Socialtjänst och domstol skickade barnet till förövaren…

29Jan12

I förra inlägget skrev vi om ett brottmål där förövaren dömdes till 3,6 års fängelse för sexuella övergrepp på sitt barn.

Vi vill börja med att poängtera att vi inte haft kontakt med någon i detta fall utan har endast läst det som står i domen om brottmålet där pappan dömdes till fängelse för 1.Våldtäkt mot barn, 2. Sexuellt övergrepp mot barn. 3. Sexuellt utnyttjande av minderårig.

I mån av tid brukar vi ta del av övrig dokumentation och handlingar i liknande fall för att få ett gediget underlag och skapa oss en helhetsbild.  Den samlade bild vi fått genom åren är att barn som berättar om sexuella övergrepp avfärdas av både socialtjänst och domstolar i allt för stor utsträckning och detta gäller i synnerhet om den ena föräldern tror på barnet och vägrar lämna ut det för umgänge med förövaren.

Ovanligt med falska anklagelser om sexuella övergrepp på barn

De studier vi tagit del av genom åren visar entydigt att det är högst o v a n l i g t med falska anklagelser om sexuella övergrepp på barn och vid vårdnadstvister (som uppkommer då förövaren inte får umgänge med sitt offer) har man kunnat påvisa att i inget fall rörde det sig om falska anklagelser om sexuella övergrepp vid vårdnadstvister. I en  amerikansk studien framkom det att i två (2) % av fallen kunde röra sig om f e l a k t i g a utpekanden. Alltså inte f a l s k a utan det varit fråga om missförstånd och annat. Viss skillnad så att säga. Denna studie innehöll 9 000 (nio tusen) vårdnadsfall.

Ovanligt med vårdnadstvister

I Sverige löser de flesta par som separerar umgänge och vårdnaden om barnen på egen hand. Utan inblandning av myndigheter. Det är alltså den stora majoriteten. I jämförelse är tvister om barnen väldigt ovanligt och ännu ovanligare att dessa leder till domstolsförhandlingar och myndighetsinblandning. I den absolut minsta ”gruppen” finns fallen där barn berättat om sexuella övergrepp vilket föranlett myndighetsutredningar och där socialtjänst utreder för att sedan ge domstolen ett underlag att ta ett beslut om vem som ska ha vårdnaden om barnet och där parterna lagt in önskemål  om umgänge.

Sedan finns en lika liten grupp av tvister om barnen som leder till familjerättsutredningar som domstolsunderlag och det är i fall där föräldrar smutskastar varandra. Där de förtalar varandra inför barnen och andra och som använder barnen som ett maktmedel mot varandra. Den gruppen ska på inga villkor sammanblandas med gruppen där barn berättat om sexuella övergrepp.

Vi har hört tals om 1 (ett) enda fall där det förekommit falska anklagelser om övergrepp mot barn men där lyckades polisens utredare snabbt och proffsigt få fram detta genom barnförhören som visade att flickan skulle få en häst av sin mamma om hon berättade om sexuella övergrepp.

Socialtjänstens ansvar när en förövare inte kan dömas

Poliser är dom som är bäst på att utreda de här fallen. Men vad kan de mer göra när bevisen för övergrepp inte går att driva till åtal? Då ligger ansvaret på socialtjänsten att lyssna på polisen och behandla förövaren som en sådan även om han inte blivit dömd. Detta finns reglerat i socialtjänstlagen samt i föräldrabalken där det står att föräldrar är s k y l d i g a att skydda sina barn mot alla former av övergrepp.

Vanliga myndighetsfel

Vi återgår till att citera ur brottmålsdomen där vi får fakta på hur länge ett barn tvingas vara föremål för ”vårdnadstvist” när denne berättat om sexuella övergrepp och ingen socialtjän eller domstol lyssnar på denne utan går på förövarens linje om att mamman hjärntvättat barnen. Utifrån att ha studerat en mängd liknande fall har det visat sig att ju högre social position en förövare har och desto bättre ekonomiska förutsättningar han har. Desto större sannolikhet att socialtjänst och domstolar tror mer på honom än barnet. Ju mer socialt etablerad en förövare är desto större sannolikhet att ett våldtaget barn kommer fortsätta tvingas leva och bo med sin förövare och bli fortsatt våldtagen.

Domen vi skrev om i förra inlägget är ett praktexempel på hur svenska myndigheter tvingat ett barn att år efter år bo med sin förövare på grund av de avfärdat barnets berättelser och mamman som trott på barnet som närmast en hysteriker.

Föresten, säg den förälder som i n t e skulle bli hysterisk när ett barn berättar att en person begått sexuella handlingar mot denne? Alla föräldrar som hamnar i den här situation tror inledningsvis att myndigheter, polis och domstolar står på barnens sida och kommer hjälpa denne att få en trygg uppväxt. Men ack vad de bedrar sig. Vilket även vår mejlkorg kan bevittna.

Myndigheter, dra lärdom av detta

På grund av tidsbrist har vi inte möjighet att begära ut alla handingar ur målet utan citerar ur den här domen som de facto är ett faktaunderlag på att och domstolar SKA lyssna på barn och göra grundliga men framförallt proffsiga utredningar och g e n a s t upphöra att ”gå på känsla” utan fakta och att g e n a s t sluta tro att den mest vältaliga och mest väletablerade personen inte kan vara en förövare.

Kort bakgrund med citat ur domen:

LT dömdes nyligen för 1) Våldtäkt mot barn. 2) Sexuellt övergrepp mot barn. 3) Sexuellt utnyttjande av underårig. Påföljd: Fängelse 3 år och 6 månader.

Flickan kallas A, mamman kallas E, vi kallar förövaren för LT.

A är född 1997. År 2001 separerade LT och E. A hade växelvist boende hos föräldrarna som bodde i samma stad. 2003 flyttade LT och E ihop igen men separerade återigen 2008. Här är det viktigt att påpeka att LT är dömd för sexuella övergrepp mot A som började redan 2001 då A var fyra (4) år.

I domen står vidare att år 2009 uppstod en ”uppslitande tvist om vårdnaden om ” som pågick i flera år. Vi har inte tagit del av andra handlingar än brottmålsdomen men där framgår att LT anklagades för sexuella övergrepp på A och polisanmäldes för dessa men polisutredningarna lades ner.

En tingsrätt beslutade 2009 att LT skulle ha interimistisk boende hos LT (som skaffat sig en sambo) inom ramen för fortsatt gemensam vårdnad.

Samma tingsrätt beslutade i början av 2011 att LT skulle ha ensam vårdnad om A. I domen står också citat: Dessförinnan -sommaren 2010- inträffade en incident av betydelse. A vistades hos modern i xx. Modern vill inte att A skulle åka tillbaka till xx (red: vår mörkning av LT:s boendeort). LT åkte – utan resultat – till x (red: mörkat moderns boendeort) för att hämta A. A blev genom socialförvaltningens försorg förd tillbaka till x (red: faderns boendort. Det här rör med 99 % säkerhet om att LT begärt polishandräckning via socialtjänsten för att hämta hem A eftersom socialtjänsten själva inte har mandat att ingripa. Alltså, de begär polishandräckning av barnsexbrottsoffret raka vägen hem till till förövaren!)

I de förhör som hållits med den nu drygt 14 år gamla A, dels den xx (red: vi har mörkat datum), dels den xx, har A uppgett att fadern så ”länge hon kan minnas tagit på henne” och företagit sådana sexuella handlingar mot henne som uppges i åklagarens gärningsbeskrivning. Hon har närmare berättat såsom framgår av sexkretessbelagda uppgifterna i bilagan [...]
 
Därefter följer utredningen och alla bevis som styrker att flickan är trovärdig. Där framkommer förövarens taffliga försök att bortförklara sina handlingar som han vägrar erkänna. Där finns allt från ”påverkan”, ”hämnd”, egenkonstruerade fantasier och teorier om v a r f ö r flickan berättar om långvariga övergrepp som pågått sedan hon var liten.
Här framkommer också att barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp ändå kan hysa varma känslor för sina förövare samtidigt som de hatar deras handlingar. Det är ju trots allt en förälder:  [...] att ett för sexuella handlingar utsatt barn kan känna lojalitet och ha varma känslor för utövare av sexuella handingar fastän handlingarna upplevs som motbjudande. Det förhållandet att A tyckte/tycker bra om pappan (red: vilket han själv hänvisat till  som ett motbevis och tecken på att flickan ljuger) som person betyder alltså inte att hon kan misstros då hon lämnar uppgifter om att hon utsatts för sexuella övergrepp. [...]

Barnsexbrottsoffer och bilden av dessa. Deras trovärdighet vs förövaren

Det finns en schabloniserad bild av barnsexbrottsoffer som måste bort. Fakta och forskning visar att det är mycket vanligt att barn inte berättar om sexuella övergrepp utförda av en närstående pga rädsla och/eller lojalitet. En del barn vill inte att föräldrarna ska hamna i fängelse, alla barn vill att övergreppen ska upphöra. Andra barn undrar varför deras förövare i n t e hamnar i fängelse för det de gjort.
Idag vet vi attt övergreppen inte upphör  med mer än att barnet blir tillräckligt stort (ibland inte ens då) eller att förövaren hamnar i fängelse. Barn som berättar om sexuella övergrepp ska a l l t i d skyddas mot förövarna.
 I det här fallet har myndigheter bidragit till att föra hem barnsexbrottsoffret till förövaren när hon vägrade återvända frivilligt (vilket vi sett prov på snart sagt oräkneliga gånger) ……. Det är grova rättsövergrepp!

Varför lyfter media upp förövarnas lögner men inte barnens sanning?

Ja och så detta med media! Var finns ni? Varför lyfter ni sällan eller aldrig upp dessa fall?
Varför låter ni förövare komma till tals i media för att snyfta om uppslitande vårdnadstvister när det finns barn med i bilden som anklagar dessa för övergrepp? Är det inte dags att släppa fram barnen till förövarna? Hur länge tänker ni bidra till att undanhålla alla dessa rättsövergrepp som pågår mot de minsta i vårt samhälle? Er tystnad bidrar till att det här kan fortgå.
Här har ni nu ett fall där förövaren dessutom blivit dömd!
P.S Vi kommer begära ut alla handingar i det här målet och återkommer eventuellt senare med ur fallet fler exempel på grova myndighetsövergrepp som ”uppstått” pga bristande rutiner, inkompetens och okunnighet om barn som berättar om övergrepp.
About these ads


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 50 andra följare

%d bloggers like this: