I Sverige tvingas barn att umgås med förövarna..

22Sep12

I Sverige kan en förälder utsätta sitt barn för övergrepp utan att det får några rättsliga konsekvenser. I många av de fall vi tagit del av får dessa förövarföräldrar fortsätta begå övergrepp trots att barnet berättat om misshandel och/eller våldtäkt eller sexuella ofredanden.

Om myndigheterna har bestämt sig för att lyssna/tro på förövaren spelar det heller ingen roll om barnet uppvisar tecken på att fara illa hos förövaren. Tvärtom så tolkar myndigheter ofta barnets ovilja att träffa förövaren som ”umgängessabotage”.   På grund av denna okunskap  händer det ibland attt familjerätten rekommenderar förövaren som boendeförälder i en vårdnadstvist.

Föräldrar till barn som far illa är idag rättslösa och tvingas lämna ut barn som våldtas, misshandlas och/eller utsätts för sexuella övergrepp till umgänge med förövarna. Annars kan de bli av med vårdnaden. Vi önskar att fler berättade om hur verkligheten ser ut för alla dessa barn. Idag. I Sverige.

Det här får jag inte berätta…

 Jag sätter mig på knä och lägger armarna om den lilla barnkroppen som skakar av gråt och smärta. Skriken skär stötvis i mina öron.
-Aj, aj, aj, mamma, mamma, mamma!
-Såja, såja, du ska se att det snart blir det bra. Det blir snart bra.
En tår bränner till och rinner ner på min kind. En till.
Jag har lovat mig själv att vara stark och påminner mig om det. Min son skälver och skriker.
-Nej, mamma, jag vill inte, jag vill inte baja! Hans panna är feberhet. Jag förstår att han blev mycket illa åtgången av pappa senast.
-Vi går och vilar då istället.
Om inte mamman lämnar ut rekommenderar socialen att vårdnaden och boendet går över till pappan och att mamman får träffa sonen med kontaktperson.”
Nästa gång min son kommer från pappa har han stuckit sig med nålar på insidan av låret. Fem år gammal. Vi har ingenstans att ta vägen. Sjukhuset undersöker honom inte, för det tillåter inte ”krim”. Jag har ringt och skrivit till alla jag kan tänka mig. Pratat med barnpsykiatriker som suckat och ryckt på axlarna. ”Jag vet.” Pratat med flera poliser, en av dem sa ”Jag vet – vänta tills han är tolv.” Pratat med en kvinna på Socialstyrelsen, som underströk hur viktigt det var att barnet fick träffa båda föräldrarna. Men idag gäller det bara förövare. Mammor, som motsätter sig att barn kränks och utsätts för ohyggliga övergrepp, nonchaleras och förlöjligas. [ Läs hela inlägget här]
About these ads


9 Responses to “I Sverige tvingas barn att umgås med förövarna..”

  1. 1 Göte

    ”Vi har ingenstans att ta vägen. Sjukhuset undersöker honom inte, för det tillåter inte” ”krim”.
    Tillåter? Om hon gör det ändå, det betyder alltså inget?

    • Hur ska jag göra då? Säga till läkarna att de ändå måste det? Gör de det då? Om – kommer ”krim” att utreda? De visar ju tydligt att de inte vill utreda ärendet med att neka undersökning.
      Jag har hört (via obekräftade källor) att en mamma som lät undersöka barnet anklagades för Munchausens syndrom och för att själv ha tillfogat sitt barn skadorna. Kommer de att anklaga mig på samma sätt? (Här finns en länk till ett inlägg där propedofilerna anklagar en mamma för Munchausen https://www.flashback.org/t1972663)
      Sen står det, svart på vitt, från socialen: ”Mamman får inte fortsätta att polisanmäla eller låta undersöka barnet…”.
      Så – ska jag låta undersöka min son? Hur skulle du gjort, Göte?

      • Vi har dessvärre tagit del av liknande händelser: där föräldrar uppmanas att inte polisanmäla övergrepp. Av den enkla anledningen att man mäter större tilltro till förövarna än brottsoffren och beskyddande föräldrar! Det är naturligtvis en skandal. Det du måste göra är att skaffa dig en bra brottmåls/familjerättsadvokat som får styra upp hur du ska gå vidare. De vet hur man ska agera för brottsoffrets bästa och för att det inte ska slå tillbaka mot barnet själv. Hemskt men idag måste man vara strategisk. I sverige räcker det inte med att ett barn berättar om övergrepp, uppvisar skador och psykiska symptom på misshandel/övergrepp. Om förövaren är tillräckligt manipulativ så är barnet chanslös såvida man inte har en kompetent advokat eller bra juridiska rådgivare. Har du varit i kontakt med någon seriös journalist?

        Vi brukar vanligtvis inte publicera förövarvänliga kommentarer men kände ändå att det ibland är viktigt att visa hur motståndet och smutskastningen mot anhöriga som vill skydda sina barn kan se ut.

        mvh
        Suspicio

        • Idag har jag en advokat som jag fått rekommenderad och som verkligen har jobbat ärendet. Tyvärr har det inte lett någon vart. Jag själv, men även anhöriga har varit i kontakt med TV-media, har hört att tidningsjournalister sällan gör undersökande reportage. Vet fler mammor som varit i kontakt med TV-media – men de tar inte upp det. Tråkigt, för det är förfärligt hur barn i onödan lider hos dessa män, och av allmänintresse tycker vi. Jag ska försöka igen, har ni tips på tidningar/journalister är ni mycket välkomna med dem.

          • En bra advokat är A och O men det är inte alltid ens det räcker. Jo, vi vet att det finns en beröringsskräck inom media för det här ämnet. Och så länge man inte uppmärksammar de här problemen stort så länge kommer det fortgå. Vi har naturligtvis kontakter med både journalister och juridiskt kunniga personer men har inte makt att påverka vad de ska skriva om eller gå vidare med. Det är bra att ha kontakt med organisationer och sakkunniga i ämnet som kan ge råd om hur man ska gå vidare för det ser ju olika ut från fall till fall och det går därför inte att ge några generella råd. Det enda vi kan råda till är att aldrig ge upp hoppet och att inte sluta kämpa för att ge sitt barn en så trygg uppväxt som möjligt.
            mvh
            Suspicio

  2. Vill bara säga faaan vilken grymt bra sida ni gör – på alla sätt! SÅ GENOMARBETAD! SÅ KOMPETENT! HEDERS! TACK!
    Förortskärringen och Yakidas bästis

    • Stort tack. Det omdömet värmer.
      mvh
      Suspicio

  3. 8 Göte

    Mia,
    Jag hade tagit bilder på barnet innan han lämnas till fadern. Därefter visa bilderna för socialen under tiden som han är borta. När sonen kommer tillbaka – om det skett någon förändring så ta nya bilder och använd dem som bevisning. Problematiken ligger just i bevishanteringen hur ska dem veta om det är du eller fadern som tillskansat sonen dessa ”märken”. Sen undrar man ju givetvis vilken rätt soc har att hindra dig från att anmäla,vi lever i ett demokratiskt samhälle där man har rätt till det. Vidare hade jag nog bara bokat tid hos läkaren för en ”rutin-kontroll” av sonen och utvecklat det till en undersökning där sonens tillstånd fastställs. Lev väl o hoppas det blir bättre.

  4. Göte – du framför önsketänkande. Tyvärr. Jag tror det var här på Suspicio jag läste om en mamma som försökt samla bevis mot pappan och blev anklagad för innehav av barnporr. Socialen och rättssystemet har havererat och jagar nu mödrar som vill skydda sina barn.
    Min son och jag har inte en chans. De kommer att trasa sönder hans barndom och jag kan bara stå och se på.



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 50 andra följare

%d bloggers like this: