Vi vill börja med att poängtera att vi inte haft kontakt med någon i detta fall utan har endast läst det som står i domen om brottmålet där pappan dömdes till fängelse för 1.Våldtäkt mot barn, 2. Sexuellt övergrepp mot barn. 3. Sexuellt utnyttjande av minderårig.

I mån av tid brukar vi ta del av övrig dokumentation och handlingar i liknande fall för att få ett gediget underlag och skapa oss en helhetsbild.  Den samlade bild vi fått genom åren är att barn som berättar om sexuella övergrepp avfärdas av både socialtjänst och domstolar i allt för stor utsträckning och detta gäller i synnerhet om den ena föräldern tror på barnet och vägrar lämna ut det för umgänge med förövaren.

Ovanligt med falska anklagelser om sexuella övergrepp på barn

De studier vi tagit del av genom åren visar entydigt att det är högst o v a n l i g t med falska anklagelser om sexuella övergrepp på barn och vid vårdnadstvister (som uppkommer då förövaren inte får umgänge med sitt offer) har man kunnat påvisa att i inget fall rörde det sig om falska anklagelser om sexuella övergrepp vid vårdnadstvister. I en  amerikansk studien framkom det att i två (2) % av fallen kunde röra sig om f e l a k t i g a utpekanden. Alltså inte f a l s k a utan det varit fråga om missförstånd och annat. Viss skillnad så att säga. Denna studie innehöll 9 000 (nio tusen) vårdnadsfall.

Ovanligt med vårdnadstvister

I Sverige löser de flesta par som separerar umgänge och vårdnaden om barnen på egen hand. Utan inblandning av myndigheter. Det är alltså den stora majoriteten. I jämförelse är tvister om barnen väldigt ovanligt och ännu ovanligare att dessa leder till domstolsförhandlingar och myndighetsinblandning. I den absolut minsta ”gruppen” finns fallen där barn berättat om sexuella övergrepp vilket föranlett myndighetsutredningar och där socialtjänst utreder för att sedan ge domstolen ett underlag att ta ett beslut om vem som ska ha vårdnaden om barnet och där parterna lagt in önskemål  om umgänge.

Sedan finns en lika liten grupp av tvister om barnen som leder till familjerättsutredningar som domstolsunderlag och det är i fall där föräldrar smutskastar varandra. Där de förtalar varandra inför barnen och andra och som använder barnen som ett maktmedel mot varandra. Den gruppen ska på inga villkor sammanblandas med gruppen där barn berättat om sexuella övergrepp.

Vi har hört tals om 1 (ett) enda fall där det förekommit falska anklagelser om övergrepp mot barn men där lyckades polisens utredare snabbt och proffsigt få fram detta genom barnförhören som visade att flickan skulle få en häst av sin mamma om hon berättade om sexuella övergrepp.

Socialtjänstens ansvar när en förövare inte kan dömas

Poliser är dom som är bäst på att utreda de här fallen. Men vad kan de mer göra när bevisen för övergrepp inte går att driva till åtal? Då ligger ansvaret på socialtjänsten att lyssna på polisen och behandla förövaren som en sådan även om han inte blivit dömd. Detta finns reglerat i socialtjänstlagen samt i föräldrabalken där det står att föräldrar är s k y l d i g a att skydda sina barn mot alla former av övergrepp.

Vanliga myndighetsfel

Vi återgår till att citera ur brottmålsdomen där vi får fakta på hur länge ett barn tvingas vara föremål för ”vårdnadstvist” när denne berättat om sexuella övergrepp och ingen socialtjän eller domstol lyssnar på denne utan går på förövarens linje om att mamman hjärntvättat barnen. Utifrån att ha studerat en mängd liknande fall har det visat sig att ju högre social position en förövare har och desto bättre ekonomiska förutsättningar han har. Desto större sannolikhet att socialtjänst och domstolar tror mer på honom än barnet. Ju mer socialt etablerad en förövare är desto större sannolikhet att ett våldtaget barn kommer fortsätta tvingas leva och bo med sin förövare och bli fortsatt våldtagen.

Domen vi skrev om i förra inlägget är ett praktexempel på hur svenska myndigheter tvingat ett barn att år efter år bo med sin förövare på grund av de avfärdat barnets berättelser och mamman som trott på barnet som närmast en hysteriker.

Föresten, säg den förälder som i n t e skulle bli hysterisk när ett barn berättar att en person begått sexuella handlingar mot denne? Alla föräldrar som hamnar i den här situation tror inledningsvis att myndigheter, polis och domstolar står på barnens sida och kommer hjälpa denne att få en trygg uppväxt. Men ack vad de bedrar sig. Vilket även vår mejlkorg kan bevittna.

Myndigheter, dra lärdom av detta

På grund av tidsbrist har vi inte möjighet att begära ut alla handingar ur målet utan citerar ur den här domen som de facto är ett faktaunderlag på att och domstolar SKA lyssna på barn och göra grundliga men framförallt proffsiga utredningar och g e n a s t upphöra att ”gå på känsla” utan fakta och att g e n a s t sluta tro att den mest vältaliga och mest väletablerade personen inte kan vara en förövare.

Kort bakgrund med citat ur domen:

LT dömdes nyligen för 1) Våldtäkt mot barn. 2) Sexuellt övergrepp mot barn. 3) Sexuellt utnyttjande av underårig. Påföljd: Fängelse 3 år och 6 månader.

Flickan kallas A, mamman kallas E, vi kallar förövaren för LT.

A är född 1997. År 2001 separerade LT och E. A hade växelvist boende hos föräldrarna som bodde i samma stad. 2003 flyttade LT och E ihop igen men separerade återigen 2008. Här är det viktigt att påpeka att LT är dömd för sexuella övergrepp mot A som började redan 2001 då A var fyra (4) år.

I domen står vidare att år 2009 uppstod en ”uppslitande tvist om vårdnaden om ” som pågick i flera år. Vi har inte tagit del av andra handlingar än brottmålsdomen men där framgår att LT anklagades för sexuella övergrepp på A och polisanmäldes för dessa men polisutredningarna lades ner.

En tingsrätt beslutade 2009 att LT skulle ha interimistisk boende hos LT (som skaffat sig en sambo) inom ramen för fortsatt gemensam vårdnad.

Samma tingsrätt beslutade i början av 2011 att LT skulle ha ensam vårdnad om A. I domen står också citat: Dessförinnan -sommaren 2010- inträffade en incident av betydelse. A vistades hos modern i xx. Modern vill inte att A skulle åka tillbaka till xx (red: vår mörkning av LT:s boendeort). LT åkte – utan resultat – till x (red: mörkat moderns boendeort) för att hämta A. A blev genom socialförvaltningens försorg förd tillbaka till x (red: faderns boendort. Det här rör med 99 % säkerhet om att LT begärt polishandräckning via socialtjänsten för att hämta hem A eftersom socialtjänsten själva inte har mandat att ingripa. Alltså, de begär polishandräckning av barnsexbrottsoffret raka vägen hem till till förövaren!)

Därefter följer utredningen och alla bevis som styrker att flickan är trovärdig. Där framkommer förövarens taffliga försök att bortförklara sina handlingar som han vägrar erkänna. Där finns allt från ”påverkan”, ”hämnd”, egenkonstruerade fantasier och teorier om v a r f ö r flickan berättar om långvariga övergrepp som pågått sedan hon var liten.

Barnsexbrottsoffer och bilden av dessa. Deras trovärdighet vs förövaren

Det finns en schabloniserad bild av barnsexbrottsoffer som måste bort. Fakta och forskning visar att det är mycket vanligt att barn inte berättar om sexuella övergrepp utförda av en närstående pga rädsla och/eller lojalitet. En del barn vill inte att föräldrarna ska hamna i fängelse, alla barn vill att övergreppen ska upphöra. Andra barn undrar varför deras förövare i n t e hamnar i fängelse för det de gjort.

Varför lyfter media upp förövarnas lögner men inte barnens sanning?

Ja och så detta med media! Var finns ni? Varför lyfter ni sällan eller aldrig upp dessa fall? Varför låter ni förövare komma till tals i media för att snyfta om uppslitande vårdnadstvister när det finns barn med i bilden som anklagar dessa för övergrepp? Är det inte dags att släppa fram barnen till förövarna? Hur länge tänker ni bidra till att undanhålla alla dessa rättsövergrepp som pågår mot de minsta i vårt samhälle? Er tystnad bidrar till att det här kan fortgå.

Eftersom mamman vägrar lämna ut barnet till en förövare (barnet hade berättat om övergrepp) så beslutar domstolen med socialtjänstens goda minne att barnet ska bo hos förövaren (oooh jaaa han är ju oooskyldigt anklagad, felaktigt utpekad, barnet är PASAT - dvs hjärntvättat av mamman och alla andra bortförklaringar förövarna lyckas hitta på inför socialtjänst och domstol). Barnet ska bo hos förövaren så att barnet får lika mycket umgänge med förövaren som med mamman eftersom mamman ”umgängessaboterar”.

Tror ni förövarna slutar begå våldtäkter och andra sexuella övergrepp när de fått vårdnaden? Nä, precis. Det är tvärtom. Nu kan de fortsätta utan någon som helst insyn och dessutom tysta ner barnet ännu mer.

Så fruktansvärt tragiskt när f a k t a senare visar sig att den så kallat uppslitande vårdnadstvisten inte handlade om något annat än en förövare som ville ha kontroll över sitt offer.

Det är inte bara tragiskt utan fullkomligt oacceptabelt att varken socialtjänst eller domstol genomskådande förövaren när det begav sig utan köpte hans påhitt om att mamman hjärntvättat barnet. Det kostade barnet ytterligare många år av dagliga övergrepp.

Skämmes tamejfan den oproffesionella socialtjänsten och domstolen som förlängde barnets lidande på grund av er bristande kompetens.

I det här fallet segrade sanningen till slut. Tack Kalmar Tingsrätt för att ni slutligen dömde honom till 3,6 års fängelse och stort tack för er proffesionalitet.

***

Vi lägger inte ut målnummer eller andra detaljer som n ä r beslutet togs. Vi inväntar och ser om domslutet blir överklagat till hovrätten och tittar sedan närmare hovrättens eventuella bedömning.  Det finns många olika skäl till att återkomma till det här fallet….

***

Tillägg 25 januari 2012. Av en händelse såg vi idag i ett inlägg hos Noboytoy att h*n hänvisar till en namninsamling.  I namninsamlingen beskrivs ett närmast identiskt fall som det vi skrivit om i inlägget. Skillnad är att det här barnet ska till pappan.

 Vi har ingen möjlighet här att redogöra för alla snarlika fall vi tagit del av genom åren (där vi satt oss in i varje möjlig aspekt av fallen) och som vi skrivit  om i bloggen. Men vi vågar utifrån vår kunskap påstå att det pågår en rättsröta utan dess like i Sverige mot de våra minsta och mest utsatta i samhället.

Det är så skrämmande att läsa hur myndigheter brister i sina utredningar och hur de samt domstolar låter sig manipuleras av de mest vältaliga vilka alltsom oftast även är de som tilldöms vårdnaden om barn som berättat om övergrepp. Detta trots att fakta, barns utsagor och bevis bekräftar eller påvisar att det är större sannolikhet att dessa övergrepp inträffat än att de i n t e gjort det.

Vi rekommenderar alla läsa den gripande namninsamlingen.

I övrigt har vi hört advokater be mammor tiga om sina barns övergreppstrauman eftersom de då riskerar f ö r l o r a vårdnaden till förövaren.  Ja, det är sant. De riskerar förlora vårdnaden om de berättar vad deras barn sagt att de blivit utsatta för. Så ser det ut i Sverige!

Hon är författaren som bl.a avslöjat pedofila nätverk. Hon är en av vår tids modigaste researchers och författare.  Läs intervjun med henne i dagens DN. Länk

Läs också Shedlights utmärkta inlägg om Lyda Cacho, här.  Vi har tidigare skrivit om Lydia Cacho, länk här.

2011 belönades återigen tre kandidater varav en är Camilla Landgren som skrev om Våldtäkt mot barn eller sexuellt utnyttjande av barn – en kritisk analys av den straffrättsliga tillämpningen. Det är en av de bästa vetenskapliga analyser  vi tagit del av när det gäller just granskningen av den straffsrättsliga tillämpningen och hur domstolar närmast vanemässigt - numera - bortser från lagstiftarens intentioner med den skärpta lagstiftningen 2005. Dvs den att barn under 15 år är just barn och ska behandlas som sådana och inte små vuxna - vilket domstolarna dessvärre gör.

Vi har inte haft tid att fördjupa oss i studier, forskning och annan vetenskaplig litteratur senaste halvåret. Men denna studie är i alla fall en de bästa vi tagit del av på mycket länge. Den tar upp en del av det vi själva ofta kritiserar, dvs  domstolsväsendets syn på barnsexbrottsoffer ( vs förövarna.)

Landgren granskar kritiskt hur domstolarna  förhåller sig till brott som enligt lagstiftarens intentioner är våldtäkt på barn men där domstolar ständigt tycks finna förmildrande omständigheter (ja förmildrande för förövarna) så att de döms till sexuellt utnyttjande av barn när det i själva verket borde vara för våldtäkt av barn.

Det står tydligt att svenska domstolar lägger ett enormt ansvar på barnsexbrottsoffer, ett ansvar som ska åligga den vuxne.  Många barn får bära ansvarsbördan – i fall där de inte säger nej, gör motstånd eller skriker. För det måste de göra. Än idag! Annars är de inte trovärdiga.

Jisses. Har vi inte kommit längre? Är inte tid och utveckling något som strävar framåt - hela tiden? Hur kommer det sig att vi i domslut efter domslut ser formuleringar som knappt skulle godtagits 1980? Varför når inte forskning och kunskap in i domsalarna?

Finns en del enkla lösningar på problemet: Byt ut de som gjort sitt inom rättssystemet. Ta bort dem som uppenbart inte kan sköta och ta ansvar för sina viktiga ämbeten. Släng ut dem som låter sina förövarsympatier lysa igenom  vid domslut. Detta kränker brottsoffren.

Det vore en bra början. Sedan  är naturligtvis ständig kompetensutveckling ett måste inom hela rättssystemet. Ökad kunskap om barn, viktimologi, förövare, psykopati och andra sjukliga egenskaper som gör att alltför många förövare lyckas manipulera både polis och domstol.

Vi har läst igenom Camilla Landgrens vetenskapliga analys och den håller en hög kvalité. Hon ger flera fallexemplel, jämför och visar upp det absurda i domsluten, hon analyserar domstolarnas förhållningssätt förövare vs brottsoffer vilket synliggör domstolarnas avsaknad av barnperspektiv. Men här ges också en inblick i deras avsaknad av brottsofferperspektiv i många fall. Där framkommer också att domstolar har en förlegad syn på brottsoffer och domstolarnas bristande kunskap om viktimologi känns närmast unken. Man lägger ansvaret över den vuxnes sexualitet på barnet, vilket inte bara är motbjudande utan borde närmast vara kriminellt!

Dessutom går domstolarna emot lagstiftarens intentioner som framgår tydligt i förarbetena till nya lagen 2005. I domstolarna gör de med andra ord lite som de vill.

Dessvärre har vi inte tid att lägga upp alla viktiga avsnitt här och ge våra synpunkter på dem och vi hinner heller inte på något annat sätt att fördjupa oss i den. Just nu. Men vi rekommenderar alla som är intresserade av dessa frågor att läsa den om ni inte redan gjort det. Ännu en länk (studien börjar på sidan 141.)

Ni som orkar läsa eller redan läst studien, ge gärna era kommentarer på den i kommentarsfältet, via mejl eller länka till egna bloggar ifall ni skriver om den. Självklart får ni skriva ett inlägg här som vi kan publicera, antingen anonymt eller med namn. Ni väljer själva.

***

Det är möjligt att en del förbättrats efter 2010 då groominlagen infördes eftersom den förbjuder vuxna att ta kontakt med barn i sexuella syften. Landgrens uppsats är skriven 2009. Dock har vi efter 2010  läst domslut som strider mot det som står i förarbetena till lag 2005……………. Även synpunkter på det tas emot, ja dvs om det finns exempel på förbättringar jmf 2009 ochnnan dess….

I övrigt har tre  dömda pedofiler anmält nätverket.  Vi får se om rättsväsendet hanterar deras anmälan på samma sätt som de gjorde med 97 % av de över 2 000 * anmälda våldtäkterna mot barn under 2011: ” utredningen läggs ner då brott inte kan styrkas”…..

* Vi har förnärvarande inga exakta uppgifter om anmälda sexövergrepp och våldtäkter mot barn 2011.  Sammanlagt är det dock omkring 5 000 anmälningar om sexövergrepp mot barn under 2011 men vi vet ännu inte  e x a k t hur många av de anmälda övergreppen (inkluderar alla former av sexövergrepp mot barn och inte endast våldtäkter) som gick till åtal och fällande dom 2011.  2010 var det dock endast 7 % som åtalades och dömdes….

När detta skrivs så har närmare  5 000 personer anmält via facebook att de kommer stödja ljusmanifestationen.  Förhoppningsvis är det ännu fler i verkliga livet som tänder ett ljus.

Det vore fint om den 12 januari kunde bli en stående återkommande dag att ägna alla dessa brottsoffer och överlevare en tanke - genom att tända ett ljus visar vi dem vårt stöd, visar att människor bryr sig samtidigt som det är en signal till makthavare och rättssystem att vi inte accepterar deras oförmåga att angripa de här allvarliga brotten och att vi inte accepterar den alarmerande utvecklingen som innebär att alltfler barn blir offer för pedofiler och andra barnskändare och att allt färre förövare åtalas och döms.   I Sverige.

 Här kan du se om det kommer vara någon ljusmanifestation på din ort. Om inte, så tänd ett ljus eller fler i ditt fönster.

För övrigt är det nu 145 804 personer som är med i facebookgruppen Visa pedofilers identitet , vi som vill skydda våra barn! 

Den senast nämnda facebookgruppen har inget med nätverket stoppa pedofilerna att göra men visar däremot att det finns en efterfrågan på kunskap om vilka de dömda barnskändarna är. Det är under all kritik att ett enda politiskt parti har den här frågan på sin dagordning eftersom sexuella övergrepp på barn i Sverige numera benämns som ett folkhälsoproblem och borde aktivera samt engagera alla politiska partier……………

***

P.S För säkerhets skull påpekar vi  för nya läsare att vi inte tillhör eller representerar någon politisk falang och har bloggat här sedan 2008 utan att tillhöra någon politisk organisation. Vi samarbetar bra trots skilda politiska åskådningar. Ingen av oss tillhör någon organisation och vi hyser heller inga extrema politiska åsikter.  Bloggen utgår från ett barn och brottsoffer perspektiv vilket är vårt fokus sedan 2008.  Vi uppmärksammar de flesta som i sin tur uppmärksammar problemen vi skriver om. Detta gör vi utan att ta ställning till eventuella bakomliggande politiska eller religiösa värderingar hos alla dem vi länkat till genom åren.  Vi är heller inte feminister eller rasister. Vi tar avstånd från  våld och vi tar avstånd från hot om våld.

Vårt enda syfte med bloggen sedan år 2008 är att belysa sexuella övergrepp på barn. Inget annat. Detta vet läsare som följt vår blogg under flera år men upprepas nu  för att informera alla nya läsare och för att  undvika missförstånd.

De tre som åtalats för att ha köpt och våldtagit en 14-årig serbisk flicka släpptes idag. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.823710-misstanks-ha-kopt-flicka-slapptes

Det indikerar att de kommer att frias. Flickan har bevisligen utsatts för sexuella övergrepp; hon har fått två missfall. Då har familjen skrivit in henne under falskt namn, vilket tyder på att de har något att dölja.

Det är ett barn som utsatts, det är alltså lika med våldtäkt av barn. Hur kan de åtalade släppas och frias?

Flickan har ändrat sin historia från den ursprungliga, när hon ställdes inför rätten. Är det konstigt? Tycker rätten det? Är det inte något som fattas här?  Det fattas barnperspektiv. Det fattas förståelse för brottets allvar. Det fattat kunskap om brottets karaktär. Och: Det fattas uppenbarligen skydd för flickan i framtiden.

Hur lätt är det för ett barn att ställas i en rättegångssal, med rader av vuxna allvarliga människor som stirrar? Där de som känner hennes släkt är åtalade och har tre försvarare, som med kritiska blickar iakttar henne?

Det är inte lätt att vara en vuxen målsägande. Det är ännu svårare att vara målsägande för ett svenskt barn. Det är ännu svårare att var målsägande för ett barn från en annan kultur. Vilken hänsyn har domstolen tagit  till detta? Knappast någon som det verkar. Det är ju svensk vuxen rättvisa som ska skipas här. Då kan man inte ta” ovidkommande” hänsyn. Bevisprövning – ”rättvisa” framför allt. Det vill säga vuxen” rättvisa”. Åklagaren uttalar i en intervju:

”Flickan har haft att ta hänsyn till sin far och andra släktingar i Serbien, alltså till relationer  och personer som hon är beroende av i framtiden” 

Hur kan man kräva att ett barn, som är beroende av de som ursprungligen lämnat henne, troligen sålt henne, ska vittna mot dessa? Om hon ska tillbaka till dem?

Varför erbjuds inte flickan stöd och en trygg framtid? Var finns barnkonventionen nu?  Varför används inte inspelat material  så att flickan slipper vittna i rätten? OCH. Varför erbjuds inte flickan skydd i framtiden så hon vågar berätta obehindrat? [...]

Det var en del av shedlights viktiga inlägg som går att läsa i sin helhet här.

Upplevelser måste bearbetas. Att återse den person som man blivit traumatiserad av – och ställa denne till svars – kan vara till stor hjälp i rehabiliteringen för ett brottsoffer. När nu Socialstyrelsen utvärderar den så kallade medlingslagen måste först och främst ordet medling bort. Medling antyder förlåtelse. Det borde heta förövarkonfrontation. Förövaren ska inte heller ha makt att säga nej till en konfrontation, utan måste stå till förfogande om hans offer så önskar, skriver Olof Risberg och Börje Svensson.

[...] Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra någon från en sådan åtgärd, döms för övergrepp i rättssak, till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma ska gälla, om man med någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom från att avge en sådan utsaga. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst två år och högst åtta år [...] Länk till studie om övergrepp i rättssak

Det är viktigt att anmäla försök att tysta brottsoffer till polis och/eller åklagare.

P.S Du glömmer väl inte att tända ett ljus den 12 januari 2012

Vi har tagit del av domslut, artiklar och vittnesmål där svenska barn berättar om hur deras förövare sålt (lånat ut) dem till andra pedofiler. I Sverige. Nyligen dömdes en svensk som våldtagit barn i Filipinerna och som dessutom planerade att göra en ny våldtäktsresa dit. Man fann att han hade egenproducerade bilder/filmer på våldtäkter av barn. Mycket små barn. Han var även en del i en större barnporrhandel.

Han är långt ifrån ett undantag utan tvärtom en allt vanligare typ av brottsling.

Barn är morgondagens vuxna. De är vår framtid. Om inte makthavare och vuxenvärlden starkt tar avstånd ifrån och angriper brott mot barn så sänder detta ut signaler till morgondagens vuxna. Om man ser detta ur ett mer övergripande perspektiv så förstår man att det inte är en slump att många grova brottslingar är brottsutsatta barn som aldrig blev uppmärksammade, lyssnade på eller fick rättslig upprättelse.

Det betyder dock inte att alla brottsutsatta barn blir grova brottslingar. Men man får inte bortse från sambandet. Man får heller inte bortse från att brottsutsatta barn som inte får rättslig upprättelse eller hjälp att bearbeta sina trauman växer upp med konsekvenser som ofta påverkar dem för resten av livet och med misstro mot vuxenvärlden och med stora tillitsskador som i sin tur ger en rad negativa konsekvenser. Både för dem själva men även andra. Där finns en allmän misstro mot både myndigheter och makthavare  -mycket av den ser man idag i olika former på nätet. På nätet där även förövare gör sina röster hörda idag.

Att inte angripa sexbrott mot barn eller synliggöra problemet är inte bara ett svek, det sänder också ut signaler till morgondagens vuxna och allra högsta grad till dagens vuxna om att brott mot de minsta inte är värda att ta på allvar.

Att missnöjet mot nonchalansen växer märks om inte annat på nätet. Det finns en enorm misstro till både rättssystem och makthavare som inte förmår (vill?) ta tag i de här allvarliga frågorna och lyfta fram dem dagordningen.  Människor upprörs också över att domstolar inte tillämpar strafflagstiftningen så som man får anta att det var tänkt utan istället ständigt tycks  finna förmildrande omständigheter som gör att en pedofil förövare får det lägsta straffet på straffskalan istället för det högsta. Ja, i de få fall de överhuvudtaget döms.

Människor är med rätta allvarligt upprörda över att varken makthavare, rättsväsende eller domstolsväsende bidrar till att stävja de här brotten genom att markera allvaret i dem.  I dag är sexbrott mot barn så vanligt att det tycks som de allra flesta känner någon eller några drabbade men trots det behandlas det närmast som ett ickeproblem. Med undantag från frivilligorganisationer och ideella krafter som försöker belysa detta (trots att de utsätts för både hot och hat för sitt engagemang).

Det här problemet ägs inte av ideella krafter. Det är samhället, makthavarna och våra folkvalda som ska angripa det gemensamt. Med full kraft. Men trots upprop och  signaler från de med kunskap i frågan så händer det alltför lite.

/…/Och vi uppmanar alla vuxna att lyssna noga! Om barn möts av genuint intresserade vuxna som visar barnen att deras synpunkter och åsikter är viktiga och värda att ta på allvar i det vuxna beslutsfattandet, så lär sig våra barn att det går att påverka och ta ansvar för att bidra till att förändra situationer som inte är bra. Härigenom läggs grunden för demokrati bland kommande generationer./…/ Länk vårt inlägg om denna uppmaning som kom från BRIS, UNICEF, RB, PLAN, SOS, Ecpat, Childhood mfl.

Så här skrev vi 3 april 2010:

[...] År 2004 ansåg rättsväsende och politikerna att det var alarmerande att ”bara” 38% av  barnsexbrottmålen gick till åtal. Artikel från 2004: ”Antalet anmälda sexövergrepp på barn pendlar mellan 2 000 och 2 500 fall årligen. För två år sedan, 2002, lyckades åklagare samla tillräckligt med bevis för att åtala i 36 procent av fallen. Det var en förbättring jämfört med tidigare, men ansågs ändå vara för få. Riksåklagaren storsatsade på kompetensutveckling av åklagare. Fler misstänkta skulle åtalas var det tänkt. Det blev tvärtom. Förra året gick bara 28 procent till åtal. – Vi får inte dra för stora växlar på det här. Men det är mycket, mycket allvarligt att det på ett år har blivit den här minskningen, säger justitieminister Thomas Bodström till TT[...] Länk till inlägget

I dag är siffran på åtal och fällande domar nere på omkring 3 – 7 % och det är naturligtivs något som påverkar hela samhället. Sverige har till och med blivit kritiserat av Amnesty.

År 2011 anmäldes fyra gånger fler våldtäkter mot barn än under 2010 och något måste göras.

I USA försöker makthavarna väcka uppmärksamhet i frågan. I Sverige är det så gott som tyst. I USA har man även funnit en 100 % ig återfallsförebyggande metod. I Sverige släpper vi ut förövarna utan någon som helst kontroll. Därför är det heller inte förvånande att det dyker upp sajter på nätet som publicerar domslut och berättar var förövarna bosätter sig.

Frågan vi ställer oss är varför inte fler av de här brotten klaras upp, varför är domsluten så milda, varför behandlar man återfallspedofiler som förstagångsförbrytare och varför ser inte våra folkvalda allvarligt på den här typen av grov brottslighet mot barn?

P. S Glöm inte bort att tända ett ljus den 12 januari 2012.