Debattinlägg


VEM VÄRNAR SKÄNDADE BARNS YTTRANDEFRIHET?

debatt
På kort tid har vi kunnat följa aktuella rapporter om osannolika övergrepp mot barn i och utanför Sverige. Flera med ond bråd död. Rubriker om barnporrtillslag skildrande penetrerade spädbarn och barnsexhandel, pockar på vår uppmärksamhet. Måtte myndigheters arbete leda till hållbara bevis och fällande domar.
Nu får det vara nog. Detta handlar om verkliga människor!
     
Många har sett, förstått och valt att agera. Anmälningarna ökar. Kunskap om utsatta barns villkor sprids. ”Experter” får stor plats i det offentliga med sina teorier. Vilken plats ges åt utsatta barns unika kunskaper? Alltför många värjer sig ändå räddhågset likt de tre aporna, som inte vill höra, se, eller tala. Inte ens försöka förstå villkor och konsekvenser för kränkta barn med motivering ” Hu, så hemskt, sånt klarar inte jag.” Formellt förfasar man sig men vägrar ta ställning. En attityd som helt är kopplat till vuxenperspektiv.Mänskligt, ja! Men hur ska ett utsatt barn orka bära, än mindre berätta, när vuxna vägrar att lyssna eller ens försöka förstå? Barnet är den enda som inte kan värja sig eller välja bort.”Ni svenskar, ni sjunger i kör ni” fick jag som tänkvärd kommentar när jag berättat om mitt sångarengagemang. Har inte kunnat släppa tanken på symboliken. Är den bilden av oss sann? Vågar vi inte göra vår stämma hörd utan dirigent? Är vi så beroende av att andra instruerar oss att vi inte litar på vår egen känsla och förmåga. Att vi hellre överlåter obehagligheter till andra?Redan under 80-talet yttrades med all önskvärd tydlighet, oro över ökad barnsexhandel, trots förbud mot barnpornografi. Man insåg att sexuella övergrepp vare sig det är pornografi, prostitution eller incest hemma, är delar av samma faktum och hör nära ihop. Man talade om sexturism till Sydostasien som saluförde barn som speciell attraktion.Enligt Internationella Demokratiska Advokatförbundet, sköttes barnhandeln av maffiastrukturer med nätverk över världen. ”Primörer”
(2–4-åringar) salufördes på vissa lyxbordeller. Lansering av ”snuff-movies” (filmade lustmord) pågick. 85 procent av USA:s barnpornografi kom från Danmark, Holland och Sverige.
Vuxensamhällets reaktioner beskrevs som tystnad, hjälplöshet, vanmakt och förträngning.
  När lär vi oss? Hur reagerar vi i dag inför vidriga fakta om sadistisk barnsexhandel? Skjuter vi hellre budbäraren än tvingas inse verkligheten? Vem tjänar på att vi håller oss på en blåögd nivå? Finns synsätt och intressen som vill hindra allmän kunskap och attitydförändringar kring detta?Frågan formar sig också om medias makt och ansvar. Vi grundar väl oftast vårt synsätt på det vi läser, ser och hör i media oavsett om det är sant eller falskt? Är det ens möjligt att ändra en åsikt man fått via mediabrus?Vill man manipulera i propagandasyfte finns verksamma metoder. Ibland kan vi se prov på det i debatten. Splittra. Skylla ifrån sig. Ta kontroll över debatten. Byta fokus och definiera om problemen. Ifrågasätta lagar och normer. Försvara kritiserade idéer och handlingar, för att skapa osäkerhet. Minimera och bagatellisera. Upprepa lögner tills de tycks övergå till sanning. Skaffa hållhakar och hota. Framstå som missförstått offer. Skapa utrymmesbrist för andras åsikter och kunskaper.En debatt i en kvällstidning nyligen är ett exempel. Utgångspunkt var den så kallade Grooming-lagen, ett lagförslag som uppkommit av att flera tusen svenskar dagligen kontaktar barn på internet med sexuella syften. Svenska Ecpat, som för vissa tycks lämna alltför störande fakta om organiserad barnsexhandel och utsatta barns lidande, fick här gestalta budbärare med rätt att ”skjutas”.Men vem hävdar att vi måste låta oss duperas av förnekelse, halvsanningar och illusioner?Kulturskapande yttrandefrihet leder tveklöst till ökad kunskap och makt att förändra. Men vems yttrandefrihet är det vi talar om? Det utsatta barnets?Birgitta Allmo
Aktuell med boken ”Vem vågar tro på ett barn – Södertäljeflickan och verkligheten”

En artikel från 30 maj 2008. Kan även läsas här.

En mycket intressant artikel som i allra högsta grad är aktuell även idag. Ganska intressant med tanke på att ämnet är så känsligt att så fort någon tar upp det finns det alltid en eller fler som vill tysta ner det. Än idag! Sexualbrott mot barn ökar i omfattning, både i Sverige och internationellt. Den sexuella exploateringen av barn ökar lavinartat. Med allt detta som bakgrund är det än mer märkligt att det finns sådana som anser att man inte ska nämna det här. De vill helt enkelt tysta ner hela sexualbrottsdebatten som avser barn. Att inte tillåta diskussion och debatt om sexualbrott mot barn skapar fler frågor än svar. Den största frågan är: Varför?  Det finns nämligen bara en enda part som gynnas av att debatten tystas ner och det är förövarna. ”tystnaden är förövarens bästa skydd

Tack till Birgitta Allmo och alla andra som fortsätter sprida kunskap genom utbildning och föreläsning i frågor kring sexuella övergrepp på barn. Det finns många kunskapsspridare och det blir allt fler. Ni är verkligen modiga och ni behövs!

Tack  Birgitta Allmo för att vi fick lägga ut artikeln den 7 januari 2009.

******************************************************************

Den 10 mars 2010 skrev författaren, journalisten och föreläsaren Annika Sundbaum-Melin ett viktigt debattinlägg på Newsmill.  Inlägget finns även att läsa här: http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/10/kvinnor-som-skyddar-sina-barn-kastas-i-f-ngelse-och-medierna-hj-lper-till

Kvinnor som skyddar sina barn kastas i fängelse och medierna hjälper till 

Om författaren: Har arbetat i många år med fall rörande barnmisshandel och andra övergrepp mot barn. Har studerat domar och träffat många av de drabbade barnen och deras mammor/pappor. Medverkar i SVT Debatt rorsdag 21.30

Eva, Ida och Marie ska inom de närmsta veckorna dömas till höga böter, fängelse, eller möjligen rättspsykiatrisk vård – deras brott är att de – som lagen påbjuder dem – skyddat sina barn genom att gömma dem för männen som fått ensam vårdnad efter långa uppslitande vårdnadstvister.

I samtliga fall ovan har media hjälpt till att hitta barnen och okritiskt och enbart fört pappornas talan. Vid en genomgång har jag funnit att den enda tidning som INTE följt ”mobben” eller ”drevet” eller vad vi ska kalla det – är Svenska Dagbladet.

Namnen på de tre kvinnorna är fingerade, därför att de annars per omgående blir anmälda för förtal vilket sannolikt gör deras straffpåföljd för så kallad ”egenmäktighet med barn” värre (brottet betraktas redan från början som grovt och kan ge fängelse i upp till fyra år).

Det är så gott som omöjligt att berätta om sin egen eller sina barns upplevelser med övergrepp och våld – i artikel eller bokform. I de fall en sådan bok slipper igenom censuren kräver samtliga intervjuande journalister överväldigande bevis i form av såväl dokumentation – som samtal med motparten.

Detta gäller dock bara mammor – i de tre fallen ovan har papporna i jakten på sina ägodelar barnen – framgångsrikt använt sig av såväl böcker som efterlysningar i media via lättmanipulerade journalister. I vårt moderna informationssamhälle – där det i vissa fall räcker med att googla för att få veta mer – har dessa redaktörer svalt männens bete utan en enda fråga eller egen efterforskning. Papporna har fått gråta ut i morgonsoffor och fått bilder av sina barn publicerade i landets tidningar. Kort sagt tidningar och TV har hjälpt till att föra tillbaka barn till de personer de är räddast för.

Robert Aschberg i TV 3 har fått normalt hederliga människor att agera quislingar, de har fått kvinnojourspersonal i fängelse – utan tillstymmelse till eftertanke. De här barnens enda skydd i världen är mammorna – som nu alltså ska dömas för sina ”brott” i domstol medan barnen är tillbaka hos sina eventuella förövare.

Och OAVSETT vad som hänt eller inte hänt – vad får detta för konsekvenser för barnen?

Jag har träffat två barn som efter detta TV-program blivit kallade ”pappaknullare” i skolan. Jag har träffat mammor som vet att om de någonsin får träffa sina barn igen måste de flytta och byta namn på barnen – för att skydda dem från repressalier sedan tidningar publicerat helsidesbilder på dem.

Jag har träffat mammor som blivit utsatta för attentat och hot – eftersom de framställts som ”kidnappare”.

Sveriges radios hemsida har haft namn och bild på barn – som varit aktuella i en rättegång rörande misshandel – samtidigt som radions specialist Louise Hallin har suttit och yrat om att de är ”Pasade”.

Vad man än tror om man tror på tomten eller PAS – på mamman eller pappan – NÄR har man rätt att hänga ut barn på detta sätt?

För snart ett halvår sedan försökte jag uppmärksamma radioprogrammet ”Medierna” i P 1 om problematiken med att media hjälper till att återföra barn till eventuella förövare – eller på problematiken i att man hej vilt hänger ut barn på opassande sätt. Deras uppgift är att granska just medier men de var inte intresserade. I domstolar liksom i de flesta socialtjänstutredningar betraktas den förälder som lyssnar på sina barn som delaktiga i ”en infekterad vårdnadstvist” där mamman (i 98% av fallen) ljuger och har hjärntvättat barnen – eller helt enkelt bara inbillar sig att barnen far illa.

Oavsett vad barnen säger, vad deras läkare säger eller om det finns fysiska bevis för misshandel av olika slag. En av TV 4 använd psykolog har i en liknande utredning sagt att en mamma har en ”förlängd psykos – som hon överfört på barnen”.

För detta är hon anmäld till Socialstyrelsen – ingen psykolog har rätt att ställa psykiatriska diagnoser. Faktum är att Socialstyrelsen säger att ingen äger rätt att under en rättegång diagnostisera vare sig barn eller vuxna – och att enda gången ett sådant argument får användas är när någon part har en sedan länge väldokumenterad sjukdom. Socialstyrelsen har även fått i uppdrag att utreda PAS.

Advokat Eva Kornhall skriver i en anmälan till Socialstyrelsen där hon omgående ber dem utreda förekomsten av ”PAS” i domstolar och socialtjänst: ”PAS teorin används framförallt som försvar i vårdnadstvister för att bortförklara barns berättelser om psykiska, fysiska och sexuella övergrepp. Våldsutsatta kvinnor bedöms ha alienerat/ hjärntvättat sina barn att fabricera berättelser om övergrepp och till att ta avstånd från sin pappa. Syftet är att få modern förklarad som olämplig p.g.a. PAS så att vårdnaden tillfaller fadern”

Socialstyrelsen tiger still. En av männen som skrivit en bok om sin ”exfru psykopaten” har fått enorm medial marknadsföring och har i dag ett eget TV-program om vardagsjuridik . Samtidigt som han med en dåres envishet fortsätter anmäla sin exfru för både det ena och det andra – trots att han i dag har halva vårdnaden om barnet. Oavsett om denne man har rätt i sin misstanke om att hans barn far illa hos modern (trots att de i motsatta mål så viktiga bevisen för den misstanken saknas) undrar jag om det är rätt att framställa sitt barns mor som en galning – eller direkt till barnet i boken beskriva hur mamman utnyttjar författaren/pappan sexuellt och exakt vad hon gör med hans kön.

En annan av männen vars kvinna nu ska dömas – har inte låtit sina barns mor ens tala med barnen på snart ett år. Innan hon valde att inte återlämna dem efter ett umgänge – hade han hållit dem borta från henne i två års tid.

En välkänd barnpsykiatriker uttrycker det så här: ”Vi måste lyssna på barnen! Ett barn som uttryckligen gång på gång berättar om sin rädsla och sina upplevelser måste tas på allvar annars har vi snart en ny Bobby eller en ny Louise”.

Kvinnor och barn som drabbas av hedersvåld utan att få hjälp är inte de enda. Sverige har övergett de flesta kvinnor men framförallt alla de barn som blir plågade inom familjen. Kanske närmar vi oss något som kan kallas ”Sverige-relaterad barn och kvinnomisshandel?” Men det värsta är att medierna hjälper till!

I Sverige i dag existerar vare sig heder, moral eller omsorg om kvinnor och barn!

 ********************************************************

”Övergrepp mot barn ett folkhälsoproblem”

Forskning visar att tio procent av flickorna i Sverige har blivit utsatta för övergrepp som barn. Det är fler än vad det finns barn som lider av diabetes, det säger doktorand och psykoterapeut GullBritt Rahm. Hon menar att övergreppen mot barn är ett folkhälsoproblem.

På Alla Kvinnors Hus i Karlstad erbjuds självhjälpsgrupper sedan 1997. Grupperna ska fungera som ett komplement till den vanliga vården, de syftar till att hjälpa kvinnor som drabbats av sexuella övergrepp som barn.
Kritinehamnsbon GullBritt Rahm var med och startade upp grupperna när hon jobbade som kurator på den ideella kvinnojouren. När de första grupperna drog igång var hon med i ett forskningsprojekt vars syfte var att titta på kvinnornas hälsa, relationer och vad de utsatts för. Arbetet har hon bearbetat på Karlstads universitet och resultatet presenteras nu i hennes doktorsavhandling från Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap ”Ut ur ensamheten. Hälsa och liv för kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen och nu deltar i självhjälpsgrupp”. Tanken är att den ska öka kännedomen om kvinnorna som drabbats och deras symptom…Läs resten av artikeln här:http://www.vf.se/node/31244

************************************************************

Monica Dahlström-Lannes om Stoppa myndigheters övergrepp!

Stoppa myndigheters övergrepp på barn!

Publicerad: 2011-01-14, Uppdaterad: 2011-01-14

Mamma anhölls för barnpornografibrott när hon uppmanades att rädda bevis. När åklagaren lade ned förundersökningen ang. sexuella övergrepp, trots att barnen hade berättat både för sin mamma och andra personer, så fick mamman uppmaningen av sin advokat att dokumentera barnens beteende. Hon filmade då barnens sexuella beteenden och onormala lekar och överlämnade genast filmen till socialtjänst och polis. Dagen efter blev mamman anhållen och sattes i häkte, misstänkt för innehav av barnpornografi! Myndigheternas beslut kan få katastrofala konsekvenser för barnen/…/ Läs hela Monica Dahlström-Lannes artikel på newsmill här

*********************************************************

Eva-Britt Dahlström i ett blogginlägg  5 april 2011: http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1651&blogg=49608

Den vanligaste orsaken till vårdnadstvister är när en förälder har utsatt sitt/sina barn för brott!

Igår kväll tog Nyheterna upp vårdnadstvister, men inte ett enda ord om VARFÖR? Många tvister handlar egentligen om BROTTMÅL.
Inte ens BRIS tog upp denna problematik. Jag delar Monica Dahlström- Lannes uppfattning om att man givretvis måste diskutera varför det kan bli en vårdnadstvist när man, även media, dristar sig till att ta upp ämnet vårdnadstvister.Den vanligaste orsaken till en vårdnadstvist är att barnen har berättat att de har utsatts för sexuella övergrepp och /eller våld och andra kränkningar. Eftersom den förälder som inte har utsatt barnen helt naturligt vill skydda dem mot fortsatta övergrepp blir det ofta en vårdnadstvist. De flesta som läser min blogg vet att jag har referat till kritiken mot socialtjänstens dåliga utredningar vad gäller barn som misstänks fara illa.

Även polisen gör generellt dåliga utredningar, ibland för att socialtjänsten och andra inblandade har pratat sönder barnen och därmed förstört polisens möjligheter till en objektiv utredning, men lika ofta har polisen för dåliga kunskaper i hur man går till väga när barn har berättat om att de har utsatts för ett brott. När polisen inter har kunnat göra en professionell utredning återstår således inget annat för den skyddande föräldern än att begära egen vårdnad.

Fast det egentligen är brott mot barnen det handlar om.  Inte blir det bättre av att den skyddande föräldern ofta anklagas för PAS och Munchausen by proxy och att man därför inte ska lyssna på de utsatta barnen.

Vilken vuxen skulle finna sig i att inte få lämna sin version eller att inte bli trodd? Vilken våldtagen kvinna elle rmisshandlad man tvingar vi förresten till  umgänge och boende med sin förövare?  

400 000 barn har alkohol- eller drogmissbrukande föräldrar
200 000 upplever och blir vittne till våld i hemmet
- nästan hälften av dessa barn utsätts själva för våld.
200 000 barn har psykiskt sjuka eller störda föräldrar.
100 000 barn blir mobbade
10 000 barn har föräldrar i fängelse
Polisanmälda fall av sexuella övergrepp 2009: 4859
och 11 000 våld mot barn och unga
Den dolda brottsligheten är långt högre. 

Jag sitter inte stillatigande med de här siffrorna!

Gör du? Undrar Eva-Britt

 Du kan som du vet inte göra kommentarer på grund av alla grova personangrepp som görs på mig, men du är varmt välkommen att kontakta mig per telfon eller min privata mail så hjälper jag dig som vill göra ett inlägg att sätta in det här på min blogg. Efter att ha fått ett mail angående det här inlägget vill jag göra ett förtydligande både här på bloggen och givetvis ett liknande privat svar till mailskrivaren.  

Av alla vårdnadstvister som sker blir föräldrarna överens och /eller döms till gemensam vårdnad i 92 procent av fallen. Det är möjligt att det finns fall inom den här gruppen där en av föräldrarna borde ha haft egen vårdnad. Men den grupp som jag egentligen menade när jag skrev att ”Den vanligaste orsaken till vårdadstvister är när en förälder har utsatt sitt/sina barn för brott” är den grupp på 8 procent som blir kvar och det kan den som vill läsa om bland rättsfallen i domstolarna på domstolsverket.

Jag ber om ursäkt för att jag var för snabb med pennan.  2011-04-05, 17:19


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 50 andra följare

%d bloggers like this: