår studie[...] Läs artikeln i sin helhet här.

Här är länk om studien i en artikel i norska VG.

About these ads

Postat i:Brott mot barn, forskning, Rättsröta, Rättsväsendet/myndigheter, Studier och forskning, Viktimologi   |  2 Comments