Fängelserna befolkas av barnen som ingen såg…

26Maj12

…än mindre lyssnade på.

När ska makthavarna bryta denna onda cirkel? Ingen kan påstå att kunskapen om vad som händer med barn som far illa inte finns. Det finns forskning som visar att de som blir slagna – de slår, de som inte blivit lyssnade på – de lyssnar inte – de som inte fått empati – kan inte visa sådan…. * i n g en kan säga att vi i Sverige saknar forskning och fakta om vad som kan hända med barn som far illa när de växer upp – när de blir vuxna.

Men återigen, varför all denna forsning och empiri när den sällan eller aldrig omsätts i praktisk kunskap?

Idag diskuterade vi Suspiciobloggens vara och icke vara. Vi diskuterade svårigheterna med att dela information och till vilka vi delar den och till v a d informationen – kunskapen - vi har används. Vi har en omfattande kunskap och skickliga researchers men vårt huvudsakliga syfte är naturligtvis att nå ut till så många som möjligt med den kunskap vi har och att något av de över 800 inlägg vi skrivit ska sprida ett ljus över ett närmast – än idag – tabubelagt ämne, nämligen sexuella övergrepp på barn.

Eftersóm vår blogg har fokus på sexuella övergrepp på barn har vi inte skrivit mycket om barnmisshandel eller andra trauman barn blir utsatta för. Men det innebär inte att vi är omedvetna, tvärtom. Det som är gemensamt för alla dessa barn är att de blir vuxna en dag. Vuxna som inte blev lyssnade på i barndomen, vuxna som ingen såg eller lyssnade på som barn, vuxna som bär med sig obearbetade barndomstrauman – negligerande  - känslan av svek från vuxenvärlden.

Unga växer upp med ett hat mot samhället och vuxenvärlden. En känsla av att vilja ge igen för alla svek. Här sitter vi med fakta och kunskap och noll ursäkter för att samhället än idag inte ingriper när barn far illa.  Här sitter vi mitt i ett samhälle med ett rättssystem som inte ens klarar av  att åtala och döma 3 – 10 % av de som våldtar eller utnyttjar barn sexuellt.

Vad spelar det för roll att man besitter fakta och kunskap när makthavarna fortsätter blunda för vad som händer när man inte lyssnar på eller tar morgondagens vuxna på allvar…..?

* Det innebär naturligtvis inte att a l l a försummade och brottsutsatta barn själva blir brottslingar eller empatilösa vuxna

About these ads


3 Responses to “Fängelserna befolkas av barnen som ingen såg…”

  1. 1 Tittarstorm

    Det innebär heller inte att alla fängelsekunder är osedda barn. Såg en intressant intervju med livstidsdömde Jackie Arklöw idag som berättade om hur han gjorde sina val. Det var inte pga att han kom från den klassiska stereotypa bilden av en trasig dysfunktionell familj som genererar kriminella. Tvärtom var han älskad av en stabil familj med både mamma och pappa som levde i goda ekonomiska omständigheter.
    Det är inte riktigt så enkelt att våra barn med säkerhet kommer att bli välfungerande empatiska och lyckade vuxna om vi bara ser våra barn och ger dem all vår kärlek och omtanke. Det är mer än så som spelar in och det finns det många exempel på.

    • Självklart är inte alla trasiga barn. Det gemensamma för a l l a är dock att de v ä l j e r sina handlingar. Oavsett bakgrund. Det som är frustrerande är att det finns forskning och fakta som visar att barn måste få kosta pengar genom tidiga och snabba insatser när man upptäcker att något är fel. Många kriminella har vart föremål för myndigheters utredningar sedan de var små. I många fall på eget beteende som i efterhand visat sig vara symtom på en miserabel hemsituation. Samhället måste bli bättre på att se barn – om inte annat för att det i ett längre perspektiv ”lönar sig”. Inte bara genom att minska mänskligt lidande utan även i form av kostnader.

      Sen detta med vilka som väljer att begå brott. En som haft en lycklig barndom är nog generellt mindre benägen att välja begå brott än den som haft en miserabel dito.

      mvh
      Suspicio

  2. 3 Tittarstorm

    Inte bara tidiga och snabba insatser. Det krävs också rätt insatser.

    Det har framförts att andelen kriminella med neuropsykiatriska diagnoser troligen är mycket hög, mer än hälften av alla interner tros ha en diagnos. Som barn kan de ha varit hur sedda och högt älskade som helst men det hjälper inte. Där hjälper heller inga myndighetsutredningar, myndigheter saknar rätt kompetens och fördomarna mot föräldrarna till dessa barn är enorma!
    Numera räcker det att vara ensamstående mamma för att bli misstänkt för att uppfostra framtida kriminella och man skuldbelägger dessa mammor i stället för att se de verkliga problemen.
    De ensamstående mammor som dessutom har barn med neuropsykiatriska handikapp blir dubbelt skuldbelagda med den ensidiga förklaringsmodellen där brister i hemmiljön ges en helt avgörande och ibland helt felaktig betydelse.
    Den förklaringen fungerade förr. Idag lever vi på så helt annorlunda sätt och vi utsätts för så mycket mer än en hemmiljö som kan brista.
    Det gäller både barn och vuxna för övrigt.



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 50 andra följare

%d bloggers like this: