Stort tack till alla trogna läsare som följt oss sedan 2008 och nya läsare som tillkommit under resans gång. Tack för att ni följt oss i våra små tappra försök att uppmärksamma några av de värsta brott barn kan utsättas för.

Om vi finner någon som kan hålla artikelsamlingen uppdaterad kan ni fortsätta följa fakta om den omfattande sexbrottsligheten mot barn. I Sverige. Brott som oftast utförs av de som ska vara barnens beskyddare och trygghet.

Glöm aldrig bort att tystnaden är förövarnas bästa skydd!




Woody Allen förnekar naturligtvis övergreppsanklagelserna som hans dotter Dylan Farrow framfört i media. Till sitt försvar använder han ett av de närmast klassiska försvarsstrategierna: att anklaga mamman för att ha hjärntvättat/manipulerat dottern att minnas/berätta om sexuella övergrepp som enligt förövaren aldrig inträffat.

När övergrepp uppdagas leder det ofta till skilsmässa/separation. Det kan också vara så att barn inte berättar förrän de är trygga och inte längre är under inflytande av förövaren. Detta kan leda till en vårdnadstvist då barnet/barnen vägrar träffa förövaren, eller att den beskyddande föräldern inte lämnar ut barnet/barnen för umgänge.

Vi på Suspicio utger oss inte för att vara experter på förövare eller förövarpsykologi. Men vi har genom åren både hört, läst och lärt oss en hel del om förövare och om de som faktiskt blir f e l a k t i g t utpekade (observera att det faktiskt händer – ytterst sällan - att det uppstår m i s s f ö r s t å n d som innebär att någon kan bli felaktigt utpekad, alltså inte f a l s k t anklagad, för sexuella övergrepp) och vet därför att det finns en rad anmärkningsvärda skillnader på förövarbeteenden i jämförelse med de som blivit f e l a k t i g t utpekade.

Vi kommer naturligtvis aldrig att blogga om dessa skillnader men vågar påstå att en av de  vanligaste förövarlögnerna – förutom att förövaren hävdar att barnet ljuger – är att anklaga barnet för att ha blivit utsatt för hjärntvätt/manipulation. En oskyldig person behöver inte ta till med den typen av lögner och påhitt till sitt försvar. Faktum är att en felaktigt utpekad person (enligt vår uppfattning) oftast inte ens kommer på tanken att det skulle kunna röra sig om hjärntvätt/manipulation. De oskyldiga söker helt andra svar på det f e l a k t i g a utpekandet och om detta kommer vi alltså inte att gå närmare in på i bloggen utan sprider vår kunskap på andra sätt.

Många vet säkert att det är häpnadsväckanden ofta en förövare använder sig av lättkontrollerade lögner. De framför sina lögner tvärsäkert i olika sammanhang och tror därför förmodligen att ingen kommer  i detalj granska det de säger. När man granskar en manipulativ/ljugande förövares lögner blir man ofta mycket förvånad över hur djärva de är i sina utsagor och påståenden. Många offer och deras försvarare är så säkra på att bli lyssnade på och trodda att de sällan gör sig besväret att bemöta lögnerna. Det innebär dessvärre att lögnerna kan bli till ”sanning” i rättsliga sammanhang.

Woody Allen menar att det är Dylan Farrows mamma, hans ex, Mia Farrow som manipulerat Dylan att berätta/minnas sexuella övergrepp i barndomen och menar att det rör sig om förtal.
Dylan Farrow försvarar sig: ”I have never wavered in describing what he did to me. I will carry the memories of surviving these experiences for the rest of my life,” Dylan said.  She went on to challenge other points in Allen’s op-ed, calling it ‘the latest rehash of the same legalese, distortions, and outright lies he has leveled at me for the past 20 years.”

Och så listan med de lättkontrollerade lögnerna.

This week, a number of commentators have published articles containing incorrect and irresponsible claims regarding the allegation of Woody Allen’s having sexually abused his adopted daughter, Dylan Farrow. As the author of two lengthy, heavily researched and thoroughly fact-checked articles that deal with that allegation—the first published in 1992, when Dylan was seven, and the second last fall, when she was 28—I feel obliged to set the record straight. As such, I have compiled the following list of undeniable facts:

1.   Mia never went to the police about the allegation of sexual abuse. Her lawyer told her on August 5, 1992, to take the seven-year-old Dylan to a pediatrician, who was bound by law to report Dylan’s story of sexual violation to law enforcement and did so on August 6.

2.   Allen had been in therapy for alleged inappropriate behavior toward Dylan with a child psychologist before the abuse allegation was presented to the authorities or made public. Mia Farrow had instructed her babysitters that Allen was never to be left alone with Dylan.

3.   Allen refused to take a polygraph administered by the Connecticut state police. Instead, he took one from someone hired by his legal team. The Connecticut state police refused to accept the test as evidence. The state attorney, Frank Maco, says that Mia was never asked to take a lie-detector test during the investigation.

4.   Allen subsequently lost four exhaustive court battles—a lawsuit, a disciplinary charge against the prosecutor, and two appeals—and was made to pay more than $1 million in Mia’s legal fees. Judge Elliott Wilk, the presiding judge in Allen’s custody suit against Farrow, concluded that there is “no credible evidence to support Mr. Allen’s contention that Ms. Farrow coached Dylan or that Ms. Farrow acted upon a desire for revenge against him for seducing Soon-Yi.”

5.   In his 33-page decision, Judge Wilk found that Mr. Allen’s behavior toward Dylan was “grossly inappropriate and that measures must be taken to protect her.” The judge also recounts Farrow’s misgivings regarding Allen’s behavior toward Dylan from the time she was between two and three years old. According to the judge’s decision, Farrow told Allen, “You look at her [Dylan] in a sexual way. You fondled her . . . You don’t give her any breathing room. You look at her when she’s naked.”

6.   Dylan’s claim of abuse was consistent with the testimony of three adults who were present that day. On the day of the alleged assault, a babysitter of a friend told police and gave sworn testimony that Allen and Dylan went missing for 15 or 20 minutes, while she was at the house. Another babysitter told police and also swore in court that on that same day, she saw Allen with his head on Dylan’s lap facing her body, while Dylan sat on a couch “staring vacantly in the direction of a television set.” A French tutor for the family told police and testified that that day she found Dylan was not wearing underpants under her sundress. The first babysitter also testified she did not tell Farrow that Allen and Dylan had gone missing until after Dylan made her statements. These sworn accounts contradict Moses Farrow’s recollection of that day in People magazine.

7.   The Yale-New Haven Hospital Child Sex Abuse Clinic’s finding that Dylan had not been sexually molested, cited repeatedly by Allen’s attorneys, was not accepted as reliable by Judge Wilk, or by the Connecticut state prosecutor who originally commissioned them. The state prosecutor, Frank Maco, engaged the Yale-New Haven team to determine whether Dylan would be able to perceive facts correctly and be able to repeat her story on the witness stand. The panel consisted of two social workers and a pediatrician, Dr. John Leventhal, who signed off on the report but who never saw Dylan or Mia Farrow. No psychologists or psychiatrists were on the panel. The social workers never testified; the hospital team only presented a sworn deposition by Dr. Leventhal, who did not examine Dylan.

All the notes from the report were destroyed. Her confidentiality was then violated, and Allen held a news conference on the steps of Yale University to announce the results of the case. The report concluded Dylan had trouble distinguishing fantasy from reality. (For example, she had told them there were “dead heads” in the attic and called sunset “the magic hour.” In fact, Mia kept wigs from her movies on styrofoam blocks in a trunk in the attic.) The doctor subsequently backed down from his contention.

The Connecticut state police, the state attorney, and Judge Wilk all had serious reservations about the report’s reliability.

8.   Allen changed his story about the attic where the abuse allegedly took place. First, Allen told investigators he had never been in the attic where the alleged abuse took place. After his hair was found on a painting in the attic, he admitted that he might have stuck his head in once or twice. A top investigator concluded that his account was not credible.

9.   The state attorney, Maco, said publicly he did have probable cause to press charges against Allen but declined, due to the fragility of the “child victim.” Maco told me that he refused to put Dylan through an exhausting trial, and without her on the stand, he could not prosecute Allen.

10.   I am not a longtime friend of Mia Farrow’s, and I did not make any deal with her. I have been personally accused of helping my “long-time friend” Mia Farrow place the story that ran in Vanity Fair’s November 2013 issue as part of an effort to help launch Ronan Farrow’s media career. I have also been accused of agreeing to some type of deal with Mia Farrow guaranteeing that the sexual-abuse allegation against Woody Allen would be revisited. For the record, I met Mia Farrow for the first time in 2003, more than 10 years after the first piece was published, at a nonfiction play she appeared in for a benefit in Washington, D.C. I saw her and Dylan again the next day. That is the last time I saw her until I approached her in April 2013 to do a story about her family and how they had fared over the years. I talked to eight of her children, including Dylan and a reluctant Ronan. There was no deal of any kind. Moses Farrow declined to be interviewed for the 2013 piece.

Read: The scathing 33-page decision from the presiding judge in Woody Allen’s 1992 custody suit against Mia Farrow.



Ny övergreppsdebatt om Woody Allen

Stockholm

”Tänk om det hade varit ditt barn, Cate Blanchett?”, skriver Dylan Farrow, och framför åter de anklagelser om sexövergrepp som framkom vid Allens separation från Mia Farrow i början av 1990-talet.   Mia Farrow lämnade Allen i samband med att han inledde ett förhållande med flickvännens adoptivdotter, hans nuvarande hustru Soon-Yi Previn, då drygt 20 år. Enligt Dylan Farrow förgrep han sig i samma veva på henne, som då var 7-8 år.

”Louis CK? Alec Baldwin? Om det hade varit du, Emma Stone? Eller du, Scarlett Johansson? Du kände mig när jag var en liten flicka, Diane Keaton. Har du glömt mig?” skriver hon i det känslostarka brevet. ”Smärtsam situation”. Dylan Farrow har tidigare inte varit så här offentlig med anklagelserna. I vårdnadstvisten mellan Woody Allen och Mia Farrow 1994 fanns uppgifterna med, men en domare i New York fick nöja sig med att konstatera att de inte gick att bevisa.

Cate Blanchett uttalar sig försiktigt efter att artikeln publicerats: -Det har uppenbarligen varit en lång och smärtsam situation för familjen, och jag hoppas att de kommer till ro och finner en lösning, säger hon enligt medier i Hollywood. Enligt The New York Times är en anledning till att brevet kommer nu att Allen nyligen hyllades med en karriärutmärkelse vid Golden Globe-galan. 78-åringen är också aktuell med en manusnominering för senaste filmen Blue Jasmine, med just Cate Blanchett i huvudrollen, inför Oscarsgalan den 2 mars.

På sociala medier debatteras nu flitigt om sexanklagelserna innebär att man ska bojkotta Woody Allens filmer. Allen tyst-. Själv dök Allen inte upp på Golden Globe, men både ex-flickvännen Farrow och hennes son Ronan Farrow twittrade hånfullt under galan Ronan Farrow skrev: ”Missade Woody Allen-hyllningen. Hade de med den delen där en kvinna offentligt berättat att han ofredade henne när hon var sju, före eller efter Annie Hall?” Annie Hall är en av Woody Allens mest hyllade filmer. Woody Allen har inte kommenterat Dylan Farrows brev i The New York Times. [ Artikel i NT 2 februari 2014]

***

Del av Artikeln i NYTimes 2 februari:

WHEN Woody Allen received a Golden Globe award for lifetime achievement a few weeks ago, there was a lively debate about whether it was appropriate to honor a man who is an artistic giant but also was accused years ago of child molestation. Allen’s defenders correctly note that he denies the allegations, has never been convicted and should be presumed innocent. People weighed in on all sides, but one person who hasn’t been heard out is Dylan Farrow, 28, the writer and artist whom Allen was accused of molesting.

Dylan, Allen’s adopted daughter who is now married and living in Florida under a different name, tells me that she has been traumatized for more than two decades by what took place; last year, she was belatedly diagnosed with post-traumatic stress disorder. She says that when she heard of the Golden Globe award being given to Allen she curled up in a ball on her bed, crying hysterically. With everyone else commenting, she decided to weigh in as well. (Full disclosure: I am a friend of her mother, Mia, and brother Ronan, and that’s how Dylan got in touch with me.) She has written a letter that I’m posting in full on my blog, nytimes.com/ontheground. I reached out to Allen several days ago, and he declined to comment on the record.

Dylan writes:

That he got away with what he did to me haunted me as I grew up. I was stricken with guilt that I had allowed him to be near other little girls. I was terrified of being touched by men. I developed an eating disorder. I began cutting myself. That torment was made worse by Hollywood. All but a precious few (my heroes) turned a blind eye. Most found it easier to accept the ambiguity, to say, “who can say what happened,” to pretend that nothing was wrong.  [...]

Här är länk till brevet:

What’s your favorite Woody Allen movie? Before you answer, you should know: when I was seven years old, Woody Allen took me by the hand and led me into a dim, closet-like attic on the second floor of our house. He told me to lay on my stomach and play with my brother’s electric train set. Then he sexually assaulted me. He talked to me while he did it, whispering that I was a good girl, that this was our secret, promising that we’d go to Paris and I’d be a star in his movies. I remember staring at that toy train, focusing on it as it traveled in its circle around the attic. To this day, I find it difficult to look at toy trains.

For as long as I could remember, my father had been doing things to me that I didn’t like. I didn’t like how often he would take me away from my mom, siblings and friends to be alone with him. I didn’t like it when he would stick his thumb in my mouth. I didn’t like it when I had to get in bed with him under the sheets when he was in his underwear. I didn’t like it when he would place his head in my naked lap and breathe in and breathe out. I would hide under beds or lock myself in the bathroom to avoid these encounters, but he always found me. These things happened so often, so routinely, so skillfully hidden from a mother that would have protected me had she known, that I thought it was normal. I thought this was how fathers doted on their daughters. But what he did to me in the attic felt different. I couldn’t keep the secret anymore.[...] Woody Allen is a living testament to the way our society fails the survivors of sexual assault and abuse. So imagine your seven-year-old daughter being led into an attic by Woody Allen. Imagine she spends a lifetime stricken with nausea at the mention of his name. Imagine a world that celebrates her tormenter. Are you imagining that? Now, what’s your favorite Woody Allen movie?



Vi har skrivit det tidigare och skriver det igen…Sverige behöver fler modiga journalister som vågar beskriva utsatta gruppers/individers verklighet. Efter att ha börjat lyssna på Martin Schibbyes och Johan Perssons bok på P1 förstår man bättre vad som är deras drivkraft och det stärker beundran för dem och deras journalistiska insatser. Lyssna på boken, länk!



På måndag lanseras en betaversion av en ny sajt, Lexbase.se, som gör alla brottsmålsdomar, som är fem år eller yngre, enkelt sökbara.  På måndag 27 januari presenteras detta offentligt. Journalister och reportrar är varmt välkomna att delta på detta för att få närmare information. Presentationen kommer att hållas på Clarion hotell, Skanstull, kl 12:00, vi serverar lunchmacka. Då finns det möjlighet att ställa alla frågor kring tjänsten. Är ni intresserade av att delta så OSA till press@lexbase.se innan måndag kl 10:00. Länk

Tillägg: Länk till Lexbase



Den dumma hemligheten

Äntligen har det kommit ut en sagobok för barn från 3 år som har varit utsatta för sexuella övergrepp eller för barn där man misstänker övergrepp. Hur pratar man med ett litet barn om Sexuella övergrepp? Sagoboken Den dumma hemligheten kan vara ett bra hjälpmedel och ett naturligt sätt för dig att börja prata med ditt barn om sexuella övergrepp. Introduktionspriset på boken: 250 kronor plus frakt och porto 49 kronor. Ordinarie pris 285 kronor. Introduktionspriset gäller till och med den 30 november 2013. Gör din beställning enligt följande: 

På nätet

Förskottsbetala på En hjälpande hand i Sveriges Bankgiro 5838-3423. Skriv Den dumma hemligheten, ditt namn och adress. Maila a@enhjalpandehand.com och meddela att du har gjort en beställning.  I butik. Boken finns även att köpas på Akademibokhandeln i Halmstad.

Den dumma hemligheten

Baksides text

Fia är en helt vanligt flicka som älskar sin familj. Hon tycker mycket om att leka med sina storasystrar. När de är i skolan leker hon med sin allra bästa vän Lena som bor på samma gata. I berättelsen blir Fia utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa. Fia blir väldigt förvirrad och ledsen. Hon blir så negativt påverkad av övergreppen att hon slutar upp med att leka, matlusten blir påverkad och hon får mardrömmar som stör hennes nattsömn. Hon tar dessutom skulden på sig själv. Boken har flera viktiga budskap bland annat att det inte är barns fel när vuxna utsätter barn för sexuella övergrepp, Att det är viktigt att berätta om övergrepp även om barnet inte får lov för förövaren. Men också att det finns både dumma och snälla hemligheter. Utsatta barn kan känna igen sig i Fia och kan då associera till sig själva utifrån vad de har varit med om. Barn som är utsatta för sexuella övergrepp får också vetskap om att det finns fler barn i samma situation och att de därför inte är ensamma om att bli utsatta för sexuella övergrepp

Om författaren

Ann-Christin Stålhammar har varit utsatt för sexuella övergrepp under nästan hela sin barndom. Hon har en lång arbetslivserfarenhet där hon har träffat många barn och vuxna som varit utsatta för sexuella övergrepp. Ann-Christin Stålhammar arbetar som samtalsterapeut och driver en privat verksamhet som heter En hjälpande hand i Sverige. Den dumma hemligheten är en verklighetsbaserad berättelse. Länk till en ”Hjälpande hand” för mer info

Hallandsposten har skrivit om Ann-Christin:

Som barn blev hon utsatt för sexuella övergrepp som övergick till våldtäkter. Flyttkarusellen satte igång och skolgången blev lidande. Ann-Christin ville dö, men vändningen kom när hon tog tag i sina problem. I dag hjälper hon andra som utsatts för sexuella övergrepp och berättar här själv hur hon återfann livsglädjen.[...] Länk till artikeln i sin helhet

En hjälpande har även en facebookgrupp: https://www.facebook.com/enhjalpandehandisverige/posts/683881934956589



29 november 2013 skrev vi ett inlägg om visselblåsaren som avslöjade att nämndpolitiker och socialchefer i en Helsingborgskommun ansåg att en dömd pedofil är lämplig som adoptivförälder.  Nu har samme pedofil kidnappat barnet och flytt utomlands. Hur var detta möjligt? Vem bär ansvaret för att detta kunde ske?

Den barnsexdömde mannen har utan lov åkt utomlands med styvsonen han vill adoptera. Pojken kommer inte att återvända, enligt mannen som utreds av polis.     Det är en dramatisk utveckling som sker i fallet där en barnsexdömd man från Helsingborg vill adoptera sin styvson – något som socialnämnden sagt ja till men där tingsrätten har sista ordet. Mannen har, som HD tidigare berättat, inte fått förtroendet att vara pojkens särskilt förordnade vårdnadshavare under tiden som hans lämplighet att adoptera utreds. Det ansvaret gav tingsrätten i stället en advokat.

Trots detta har mannen på eget bevåg tagit med pojken på en resa till pojkens födelseland. Något som den särskilt förordnade vårdnadshavaren har polisanmält. – Det pågår en förundersökning om egenmäktighet med barn. Det vill säga att han olovligen, utan att vårdnadshavaren godkänt det, åkt utomlands med barnet, säger Ann-Marie Kazmirovicz, utredare av ärendet vid polisens familjevåldssektion. Flygplanet lyfte den 16 december. När HD kontaktar mannen på torsdagen befinner sig han och styvsonen fortfarande på resmålet. Bilder på mannens Facebook-sida bekräftar detta.

– Hon (vårdnadshavaren) tyckte det var olämpligt att pojken reste med mig. Men det struntar jag i. Jag gör detta för barnets bästa, vi har åkt hit för att begrava hans mamma. Som god förälder kunde jag inte lämna honom hemma i förtvivlan, säger han. Men det slutar inte där. Mannen säger sedan att pojken kommer att stanna i födelselandet. – Det är bäst med tanke på vad som händer i Sverige, med polisen och allt. Går adoptionen sedan igenom åker han till mig, annars stannar han här och bor hos sin biologiska pappa. Att pojken bor hos mig är pappans villkor för att ge sitt medgivande till adoption [...] Länk till artikeln i sin helhet i HD 10 januari 2014



De flesta som hittills svarat på vår enkät (i högerspalten – fortsätt gärna svara) vill att bloggen fortsätter – som nu - med nya ägare. Vi kan inte garantera att nya ägare kommer driva bloggen i samma anda utan får räkna med att det kan bli både bättre och sämre. Vi kan inte ens garantera att det finns någon som vill ta över bloggen och då läggs den ner. Helt och hållet.Eventuellt med innehållet liggande kvar. (Detsamma gäller om de som är intresserade av att driva bloggen vidare visar sig vara oseriösa.)

Det finns ett alternativ till det och det är att vi får in nya skribenter till bloggen. Vi har ställt frågan tidigare utan att få någon respons. Men vi gör nu ett sista försök.

Vi är övertygade om att alla har n å g o t att säga när det kommer till frågor kring barns utsatthet.

Som ni sett har vi inte skrivit så mycket egna inlägg senaste året utan citerat och  länkat till artiklar som vi ibland kommenterat. Vi kräver inte mer av eventuella skribenter. Hittar du en artikel får du gärna citera den och komma med egna synpunkter, funderingar eller inbjuda till diskussion. Fast det är inte nödvändigt, du behöver inte ens ha kommentarsfunktionen aktiverad om du inte vill, du är fri att enbart dela med dig av något du sett, hört eller läst. Du kan också skriva egna inlägg utan andra krav än att de ska ha med ämnet utsatta barn att göra – håller en god ton och avstår från att göra PR för någon politisk eller religiös åskådning. Du väljer helt och hållet själv.

Dessutom har du möjlighet att vara helt anonym.

Om du är intresserad av att skriva inlägg på bloggen eller vill ta över den, mejla oss på: tipsaoss@gmail.com

Vi önskar få svar före den 31 januari 2014 och kommer ta beslut om bloggens framtid i samband med månadsskiftet.



- Blev det tillåtet Att sexutnyttja och våldta minderåriga barn mot betalning (Detta trots att FN:s barnrättskommitté har riktat kritik mot Sverige för att sexköp av minderåriga i Sverige ses som ett mindre allvarligt sexualbrott mot barn) :

- Var det okej för  kommuner att ljuga för förskoleföräldrar om i vilken omfattning en pedofil förövare arbetat på förskolor:

- Gick journalisten Karsten Bringmark på tidningen Skånskan ut öppet och försvarade samt sympatiserade med en dömd pedofil som gjort sig skyldig till grov våldtäkt av barn:

- Beslutade Kriminalvården att  placera en sadistisk sexualförbrytare i närheten av en hästgård för unga flickor:

- Häktades en pedofil för sexuellt ofredande i oktober men släpptes i avvaktan rättegång och det uppdagades senare att han gjort sig skyldig till fler sexuella övergrepp mot barn. Borde inte samhället/domstolar/åklagare vid det här laget inse att en pedofil oftast är en återfallsbrottsling. För att skydda barn bör pedofiler vara antingen inlåsta, kastrerade eller  gps-övervakade med fotboja

- Ger staten våldtäktsmän utmätningsskyddat ”skadestånd” ¨på grund av patetiska teknikaliteter:

- Berättar ett 40-tal elever om sexuella övergrepp utförda av lärare och om hur tidigare anmälningar har tystats ner och detta fortsätter att sopas under mattan istället för att belysas som det stora samhällsproblem det faktiskt är; att i Sverige finns det enormt många människor bestående av likasinnade i olika samhällspositioner som skyddar pedofiler och barnskändare. En sådan här skandal skulle uppdagats för länge sedan om det inte funnits de som månar om pedofiler och barnskändare. Allt på bekostnad av de utsatta barnens mående och presumtiva offers beskydd.

- Fortsätter det att vara öppen jaktsäsong på barn för pedofiler på nätet. Om polisen fick prioritera dessa och andra sexbrott mot barn skulle omfattningen minska avsevärt. Men istället för noll tolerans mot alla former av övergrepp mot morgondagens vuxna har vi det i stället i trafiken:

- Valde tingsrätten i Västmanland att fria en fosterhemspappa för våldtäkt trots att man säkrat bevis i form av sperma. Hovrätten ändrade dock tingsrättens friande dom:

- Anser socialtjänsten  I Helsingborg att en dömd barnskändare ska få adoptera ett minderårigt barn. Naiviteten/okunskapen eller sympatin med förövaren är skrämmande. Riktigt skrämmande. Barn ska skyddas från dömda pedofiler. Men i Sverige fortsätter man placera barn hos pedofiler, antingen som i detta fall, via adoption men oftast i vårdnadstvister där barn berättat om övergrepp. Hur länge ska vi tillåta att det här sker? Hur länge ska vi se på medan barn får sina liv förstörda ? Visselblåsaren som avslöjade skandalen är Carina Sällberg (FP) och som en ytterligare skandal har socialchefefen Dinah Åbinger polisanmält kommunalrådet Maria Winberg Nordström för att hon berättat om skandalen på sin facebook. All heder åt Carina Sällberg (FP) och Marian Winberg Nordström (FP)

- Skyddade inte samhället en minderåriga flicka med trassliga hemförhållanden. Varför lyssnade man inte på läraren som larmade? Hur kunde samhället låta detta fortgå? Hur länge ska samhället fortsätta att nonchalera utsatta barn?

- Är barn inte ens skyddade mot pedofiler när de inlåsta på rättspsyk. En dömd pedofil ”lyckades” smuggla in en smartphone så att han via den kunde fortsätta begå brott mot barn. Hur är detta möjligt??

- Är det tillåtet för poliser att sexchatta/grooma minderåriga barn utan konsekvenser. Trots att det är förbjudet i lag. Vad allmänheten (som ju är de som polisen ska betjäna) tycker om saken spelar ingen roll. Att det redan låga förtroendet för svensk polis försämras ytterligare är inget som berör myndigheten) :

15

- Tar barnutredningar alltför lång tid. Men vad gör makthavarna åt detta alarmerande tillstånd? Skjuter till mer resurser? Näe, det handlar ju trots allt b a r a om barn:

16

- Tog polisens utredning om våldtäkt mot barn för lång tid så den misstänkte släpptes ut ur häktet. Här ser vi återigen ett (av många) exempel på hur brott mot barn bortprioriteras:

- Är det inte allvarligare att som läkare våldta två små barn och filma övergreppen än att man döms till ynka 2 års fängelse för de vidriga brotten samt pedofilporrbrott. De patetiska ”straffen” motsvarar aldrig skadan av barnskändarnas brott. Det hoppfulla i sammanhanget är att det finns modiga åklagare som vågar ta debatten:

- Låter man en sexbrottsdömd pedofil gå fri i väntan på att börja avtjäna sitt straff. N a t u r l i g t v i s fortsätter han begå sexuella övergrepp mot barn under tiden. En sexbrottsdömd ska vara inlåst. Alternativet gps-bojad och punktmarkerad. Ska det vara så svårt att förstå detta när det finns fakta på fakta som bevisar att dessa förövare i n t e slutar begå övergrepp med mindre än att de är inlåsta?

- Är det synd om pedofiler som våldtar barn. Det är så synd om pedofilen att han får skadestånd av staten när utredningen drar ut på tiden:

- Blev det tillåtet att gängvåldta ett barn eftersom att man inte kunde anta att offret befann sig i ett hjälplöst tillstånd. Det vill säga man utgår från att ett minderårigt barn som inte vågar skrika och protestera frivilligt ”har sex” med 6 unga män. Domstolen kunde heller inte bedöma att våldtäktsmännen hade som uppsåt att kränka henne sexuellt.  Domstolen brydde sig heller inte om att lagen ändrats angående ”hjälplöst tillstånd”: Begreppet hjälplöst tillstånd i våldtäktsbestämmelsen har sedan den 1 juli 2013 tagits bort ur lagtexten och ersatts med det vidare begreppet ‘särskilt utsatt situation’ samtidigt som rekvisitet ‘allvarlig rädsla’  lagts till. Gruppvåldtäktsmännen friades:

- Friade ännu en tingsrätt en återfallspedofiltorsk för sexköp av barn. Hovrätten som ändrade tingsrättens dom var inte mycket bättre. Pedofilen dömdes till en (1!) månads fängelse och 10 000 kr i skadestånd:

 - Har vi så mycket rättssäkerhet att vi står i en situation där domstolar inte längre klarar av att döma i allvarliga brott där de åtalade nekar….Vi har ärendet om killarna som stötte en flaska i underlivet på en flicka där åklagarna inte kunde visa att de inte hade förstått att hon inte var med på det….Hur kunde det bli så här?…Det handlar om att den fria bevisvärderingens princip har luckrats upp med ett antal hjälpregler som, strikt tillämpade, omöjliggör fällande domar om den tilltalade inte erkänner. Dessa hjälpregler har långsamt smugits på oss med de godaste föresatser, men när de kombineras får förödande konsekvenser.

- Har vi en riksdagsledamot som slår knut på sig själv i försöken att underlätta barnporrinnehav för pedofiler:

- Blev våldtäktsoffer misstrodda av polisen:

- Friades ännu en våldtäktsman trots att det fanns teknisk bevisning:

- Vågade den 15-åriga flickan som blev gruppvåldtagen och fick se sina förövare frias berätta sin historia:

- Gav överläkaren den dömde pedofilen permissioner att vistas i en lägenhet i ett barntätt bostadsområde och möjligjorde därmed för pedofilen att begå nya sexuella övergrepp mot barn. Nu åtalas han för tjänstefel:

- Fortsätter man att ha noll koll på utsläppta pedofiler trots att man vet att de flesta ”återfaller”. Det finns ingen som helst kontroll över dem. De kan fortsätta umgås med barn, bosätta sig i barntäta områden, ha kontakt med barn på nätet, inleda relationer med kvinnor som har minderåriga barn. Trots att fakta och forskning visar att pedofilerna måste punktmarkeras efter avtjänat straff för att förebygga att de fortsätter förstöra livet för ännu fler barn:

- Friar man en pedofil trots att han erkänt brotten:

- Dömer man pedofil till skyddstillsyn och på osakliga samt ovetenskapliga grunder menar att det inte bedöms föreligga någon risk för återfall:

- Tar man inte inhemsk barnprostitution på allvar:

- Fortsätter man behandla återfallspedofiler som förstagångsbrottslingar som får till konsekvens att när de avtjänat sina patetiska ”straff” är ute igen och förstör livet nya barn:

- Fortsatte Jönköpings tingsrätt sitt ömkande med pedofiler. Även denna slapp sitta häktad och kunde fortsätta begå sexbrott mot barn:

- Röjer domstolen ett barns identitet:

- Lyssnar man mer på förövaren än offret:

- Är våldtäktsmännen allt yngre och flickor riskerar utsättas för våldtäkt i skolan:

- Vaknade Sverige och insåg att pedofiler världen runt kan sitta hemma och dirigera våldtäkter på små barn i realtid. Något som inte alls är nytt och som de kunnat göra i många år:




Creeper MediaCreeper Twingly BlogRank wordpress blog stats

Copyright © 2008 – 2014 Suspicio. All Rights Reserved. Inte tllåtet att kopiera material från bloggen, länka till bloggen vid ctat ur materalet

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 50 andra följare